Fy f-n vad jag är bra!

Har väntat med att blogga hela dagen för att Kristinaloppet skulle få upp resultaten online men det verkar störtomöjligt för dem. Tur man hade pulsklockan på sig så man vet vilken tid man fick.

Och vilken tid sedan! Jag sa ju i ett första inlägg att jag satsade på 2.30 och imorse efter en tung vecka sa jag att allt under tre timmar var godkänt. Vad det blev? Drumroll please… 2.15! Fy f-n vilken kropp jag har! Totalt misshandlad med stress, lite sömn och dålig mat (och lite vin) och så presterar den så här! Grymt! Undrar hur det hade sett ut om jag hade tränat och skött kost och sömn ordentligt…

I tävlingsklassen var det ca 50 startande och jag tror att jag kom på plats 18 eller 19. Hade velat kolla men resultaten ligger som sagt inte uppe än. Om man räknar de fem som kom in före mig i motionsklassen blev det en total placering på 24-25 någonstans. Det är inte helt fel av 522 startande!

Jag måste också berömma Kärleken som vallade mina skidor. Glidet var helt fenomenalt! Så fort det gick utför bara gled jag förbi alla andra. Jag skrattade lite för mig själv när jag tänkte på frustrationen de måste ha känt när jag bara gled förbi. Jag hade varit asförbannad om situationen varit den omvända.

Mamma åkte också idag men det är lite oklart vilket resultat och placering hon fick. Vi tyckte att speakern sa 2.28 (vilket är en supertid också!). Får återkomma med närmare resultat när Kristinaloppet behagar få upp resultaten på idrottonline.

Uppdaterat Det blev till slut en 20:e plats för mig och totalt kom jag in på 26:e bästa tid. Fortfarande väldigt nöjd!

Trött efter målgång!

20120211-190017.jpg

Mitt i ett staktag. Så här blir det om man fotar med HDR…

20120211-190037.jpg

Bild tagen precis innan start. Framför plastbandet var det tävlingsklassens fålla och bakom motionärsklassen.

20120211-190050.jpg

Vasastafetten – blött, lerigt och underbart!

Nu har jag sprungit mina 15,1 km! Det är dubbelt rekord för mig, jag har aldrig sprungit så långt tidigare och så lyckades jag kolla på pulsklockan precis vid milpasseringen; första gången under timmen på milen! 59:23 klockade jag mig själv på.

Jag är väldigt stolt över vad min kropp presterade idag. Regnet öste ned, det var kallt och lerigt och jag visste inte riktigt vad kroppen skulle klara av efter en vecka med rätt mycket stress och dålig kost men vilken maskin jag har! Kollade pulsklockan efteråt och jag hade 172 i snittpuls! Så mycket för den initiala planen att hålla mig runt 150-160. Maxade dock inte så högt, 182 bara. Mina nya skor var också fenomenala att springa i. Riktigt nöjd med det köpet. Det gör stor skillnad om man har bra grejer.

Själva banan gick över myrar, på smala stigar i skogen och på grusvägar. Vissa gånger sjönk jag ned till knäna och i någon nedförsbacke höll jag på att kana hela vägen ned i leran. Jag gillar verkligen att springa i terräng, jag är mycket starkare på det än att springa på plan mark. Sen kom jag till Lundbäcksbackarna som sög det mesta av krämen ur benen och vid tre kilometer kvar till växlingen i Oxberg var jag rejält trött. Sen bara lossnade det och när det var 500 meter kvar kunde jag höra speakern och då gick liksom kroppen bara av sig själv.

Nu ska jag ta det lugnt ett tag, tycker att jag förtjänat det!