Seg, seg promenad imorse

Trots att jag hoppade i säng vid 22 igår var jag som klubbad när klockan ringde vid sex imorse. Jag. Ville. Inte. Gå. Upp. Efter mycket snooze kom jag mig slutligen i träningskläder och ut på min morgonpromenad men så försenad att jag fick kapa den till hälften i tid för att hinna med. Efter en snabb blick på Funbeat ser jag att det var rätt länge sedan jag var helt träningsledig så det kan vara en anledning till att det gick så segt idag. Även spinningen var segare än vanligt igår så jag ger mig själv träningsfritt resten av dagen så får jag se om jag har lust att träna imorgon. Känns det segt då också blir även torsdagen träningsfri. Vila är viktigt!

Igår fick jag en lite försenad födelsedagspresent av Löparbästisen (jag fyller år i februari…). Det var ett jättefint rosa träningslinne av ett slags meshmaterial. Superluftigt och superskönt att ha på sig under spinningpasset i den varma salen. Tack honey!

Spexade lite i solen i det nya linnet i en park innan passet skulle börja…

Annonser

Heidi testar: SATS Gärdet

Nu var det länge sedan det blev något nytt testinlägg men jag och löparbästisen Marie tog oss ut till SATS Gärdet med siktet inställt på ett boxpass. Och så blev det!

Mitt första intryck var att det var lugnt där. Inte så jäktigt. Personalen i receptionen verkade känna ganska många som kom in, det var hyfsat ordning och reda i hela entrén, det fanns sköna soffor att sitta i och lite loungekänsla nästan. Plus för det!

Att hitta omklädningsrummen var inte helt enkelt; in i och genom gymmet, uppför en trappa, genom en korridor men när man väl kom fram var det också lugnt och fint. Det var egentligen den övervägande känslan jag fick under tiden jag var där. Själva gymmet var trevligt och öppet, inga skumma vrår med muskelknuttar som stirrar på en om man skulle våga sig in och grabba tag i några hantlar och de hade en ordentligt utrustad avdelning med konditionsmaskiner.

Själva boxpasset, 75 minuter långt, var väl inte det bästa jag varit på. Kvinnan som var instruktör hävdade själv att hon var passionerad boxpassare men jag vet inte, det kändes inte riktigt så och hon var inte så bra på att peppa eller korrigera runt i salen. Hon sa också flera gånger att hon var känd för att vara tuff men det vet jag inte heller om jag tyckte. Koreografin, om man kan kalla det så, kunde definitivt varit hårdare. Och så var hon väldigt fäst vid micken och snackade sönder stretchen. Mer snack än stretch.

För att summera får SATS Gärdet höga betyg på sin atmosfär och trevliga lokal. Rent och fräscht, inget trasigt eller slitet och trevlig personal. Totalt får det en 8:a av 10. Det hade gått upp på en nia om inte boxpasset varit lite lamt och om det inte hade funnits en töntig tysk hotellrumshårtork. Gå dit alltså!

Jag hade i alla fall väldigt roligt tillsammans med Marie, vi körde på ordentligt båda två. Jag fick ju ta det lite piano med knäna, knäsparkar och sådant höll jag mig lite undan men det var skönt att få slåss lite igen! Det var riktigt länge sedan nu! Efteråt tog vi massa bilder i diverse träningsposer, lägger en del av dem längre ned, och varvade ned med varsin semla Marie hade tagit med åt oss. Att man ska äta efter träning är ju vida känt men Marie har sina egna idéer om vad som ska konsumeras. Det kändes lite märkligt att äta semla i omklädningsrummet men så har man testat det också!

20110331-221718.jpg

20110331-221744.jpg

20110331-221825.jpg

20110331-221848.jpg

20110331-221858.jpg

Söndagsstrosande

De förbenade bacillerna har inte gett med sig och det allmänna hälsotillståndet kan väl beskrivas som halvbra. Jag vacklar på gränsen mellan att bryta ut i tokförkylning eller att komma undan med förskräckelsen. Jag hoppas givetvis på det senare.

Det har dock sina positiva sidor att inte kunna ägna helgerna åt massa timmar träning. Jag har hunnit med saker jag aldrig gör annars. Både igår och idag har jag träffat vänner för promenader och suttit på fik och pratat om allt mellan himmel och jord. Har också hunnit med att träffa svärsläkten (kan man säga så?), alltså Kärlekens släkt. Föräldrar, faster med man och syster med man och barn.

Idag träffade jag en ordentligt förkyld löparbästis, Marie, för en promenad. Med fanns också Anna, en kompis till Marie. Vi hade det supertrevligt, promenerade på Norr Mälarstrand och en bit ut på isen (!) och satt länge och fikade. Otroligt skön dag!

För morgondagen hoppas jag på att kroppen pallar ett pass karate. Det känns som om det var evigheter sedan och det kliar i kroppen.

Vad har ni gjort i helgen?

Riktigt bra konditionspass

Ikväll blev det konditionsträning med bästa löparbästisen Marie! Vi körde riktigt hårt på SATS Hötorget. Mina benhinnor är fortfarande helt paj så till en början undvek jag löpbandet. Inte för att jag hade något val, det var helt fullt på alla löpband, så jag började med 30 minuters ”löpning” på någon slags blandning mellan crosstrainer, cykel och löpband. Jobbigt var det om man tog i och det gjorde ju jag. Därefter blev det intervaller på rodden och sedan kunde jag inte låta bli att köra några intervaller på löpbandet också. Men det var det dummaste jag kunde ha gjort. Nu har jag riktigt ont i benhinnorna och måste förmodligen skippa karatepasset imorgon. Får väl bli styrketräning istället.

Marie, som har friska ben, körde duktigt på löpbandet och det var riktigt roligt att ha en träningskompis med på passet. Man får liksom lite draghjälp då.

Efter träningen stretchade vi och knäppte massa roliga bilder på oss. Marie är en riktig gasell, kolla bara! Själv har jag inte jättelångt kvar till att man klarar en split men det är ju de sista centimetrarna som är svårast. Knuttarna som gick förbi oss där vi sprattlade i gången bara tittade dumt på oss men vi hade i alla fall roligt!

 

Dagens andra: Skidgång

Om första passet idag inte var något höjdhopp så var det andra mycket bättre! Löparbästis Marie hängde på och körde några intervaller med mig vid Solviksslingan i Bromma. Där finns rätt bra backar att köra intervaller i.

Träningsmässigt gick det betydligt bättre än jag vågat hoppas på. Kroppen är inte tillbaka i formen jag hade innan förkylningen men det börjar kännas bättre. Jag vet inte hur långt det blev, Runkeeper lade av halvvägs genom passet, men in alles blev det ca 15 intervaller och kanske 7 km löpning. Jag är nöjd med det.

Väl tillbaka på SATS Bromma lämnade jag in mitt Sommarpass som jag samlat stämplar i hela sommaren för att få en ”liten överraskning”. Denna visade sig vara en skopåse. Jag vet inte, det är säkert praktiskt men jag hade nog hoppats på något annat mer kreativt. Tomas som jobbar på SATS Bromma såg min illa dolda besvikelse och ordnade så att jag fick en träningsväska också. Tusen tack, Tomas!

(Av någon anledning blir bilderna spegelvända men jag orkar inte vända dem rätt.)

Dagens första: BodyPump

Yes, 06:45 drog passet igång. Tillsammans med kanske 15 andra trotsade jag sömn och regn för att bli lite starkare. Dagens första pass kommer nog inte gå till historien som det bästa någonsin men jag fick riktigt bra konktakt med magmusklerna. De andra muskelgrupperna var det lite si och så med. Kärleken säger att man alltid har ont någonstans när man styrketränar och det stämmer nog. Höger axel och en lårmuskel i vänsterbenet ville inte riktigt vara med och träna som jag ville. Hoppas det ger sig snart.

Idag testade jag också proteinpulvret som jag berättade om igår. Det är inte särskilt gott, smakar som o’boy utblandat med vatten och med en touch av havre i eftersmaken, men det är hundra resor bättre än dito jordgubbsvariant.

Senare idag blir det skidgång och förhoppningsvis får jag sällskap av löparbästisen Marie!

Och så lite reklam med där, ja…

Formen börjar sätta sig

Idag blev det Brunnsviken runt igen med min nya löparbästis Marie. Vi springer i ungefär samma tempo så det funkar jättebra att springa tillsammans. Annars är det lite jobbigt om man har olika tempo som man trivs i. Idag hittade vi också en mer konventionell rutt på grusade stigar. Under passet körde vi lite fartlek och spurtade lite. Totalt var vi ute 1 timme och 12 minuter effektiv tid. Vi fick stanna och vila lite efter ruscherna. Vi kom fram till att det nog var ca 1,4 mil runt viken och att jag då fick lägga på någon extra kilometer på förra passet eftersom jag sprang också sträckan mellan lägenheten och parken då. Idag använde vi den sträckan som uppvärmning respektive nedvärmning.

Jag kände mig riktigt bra hela vägen. I uppförsbackarna kunde jag springa upp med spänst och tryck i vaderna, förtjänst skidgången! Det börjar kännas som jag har kommit upp på en ganska hög formnivå. Frågan är om man stagnerar en stund där och sedan ökar eller om det ökar ett tag till innan det avstannar. Den som har lever får se.

Förresten, Marie har startat en löparblogg. Än så länge har inget hänt men kika in där och lägg till den som ett bokmärke. Det kommer snart komma massa sköna löpartips och inspiration. Zpringerman heter den. Check it out!

Tog en snabb bild precis när jag kom in. Hade gärna haft med mig kameran ut i spåret, det är jättevackert men jag har ingenstans att ha den när jag springer.