Invägning vecka 2 och kollisar

Tisdag morgon och upp på vågen. Resultatet? Ingen förändring. Fortfarande 72,9 och det är jag nöjd med med tanke på helgens och gårdagens splurge in carbs. Jag kan inte sluta äta kollisar, det är ju de som är goda! Mackor, flingor, pasta… Mmm… Nu ska jag ju i och för sig inte sluta äta dem, bara dra ned men det har visat sig vara riktigt svårt. Och så är jag så himla hungrig hela tiden just nu. Konstigt det där.

Kommande vecka blir det nog knepigt att hålla sig borta från onyttigheter. Midsommar innebär ju, precis som alla andra av våra storhelger, en massa mat och gärna onyttig sådan. Jag ska göra mitt bästa för att hålla kaloriintaget på en hyfsat rimlig nivå.

Annonser

Invägning: en vecka har passerat

Så blev det tisdagmorgon och det var dags att kliva upp på vågen för att se om veckans ansträngningar givit resultat i Löparbästisen och min femkilostävling. Eller ansträngningar och ansträngningar förresten. Jag har inte gjort ett dugg! Ätit nästan mer kolhydrater än vanligt; både pasta och mackor och allsköns grejer har åkt i magen. Visst, jag har tränat en del men inte några, som jag själv känner, hysteriska mängder eller särskilt hårt. Det enda som skulle kunna vara till min fördel var att jag inte hade lingonvecka som förra veckan och att jag inte åt middag igår kväll. Det blev en slags kombo med proviantering på jobbet och en shake och en näve nötter hemma.

I alla fall, till saken. Förra veckans invägning stannade på 73,4. Idag stod den på 72,9. -0,5 alltså. Och det är ju bra. Men knappast min förtjänst.

20110614-094655.jpg

Gnäll, kostråd och förklarande ord

Om några timmar ska jag iväg på träningsbloggträff. Det ska bli spännande men jag är lite stel i kroppen sedan igår och är, i alla fall i skrivande stund, inte jättesugen på att träna hårt. Det reder nog ut sig.

Gnäll ska det också bli. Jag tränar i huvudsak inte för att bli ”fit”, bli smal och för att det är så hälsosamt. Jag tränar för att uppnå resultat i min comeback på tävlingsarenan i karate nu i slutet av september och för att jag ska nå bra resultat i de lopp under Vasaloppsveckan jag har anmält mig till. Så långt allt väl. Men sedan jag gick upp en nivå i träningen och började träna fler än fyra gånger i veckan har vikten gått upp. Det är väl naturligt, man bygger muskler yada yada, men igår när jag skulle på fest blev det en total meltdown i garderoben. Kläderna passar inte längre. De har krympt av sommarens luftfuktighet. Själv tog jag det som en grov förolämpning och har beslutat att lägga till ”bli fit” på listan över träningsmål. Det betyder att jag ska testa ett gammalt beprövat knep – dra ner på kolhydraterna. I mitt fall blir det framförallt att antalet konsumerade mackor minskar med nästan 100 %. Det är kanske inte en så big deal för de allra flesta men för mig som är norsk och därmed uppfödd på mackor som frukost, lunch och middag innebär det en ganska stor omställning. Jag har ingen aning om vad jag ska äta istället. Tips och råd mottages tacksamt.

Så till några förklarande ord om kategorin Heidi Testar. Jag fick en kommentar igår på mitt inlägg om SATS Stureplan att det var ett oseriöst test och att jag inte behandlade maskinerna och träningspassen tillräckligt. Och det är helt riktigt. Det togs inte upp alls nästan och på det sättet är det verkligen oseriösa tester jag bedriver. Men jag testar enbart SATS-center. Och alla har ungefär samma utbud träningspass och maskiner. De större gymmen har bara fler av allt. Därmed känns det lite onödigt att prata om det vilket medför att jag snöar in på detaljer som look and feel av omklädningsrum och annat. Jag lovar att prata mer om maskinparken och träningspassen till nästa test.

Återkommer med rapport från träningsbloggträffen. Nu ska jag äta klart min sista macka for a very, very long time, packa min väska och ta reda på var jag ska någonstans.

Live long and prosper.