Försiktigt optimistisk

Är på väg ut till Jarlabanke för en testtur på skidorna. Jag har fortfarande lite känning i halsen men för övrigt känner jag mig frisk så jag ska testa vad kroppen tycker om ett lugnt pass skejt.

Man var dock inte skitpigg när klockan ringde före 7 en söndag. Som synes…

20130224-083730.jpg

Annonser

Morgontvång

Jag känner inte riktigt igen mig själv för tillfället. I morse skulle jag ha tränat med en kollega men när jag vaknade hade jag ett sms om att han inte kunde. Det är lugnt men jag började argumentera med mig själv om jag skulle ligga kvar eller inte. WTF?! Så var det aldrig förut. Hade jag bestämt mig för att gå upp och träna gick jag upp och tränade. Visst, kanske inte superpigg men ändå. Känslan i kroppen var självklar. Nu är det mer en seghet och jag måste ge mig själv beröm för att jag går upp och går iväg. Kanske håller jag på att utveckla multipla personligeter – en soffpotatis och en träningsdåre. I sense some serious arguing with my self coming up…

I alla fall, jag sa till mig själv att det här var ju löjligt, klev upp ur sängen, strök skjortan och kom iväg. Körde ett effektivt cirkelpass med fem stationer för jobba genom hela kroppen. Utfallssteg, lyft med viktplatta över huvudet, armhävningar, plankan och kettlesvingar. Tre varv med en minuts arbete och ca 30 sek vila. Lyckades inte riktigt krama ur allt kräm i kroppen men jag är ändå nöjd med dagens insats.

20110929-092512.jpg

Lite för mycket kanske

Studsade ur sängen imorse för att ge mig ut på ett pass skidgång. Vädret var liksom perfekt för det. Att gå ned i källaren till gymmet för tråkig rehab kändes allt för jobbigt. Fast så här i retrospect borde jag kanske gjort det. Eller tagit det lite lugnare i alla fall för nu har jag lite ont i knät.

Men det är svårt att hålla emot när kroppen inget hellre vill än att springa och gasa på! Det blev i alla fall en timme och tio minuter gång runt bland stigarna i Hagaparken med mina nya skidgångsstavar som jag inte använt förut. Bara det gjorde passet roligare. Älskar nya prylar!

20110915-090609.jpg

14 km – check!

Hi guys!

Sorry för bloggpausen, jag har inte riktigt haft tid att skriva så mycket. Eller träna för den delen. Mycket jobb har det blivit och så spenderade jag helgen på nördhajket Sweden Social Web Camp i helgen. 400 webbnördar samlade för en helg på en ö i den Blekingska skärgården. Det var fantastiskt på många sätt men motionsmässigt blev det bara en löprunda i skapligt oländig terräng i drygt 6,5 km och så en helkväll på ett svettigt dansgolv iklädd gummistövlar. Zumbaklasser kan slänga sig i väggen!

Ikväll gav jag mig ut tillsammans med Kärleken för en liten löptur. Jag kände mig väldigt osäker på formen men oj vad kroppen presterade! Det blev 14 kilometer runt Brunnsviken och jag kände mig inte ens trött när jag kom hem. Visst, det gick inte så fort, ca 6:26 tempo, men det var inte heller poängen med löpturen. Det regnade ett tag men det gjorde inget, det var faktiskt bara skönt!

Nu ska jag hoppa i säng, behöver sova efter helgens eskapader. Nedan finns en bild på oss som gav oss ut på en löptur under campet. De andra barnen tyckte att vi var konstiga… Fotocred Fredrik Wass.
Sweden Social Web Camp 2011

Seg spinning efter jobbet

Ja, rubben säger väl det mesta egentligen. Fick ingen vidare fart på kroppen på kvällens spinningpass trots pepp från Löparbästisen och CykelAlex. Benen var sega som kola så jag har kommit till konklusionen att ytterligare ett spinningpass imorgon bitti inte skulle hjälpa dem särskilt. Kör istället en Powerwalk tror jag, lite kortare än idag.

Känns faktiskt ganska segt i kroppen i allmänhet. Funderar på om jag trots allt har någon infektion som ligger och spökar i kroppen även om stickningarna i halsen gett med sig. Hoppas det vänder snart, jag vill träna och ta i!

Dubbelpass check!

Det blev inga tre timmar på gymmet men väl 1,5 med ordentlig styrka! Jäklar vilket skönt flyt jag hade! Pumpade på ordentligt med hela registret av rehabövningar och piffade till det lite extra med ett gäng marklyft också. Planen var sedan att käka något och ta en timme intervaller på crosstrainern men där ville inte kroppen alls. Ut i solen! sa den. Så jag lydde och efter en lunchpaus och lite ärenden smet jag ut i det sköna vädret för en powerwalk/smyglöprunda. Kunde inte låta bli att testa om det gick idag också och det gjorde det men inte med samma lätthet som förra gången. Kondisen är rejält eftersatt verkar det som. Vågade inte pressa benen, kände av knät lite, så det blev bara ca 3,5 km faktisk löpning och powerwalk ungefär lika långt.

Idag var det också premiär för trekvartstights ute och ingen jacka! Nu är det vår på riktigt! Måste säga att det är sjukt skönt att ha semester och kunna träna två gånger på en dag utan att behöva stressa. Låta träningen ta tid och låta kroppen känna efter vilket tempo som är bäst. Tänk om man fick ha det så här jämt!

Hade på mig min knalliga rosa top och fick självklart en matchande fin färg i ansiktet.

20110421-162759.jpg

20110421-162813.jpg

20110421-162827.jpg

Helt schlutt à la Hellner

Dagens träningspass var en viljornas kamp; min kropp mot mitt huvud. Och vilken fight det blev!

Först chickenrace med mjölksyra. Hur många reps pallade jag att göra fast benen sved av mjölksyra? Och klarade jag att köra lite tyngre? Jo, jo. Huvudet slog kroppen på fingrarna, ledning 1-0. Pallade tyngre än förut och rehabträningen är inte längre bara rehab utan regelrätt styrketräning. På en timme körde jag igenom hela underkroppen och var rätt mör faktiskt.

Nästa rond: 60 min crosstrainer. Klev upp på pedalerna. Benen skakade och protesterade. Nä, nä sa huvudet. Nu kör vi. Sagt och gjort, intervaller på crosstrainer 60 min check! Men det krävdes en enorm viljeansträngning för att nå dit. Första riktigt svåra battlen kom efter 25 min. Då var jag sopslut, hungrig och riktigt trött. Bestämde att jag skulle få en liten paus efter 30. Kämpade mig dit och övervägde allvarligt att ge mig. Men jag hade bestämt mig och klev på igen trots att benen skrek. En riktig dipp vid 45 men då tänkte jag på dem som i Biggest looser kunde springa ett marathon – kan de springa 42 km, kan jag härda ut i 15 min på crosstrainern. Vilja vs kroppen 2-0!

Jäkligt nöjd med mig själv! Benen bara skakade när jag satt i omklädningsrummet och jag föreställer mig att det är typ så Heller känner sig när han ligger platt vidmållinjen.

20110404-211920.jpg