En dubbel och löprekord!

För första gången på rätt länge fick jag till ett dubbelpass idag. Imorse gick jag till gymmet och körde mitt nyaste set streckgubbar. De visade sig vara mycket jobbigare än de tidigare och jag tror faktiskt att jag kommer ha träningsvärk imorgon!

I kalendern hade jag också en löpardejt med löparbästisen och nu på kvällen blev det en tur runt Kungsholmen. Vi drog ut utan förväntningar på hastighet eller på hur långt vi skulle orka. Tidigare har jag ju också fått ont i knäna efter 25 minuters löpning. Men ikväll gick det bra! Inte särskilt fort, granted, men i ett jämnt tempo i 7,55 km. Så långt har jag inte sprungit sedan operationen i september. Ett litet rekord skulle man kunna säga!

Pulsklockan och jag myser välförtjänt i soffan.

20120216-212138.jpg

Från löpning till Amsterdam

Guess what! Ja, har du läst rubben så vet du ju redan men idag var jag ute på en liten löprunda för första gången sedan oktober (och den gången räknar jag knappt). Jag skulle ut på powerwalk men jag hade liksom lite spring i benen som inte gick att ignorera så jag började jogga lite lätt och tänkte att det var väl bara att köra på och se vad som hände. Och det funkade faktiskt rätt bra! Längd och fart på passet är helt oväsentligt, just nu är det awesome med knän som inte strejkar galet mycket. Det kändes i höfterna mot slutet men det var det värt!

Under dagen har jag förflyttat mig till Amsterdam och ligger nu på ett stekhett hotellrum. Jag är mycket hellre varm än fryser men det här var faktiskt värme långt över min comfort zone. Nåväl. Ikväll är det PR-gala på schemat, imorgon lite möten och så hemfärd. Det blir dåligt med träning alltså. Men, jag har ju hela helgen på mig!

Mitt-i-natten-funderingar

Huvudet jagar runt och den förkylde Kärleken snarkar högt – upplagt för insomnia alltså. Jag ligger och funderar på kost, hälsa och träning, lyssnar på regnet som vräker ner utanför och känner att jag helst skulle vilja dra på mig kläderna och dra ut och springa en sväng. Vilket ju såklart inte går av en uppsjö av anledningar.

Istället får jag ligga och skruva på mina mål; hitta mitt personliga varför med min träning. Just nu känns det svårt att få styrsel på det. Jag vet att jag vill träna men jag hittar inte riktigt fram till vilken väg jag ska välja. Vad ska målet vara med min träning? För många behövs inga mål. Själv stoppar jag upp alldeles utan. Och nu vet jag inte vad jag vill. Det bor en Lotta på Bråkmakargatan i mig som vill bemästra allt jag inte kan och som med stor vilja och envishet tränar järnet (i smyg) för att sedan säga ”Äh, det där var väl inget.” Just nu tänker jag främst på den klassiska skidåkningen som gör mig förbannad bara diagonalåkning nuddar medvetandet.

Men att bara bemästra det räcker inte som mål. Det är för enkelt. Allt som krävs är några timmars nötande om jag bara ides. Jag måste hitta något större, mer motiverande. Frågan är vad.

/Heidi, en egentligen supertrött nattsuddare

Kanske lite tidigt…

…att tänka på löpning redan men jag hittade, lustigt nog, en länk via Facebookannons (första gången de är relevanta för mig) till Kompressionskläder.se och där hade de samma märken som jag vet att min skidcoach Mattias och hans fru Stina kör. De ska visst vara väldigt bra och jag är lite sugen på att köpa ett par kompressionstights och testa. Någon som har sådana och har en åsikt i frågan?

Barmarksläger dag 2 – mycket bättre

Kan inte sova så jag bloggar om dag 2 av barmarkslägret istället. Har myror i hela kroppen och vill helst sticka ut och springa men inser att kroppen nog behöver vila lite.

Dagen idag blev helt motsatt gårdagen. Vaknade till ordentlig blåst som sedan utvecklades till åskväder och hällregn. Som tur var drog det över ganska fort också. På schemat: crosspass med rullskidor och löpning. På startlinjen: en något stukad och mörbultad Heidi. Förändring från igår: total.

Vis av gårdagen skippade jag de klassiska skidorna och körde skejt. Visserligen är det mycket halare att åka skejt när marken är blöt men för mitt inre själsliv är det mycket, mycket bättre. Knåpade ihop en timmes skidåkning ungefär och så var det dags att byta utrustning till löpning.

Hade egentligen tänkt mig stavlöpning men blåsorna i händerna efter rullskidpasset satte p för det. Det blev ungefär en mils lätt jogg i Lidingöloppets spår tillsammans med Stina (fru Svahn). Testade den berömda Abborrbacken för att se vad som väntar om en månad.

Kroppen klarade sig förvånansvärt bra med tanke på trynstötarna i asfalten igår och knätrasslet. Jag hade iofs inga förväntningar på kroppen heller så det var väl det som gjorde’t. Armbågen gör sjukt ont så fort något nuddar den och den börjar bli lite stel, axeln gör också ont eftersom den också fick sig en törn liksom rumpan. Men fasen om jag skulle ge mig!

Nästa gång det är barmarksläger måste ni hänga med. Många timmars härlig träning för både kropp och pannben!

20110829-004721.jpg

20110829-004735.jpg

14 km – check!

Hi guys!

Sorry för bloggpausen, jag har inte riktigt haft tid att skriva så mycket. Eller träna för den delen. Mycket jobb har det blivit och så spenderade jag helgen på nördhajket Sweden Social Web Camp i helgen. 400 webbnördar samlade för en helg på en ö i den Blekingska skärgården. Det var fantastiskt på många sätt men motionsmässigt blev det bara en löprunda i skapligt oländig terräng i drygt 6,5 km och så en helkväll på ett svettigt dansgolv iklädd gummistövlar. Zumbaklasser kan slänga sig i väggen!

Ikväll gav jag mig ut tillsammans med Kärleken för en liten löptur. Jag kände mig väldigt osäker på formen men oj vad kroppen presterade! Det blev 14 kilometer runt Brunnsviken och jag kände mig inte ens trött när jag kom hem. Visst, det gick inte så fort, ca 6:26 tempo, men det var inte heller poängen med löpturen. Det regnade ett tag men det gjorde inget, det var faktiskt bara skönt!

Nu ska jag hoppa i säng, behöver sova efter helgens eskapader. Nedan finns en bild på oss som gav oss ut på en löptur under campet. De andra barnen tyckte att vi var konstiga… Fotocred Fredrik Wass.
Sweden Social Web Camp 2011

Vartannat-pass-form

Min kropp uppför sig väldigt märkligt för ögonblicket. Det verkar som att den bara presterar på vartannat pass jag kör. Först hade vi det där hemska löpförsöket i söndags då kroppen bara vägrade flytta på sig. Sedan sprang jag en mil utan större problem i Skatås med Kärleken och Triathleten. Idag skulle jag springa igen men kroppen ville inte alls. Fick håll på alla möjliga konstiga ställen, håll som inte släppte förrän långt efter att jag kommit hem, kräkkänslor när jag sprang och trots att pulsen inte var hög alls var jag helt slut. Har haft ont i magen större delen av dagen faktiskt och, om jag får bli lite privat, av någon anledning har jag varit väldig kissnödig precis hela tiden. Och det fast jag inte druckit några direkta mängder vatten heller. Är inte det lite konstigt?

Vi har förflyttat oss också. Nu håller vi till i Torsby ett par dagar. Imorgon ska vi åka skidor! Nedanstående skylt hittade vi och sprang efter. De skojade inte när de skrev ”hårda”. Upp och ner över diverse stenar och myrar! Synd bara att kroppen strejkade så att det blev ett hårt pass to match.

20110803-225527.jpg