Om att klema bort sig själv

Sitter på ett fik och jobbar mellan möten och klemar bort mig själv med världens största kardemummabulle. Och jag som igår verkligen lovade mig själv att jag skulle ha bättre karaktär än så här. Jaja. Ingen träning blir det idag heller. Hade tänkt träna på lunchen men fick ett lunchmöte och kvällen ska ägnas åt en workshop. Imorgon SKA jag träna. Så är det bara!

20110328-163953.jpg

Annonser

Motvillig vilodag

Hade en ordentlig överläggning med mig själv imorse om jag skulle ta med mig träningsväskan eller inte. Jag hade först tänkt träna på morgonen men kom fram till att jag behövde sömnen mer än träningen, sedan tänkte jag lunchträna men kom på att jag hade möte och ikväll är det ett seminarium jag håller i.

Efter mycket tvekan packade jag väskan med argumentet att jag inte var säker på att lunchmötet skulle bli av och att det inte gör kläderna något att åka väska lite fram och tillbaka idag. Tog alltså med den men vände halvvägs till tunnelbanan för att jag fick ett sms om att mötet skulle bli av och att jag ikväll också ska släpa på datorn.

Blev lunchmötet av? Nej. Är jag piggare för att jag sov imorse? Nej. Är jag grinig och trött för att jag har vilodag? Helt säkert. Det är visserligen tävling på lördag och man ska inte träna hårt nära inpå en tävling så att man blir trött (vilket jag lärde mig den hårda vägen på Running for change) men nu är jag riktigt, riktigt seg. Och lackar ur på mina stackars kollegor.

Jag säger som min far (den brittiske vägarbetaren ni vet) brukar säga: En dag uten trening, er en dag uten mening.