Ett litet hopp

Tog en tur till ortopeden idag. Det var samma som opererade i höstas så han undrade ju varför jag var tillbaka där igen, haha!

I alla fall klämde och kände han lite och menade att korsbandet borde ha klarat sig. Nåt har ju gått sönder eftersom det var blod i leden men det kanske inte är något lika svårlagat som korsbandet. Vilket ju är en jättelättnad för mig! Nu väntar röntgen för att se om det är skelettskador.

Imorgon tänkte jag gå till gymmet. Rörlighetsträning och lite överkroppsstyrka står på schemat!

Annonser

Uppdatering och fallerande självdiagnostisering

Jag verkar ha haft fel om hur illa däran knät är. Det svullnade upp ordentligt och blev jättestelt, jag kunde knappt gå, så idag på lunchen linkade jag ner till Cityakuten för att se om de kunde dränera det. Vilket de kunde. Och gjorde. 60 ml vätska innehållande alldeles för mycket blod för att inte vara en ordentlig skada drog de ur leden. Det mest troliga är väl att korsbandet gått sönder igen, jag hoppas vid gud att det inte är så för jag vet inte om jag orkar en vända till. Eller det gör jag ju eftersom alternativet är sämre. Men ändå. Det är ju bara lite drygt ett år sedan det smällde senast och då gick det förhållandevis bra. Nu verkar det inte ha gått riktigt lika väl.

Hejdå alla träningsplaner jag hade framöver. Som tur är vet jag ju lite vad som väntar framöver. Det borde ju göra rehaben lite kortare iaf…

Goda knänyheter!

Imorse fick jag svaret från magnetkameraundersökningen på meniskknät och menisken är hel! Den är bara lite, eh, stukad. Typ. Hur man nu stukar menisken. Jag ska käka en kur antiinflammatoriskt igen och så hålla mig borta från att belasta knät med styrketräning ett tag. SÅ SKÖNT! Nu är det bara att flytta fokus till korsbandsknät och få ordning på det.

No good news

Jahapp. Har varit på ett short and not so sweet besök hos ortopeden. Han klämde på mitt högra ben den här gången och tyckte att det var menisken som var fel. Blir magnetkamera på det knät också.

Rörlighetsproblemen jag haft i vänster beror troligen på en stump av korsbandet som ligger i vägen. Det har visst lossnat en bit. Det ville han dock inte göra något åt förrän meniskskadan var utredd. Så nu står jag här med två trasiga knän.

Man kanske skulle börja tävla i något stillsamt. Schack kanske?

20110504-095448.jpg

Härlig dag i spåret

Vilken härlig dag det har varit. Solen sken och värmde oss där vi stretade på och för egen del blev det väldigt lugnt med tanke på knät. Jag hjälpte Gitta genom sitt andra skidpass någonsin och jag har nog sänkt henne med information om hur man egentligen åker klassiskt. Eller som hon uttryckte det: ”Jag visste inte ens att det fanns timing i skidåkning!” Men hon kämpade på riktigt bra och ge henne några pass till så kommer hon vara riktigt vass!

Kärleken och Micke åkte och teknikfilmade. Håll utkik på skidbloggen så kommer det säkert film där vad det lider.

Jag är otroligt nöjd med att ha kunnat utnyttja dagen och över huvudtaget stå på ett par skidor. Det var ju mest stakning från min sida. Det säger väl egentligen inte så mycket om själva knäskadan att jag kunde åka skidor idag med tanke på att förra gången när jag kraschade korsbandet cyklade upp till akuten två veckor senare för att svullnaden inte lagt sig. Läkarn blev minst sagt perplex när jag berättade hur jag tog mig dit, man gör det man måste liksom. I alla fall är inte faran avblåst men jag tror inte att det är så farligt att jag måste operera i alla fall. Och det är ju positivt.

På bilderna nedan hittar ni Gitta och mig kisandes i motljus och Kärleken och Micke prydligt uppställda samt ett försök till att fånga det otroligt vackra vädret och landskapet. Solen lyste vackert genom grenverket men kameran fångade inte riktigt det vi såg med våra ögon. iPhone som kamera har ju sina brister…

Lunchträning!

Utan någon som helst lust att bli svettig drog jag med mig kollegan Joanna till gymmet. Planen var att träna mage och så fick det bli. Jag har tänkt att unna mig själv lyxen att bara fokusera på en enda muskelgrupp per pass ett tag framöver nu när knät tvingar mig att göra saker som inte kräver att benen är med. Satt även fem minuter på en cykel utan något motstånd för att börja få tillbaka rörligheten i knät. Det gick över förväntan faktiskt. Kom hela varvet runt utan att behöva fuska.

Joanna och jag spexade lite framför spegeln efteråt. Det känns faktiskt rätt ok med knät och jag kan lyfta benet utan problem. Jag har inte alls den ömheten jag hade när jag totaltrashade korsbandet så det känns ju som att det inte skulle vara så allvarligt. Det är mest stelt.

Små skojiga rosa piller

Har jag fått av farbror doktorn. Tyvärr var det inte best case scenario. Det var väl inte worst heller men närmare det tyvärr. Det är glapp i knät så något är fel med korsbandet och det är omöjligt att säga vad utan magnetröntgen så nu jagar jag tid för en sådan.

Jag får dock träna ändå. Inte karate givetvis men styrketräning för överkroppen och cykel när svullnaden i knät är borta. Det blir självklart ingen resa till Estonian Open nästa vecka och jag tror inte heller att NM 19:e mars går att genomföra. Vi får se hur det artar sig.

Kvällens schema blir lite pumpning på gymmet. Armar, axlar, bröst och mage tänkte jag beta av. Att ligga hemma och jäsa känns för jobbigt. Bäst att aktivera sig liksom.

Tack igen för alla fina kommentarer och att ni bryr er!