Äntligen lite fart!

Det känns nästan kriminellt att inte utnyttja det fina vädret. Dra ut på en härlig löprunda, eller powerwalk… Att kliva ned under jorden och in på gymmet imorse var svårt. Jag hade verkligen velat vara ute och njutit av det underbara vädret men knät sätter ju effektivt stopp för det. Om någon vecka kanske jag kan promenera lite men tills vidare får jag vara gymråtta.

Och vilken fart jag hade på gymmet ändå. Först cykel för knät i 10 min sedan ett effektivt pass i superset för rygg, triceps, biceps och mage.

Avslutade med en liten fotosession och det är inte alltid lätt att få till en bra bild. Det tas ganska många innan det blir något vettigt av det (det är därför jag har typ 1200 bilder på min telefon). Ibland tappar man telefonen mitt i shooten också och då ser det ut så här:

20120524-100913.jpg

Annonser

Nice enough morning

Har äntligen lite riktig träning att rapportera om! Imorse var det date med Princess och han pushade mig till 100 armhävningar, chins, dips och massa brutala magövningar. Grymt! Fast jag blev lite grinig när jag inte fick gå in i riktiga gymmet och lyfta vikter som de tuffa grabbarna gör. Vill köra frivändningar ju! Ska köra några i smyg!

Efter PT-passet körde jag några rehabövningar också. Det gick faktiskt riktigt bra idag och jag kände lite av det flyt jag efterlyste igår. Tänk att det kan vända så fort!

Nu hårdfokuserar jag på det hemliga projektet, det är en del kvar att göra och deadline närmar sig obehagligt fort… Men man jobbar ju bäst under press, eller hur var det?

Här har ni en bild på mig när jag ligger och sprattlar med leg curls och en bild på en bok jag slog upp på måfå. Lite roligt med tanke på att min värld styrs av streckgubbar Uffe har ritat till mig!

20111110-214112.jpg

20111110-214122.jpg

Fotolös träning

I två dagar har jag nu tränat utan att knäppa av en endaste bild att visa. Skandal!

Så illa är det kanske inte. Igår körde jag rehab en timme på lunchen men det tyckte jag var så tråkigt att det inte ens var värt att blogga om. Jag känner liksom inte att det går framåt där. Kanske man ska hitta ett annat upplägg. Eller så måste jag få in fler rehabpass i veckan. Måste tjöta lite med Stuntmannen om det hela.

Idag var det dock annat ljud i skällan (inte för att jag fotade men ändå). Trots crappy sömn, hade ett litet tantrum som vi kan avhandla en annan dag, och bristande motivation, hade en argumentation med mig själv i morse: träna eller inte träna, blev det en tur till gymmet på lunchen och helt spontant fick jag med mig min kollega Eric. Det blev marklyft, frivändningar, bänkpress (där jag presterade sjukt dåligt), ryggresningar och mage (plankan). Stuntmannen hittade oss (han är alltid där och håller ett öga på vad jag har för mig. Myspass verkar vara ett minne blott…) mot slutet av passet och hejade på. Jag är nöjd med passet och känner att det blev riktigt bra träning. Skulle ha pushat mig själv lite hårdare på magövningarna men annars så var det bra.

Just ja, nu har det blivit 15 och en halv kaklösa och nästan sockerfria dagar! En halv månad! Who knew att jag kunde det bara så där och utan att riktigt bestämma mig för det. Hittills har förändringen i humör, mående, form och vikt varit – nada. Jag tycker att jag får väldigt lite lön för mödan faktiskt. Hade liksom förväntat mig att 10 kilo skulle ramla av bara sådär. Ok, kanske inte 10 då men två. Eller tre. Vi är i alla fall inne i vecka tre och snart måste det ju hända något, eller hur?

Träningsvärken kommer redan! Ujuj!

Jag börjar alltid mina inlägg med idag, imorse eller ikväll. Det börjar bli lite tjatigt nu tycker jag. Måste komma på andra sätt att öppna på tror jag så det inte blir tråkigt för er!

Anyways. Jag försöker inte mörka något med den här långa inledningen för tränat har jag. Ordentligt dessutom! Morgonen bjöd på dryga timmen styrketräning tillsammans med min kollega Max. Innan han dök upp körde jag rehabövningar och jag måste säga att det är mycket roligare nu när jag känner att knät fått tillbaka sin rörlighet och att jag får utväxling på de övningar jag gör.

Efter det blev det sedan länge efterlängtad överkropp. När körde jag det sist? Någon som kommer ihåg? Bänkpress, frivändningar, schassens spyjobbiga komboövning, marklyft, ryggresningar och två magövningar. Stackars Max som inte har tränat så mycket sådant förut trodde att han dött och kommit till helvetet. Han sa det inte rätt ut men… Och vet ni? Träningsvärken har redan börjat komma! Såå pinsamt! Det innebär å andra sidan att vi körde hårt.

Och vet ni vad som hände sen då? Jo, jag käkar en asnyttig lunch (egengjord tonfisksallad igen) och förstör allt genom att äta Stroopwafels hela eftermiddagen. Hur jäkla smart är det? Karaktären lyser verkligen med sin frånvaro just nu. Här måste jag rycka upp mig! Hujedamig!

20110922-220951.jpg

Välkommen tillbaka-pass

Efter lååång bortavaro klev jag in på gymmet efter jobbet. Hade lite kort om tid så det blev ett kort pass, lite av ett välkommen tillbaka-pass. Man kan ju inte ta ut sig helt på första passet liksom. 🙂
Det blev i alla fall lite frivändningar, kettlebellssvingar och mage. Känns bra att vara tillbaka on track.

Ni kanske undrar var invägningen tagit vägen, det är ju tisdag och allt. Well, jag har beslutat att ta en paus från projektet. Det blir en omstart senare men jag behöver komma ifrån de negativa tankarna och hetsen. Ordning på träningen bara så löser det sig.

20110816-221043.jpg

Fixing the problem

Innan vi åkte ut på vår roadtrip packade jag en liten apotekspåse med allsköns grejer som skulle kunna vara bra att ha om man gör illa sig eller så. I den finns bland annat fyra solkrämer med olika spf (varav en med manetskydd -gillar inte brännisar), allergitabletter och ögondroppar, sårtejp, plåster i alla möjliga dimensioner, en elastisk binda ifall man stukar foten, fotcreme för ömma tassar, myggmedel och vanliga värktabletter. Jag stod och höll i en karta Omeprazol men tänkte att jag har inte känt av magen på länge, det behövs säkert inte. Vad tror ni jag behöver?

Vad ska man ha Omeprazol till? tänker kanske ni. Jo, jag har typ kronisk magkatarr. Den kommer och går lite och för det mesta kan jag hålla den i schack genom att äta regelbundet och inte dricka kaffe eller så mycket alkohol. Den här semestern har det blivit lite si och så med ätandet. Jag har ju ätit men inte var tredje timme som jag gör hemma och definitivt inte hälsosamt och i lagom mängder. Dessutom är det lite svårt att känna när det är på gång. För mig känns magkatarren i början som att jag är väldigt hungrig. Jag har svårt att skilja på signalerna. Därför äter jag skitmycket en period innan för jag tror att jag hela tiden är hungrig. Då brukar jag upptäcka det ganska fort och kunna avvärja det ganska lätt men den här gången försöker jag ju gå ner i vikt och då är jag ju hungrigare än jag brukar eftersom jag äter mindre.

Nu har jag i alla fall besökt Torsbys apotek och införskaffat klargula kapslar. Nu återstår bara att se hur fort jag kan vända det. Kärleken håller på att valla skidor men jag tror att jag måste skippa förmiddagspasset för att låta medicinen verka och inte pusha kroppen så hårt idag. Får hoppas att det blir bättre framåt eftermiddagen.

20110804-101703.jpg

Vartannat-pass-form

Min kropp uppför sig väldigt märkligt för ögonblicket. Det verkar som att den bara presterar på vartannat pass jag kör. Först hade vi det där hemska löpförsöket i söndags då kroppen bara vägrade flytta på sig. Sedan sprang jag en mil utan större problem i Skatås med Kärleken och Triathleten. Idag skulle jag springa igen men kroppen ville inte alls. Fick håll på alla möjliga konstiga ställen, håll som inte släppte förrän långt efter att jag kommit hem, kräkkänslor när jag sprang och trots att pulsen inte var hög alls var jag helt slut. Har haft ont i magen större delen av dagen faktiskt och, om jag får bli lite privat, av någon anledning har jag varit väldig kissnödig precis hela tiden. Och det fast jag inte druckit några direkta mängder vatten heller. Är inte det lite konstigt?

Vi har förflyttat oss också. Nu håller vi till i Torsby ett par dagar. Imorgon ska vi åka skidor! Nedanstående skylt hittade vi och sprang efter. De skojade inte när de skrev ”hårda”. Upp och ner över diverse stenar och myrar! Synd bara att kroppen strejkade så att det blev ett hårt pass to match.

20110803-225527.jpg