Träningsvärk och knölbekymmer

Jag har ett stycke träningsvärk som inte är av denna jord. På det nya gymmet har de en slags benmaskin av det gamla gardet som tränar baksida lår som jag jämt saknar hemma. Just baksida lår är mitt svaga kort så jag tryckte på lite extra och det sotar jag fint för nu. Vaggar runt som en anka…

En sak jag klurat på ett tag är om jag ska ta tag i knölen på min fot. Jag tror det är typ en Hallux Valgus-knöl. Den gör rätt ont från time to time och gör att jag får ont av skor rätt ofta. Min mamma har opererat bort en på vardera tassen och jag funderar på när det optimala tillfället att göra det är. Oavsett när man gör det blir det ju en recoveryperiod men nu har jag ju precis börjat komma igång igen efter senaste knäsmällen så det skulle kännas drygt att bli grounded igen. Vad tycker ni? Vet ni om det finns alternativa behandlingar än att operera bort den?

Annonser

Häng på Lidingöloppet

Idag hänger vi på Lidingö och hejar på Mamma som springer. Egentligen skulle jag ha sprungit också men knät stoppade det. Måste säga att jag är avis på de som springer. Vädret är perfekt och stämningen längs spåret hög.
20110925-150900.jpg

De senaste dagarna har jag inte tagit mig för att blogga. Men jag har tränat! Skidgång två dagar i rad har det blivit. Idag blir det nog vilodag tror jag. Skön söndag liksom!

20110925-150835.jpg

Nederlag: Morsan vann

Förkylningen är inte ute ur kroppen, nej. Var ute och joggade med mamma runt femman på Rocklunda. Pulsen rusade och jag torskade stort mot mamma. Låg på en puls runt 175 redan efter en kilometer och därifrån blev det värre tills jag maxade på 192. Galet! Det absolut värsta var att mamma vann. Hon bara joggade på och förbi helt oberörd. Det svider mest faktiskt. Mamma och jag är inte som mor och dotter flest utan vi smygtävlar hela tiden och ökar tempot lite i taget samtidigt som vi flämtar ”vad trevligt vi har det”. Sen är det vm på slutet för att komma först i mål eller vad det nu är vi håller på med. Mamma har inte slagit mig sedan min första skejtvasa för tre år sedan och då hade hon ett enormt tekniskt försprång som hon seglade på.

På eftermiddagen förflyttade vi oss till nästa set föräldrar och Arboga. Vi har, hör och häpna, spelat golf. Eller vi har slagit några hinkar på rangen. Det räckte för mig, så kul tycker jag inte att det är. Hade väl lite kvar av svingen men någon golfspelare blir jag nog inte.

20110726-172918.jpg

20110726-172959.jpg

Invägning vecka 7: det händer saker!

Det gör det verkligen. Klev upp på päronens våg och den visade 71,9. Det är ett helt kilo sedan förra veckan! Total nedgång om man räknar från starten är -1,5. Det blir ju mer om man räknar de extra kilona under midsommarhaveriet men eftersom det var en uppgång efter start räknar jag det inte.

Jag är som sagt hemma hos päronen och vägde mig på deras våg men jag kontrollvägde mig på vågen hemma igår och då visade den 72 så dagens siffra är fullt rimlig.

Nu ska jag ut i Rocklunda och testa hur mycket av förkylningen jag har kvar i kroppen! Med mig ska jag ha mamma och den unsnoozeable väckarklockan, Voffisen. Han kom in och väckte mig vid sju och vägrade ge upp innan vi klev upp. Så här såg det ut imorse. Han stod vid sängkanten och tjatade: ”Kliv upp annars slickar jag på dig!”

20110726-095828.jpg

Summering av 2010

Så, de senaste dagarna med kulmen idag, står summeringsposter över året som gått som spön i backen. Och vem är jag att gå emot strömmen? 😉

Det har hänt mycket det här året. Det började med att jag skrev ned mina tankar och mål för året på en liten lapp som jag sedan har haft bredvid sängen och tittat på då och då. Jag hade satt upp två idrottsliga mål:

1. Vinna över mamma i SkejtVasan

2. Vinna senior-SM i karate individuellt

Jag uppnådde båda! SkejtVasan gick så bra att jag nästan kom jämsides med pappa (en omöjlighet per definition, det är en seg gubbe det där). Han mötte mig i mål med orden: ”Heidi?  Är du redan här?” Hade jag inte ramlat och knäckt staven hade jag kanske kunnat se honom på upploppet och kommit i mål någorlunda samtidigt. Det hade varit coolt! Anyway, jag spöade också min egen tid med nästan 18 minuter!

Att vinna senior-SM var en sådan galen utmaning att man liksom bara var tvungen att tro att man kunde klara det just för att det egentligen var omöjligt. Det ska ju egentligen inte gå att man inte tävlar på sex år, har träningsuppehåll i fyra på grund knäskada och gör tävlingscomeback på SM och VINNER! Dessutom mot Sveriges uttagna till VM. Det var överväldigande och jag var SMs ocoolaste vinnare. Tårarna sprutade som på värsta skönhetsdrottningen och jag tror att jag senare av kommentatorerna utnämndes till SMs gladaste vinnare.

Året i övrigt har bestått av mer träning än någonsin i mitt liv. Jag har aldrig varit så fokuserad på mål tidigare och aktivt jobbat för att uppnå dem. Det har varit en cool och självstärkande upplevelse att sedan också nå dem. Jag kan om jag vill och jobbar hårt för det.

Annat som jag är nöjd med är mina löparframsteg innan benhinnorna satt p för det, vinsten i E18-loppet, min första riktiga armhävning på fötter, min vita månad, framsteg i gymmet, alla skidturer med Kärleken och alla människor jag lärt känna genom andra träningsbloggar. Och säkert en massa annat som jag glömt men säkert är stolt över!

Jag är väldigt nöjd med mitt idrottsliga 2010!

Two a day – skidgång och gym

Man måste ju utnyttja semestern och de lediga dagarna till max så även idag blev det två pass. Först skidgång upp för en slalombacke och sedan testade jag Idre Fjälls faciliteter i Sporthallen.

Skidgången var galet jobbig. Tio intervaller uppför en 200 m lång bit av en slalombacke. Det ser inte så jobbigt ut när man står bredvid och tittar på men jag lovar att det biter bra i mjölksyrenerven och i flåset. Jag kände mig inte überfräsch direkt, man har ju några pass i kroppen, men överlag gick det ganska bra. Även idag var mamma hejarklack/fotograf och tog bilder på oss där vi kämpade bland sten, grästuvor och hästbajs. Att det var jobbigt syns av en del fina grimaser! 😉

Gympasset blev det däremot ingen större kvalitet på. Det blir det sällan när jag ska gymma utan att ha ett pass att gå på. Även om Kärleken är med. Idag blev det i alla fall lite axlar, biceps och mage. Jag får ont i höger axel av någon anledning. Det stör mig lite. Vill ju bli bra på stakningen till vintern. Desto roligare var upptäckten av en sandsäck att sparka på. Har ju inte kört karate på tre veckor så det var kul att mata lite sparkar på den stackars intet ont anande säcken. De andra på gymmet måste ha tänkt att jag var en riktig kuf som stod där och hoppade. Kärleken tog lite bilder i alla fall så ni också kan se spektaklet. Ser på bilderna att jag har lite att jobba med vad gäller guarden…

Two a day – inlines och löpning

Äntligen har man kommit igång med en tung vecka! Förra veckan blev det ju inte så mycket med…

Har förflyttat mig till Idre Fjäll (@idrefjalltwitter och Fjällbloggen) som erbjuder riktigt bra träningsmöjligheter även sommartid. Kanske bättre än vintertid faktiskt. Började träningssejoren med ett inlinespass upp från Idre by till Idre fjäll. En stigning på lite drygt 8 km med nästan konstant uppförsbacke. Det var jobbigt och frustrerande när jag inte kunde hänga med killarna, Kärleken och pappa. Det tog inte många hundra meter innan jag var långt bakom dem och snart var de utom synhåll också. Jag måste bli starkare i axlar och armar, jag orkar inte ta ordentliga tag och får inget flyt i skären. Pulsmässigt var det ett ok pass, i de brantaste backarna flåsade jag ordentligt.

Mamma var roadie och körde följebil med utrustning och tog bilder längs vägen. Idag var vi alla vägarbetare i reflexvästar men det var ganska skönt med tanke på avsaknaden av vägren att åka på. Bilarna såg att man var där liksom. Sista biten upp till Idre Fjäll efter att man svängt av från ”stora vägen” är i stort behov av ny asfalt. Jag trodde att benen skulle vibrera sönder när jag åkte där men jag kunde ju inte ge mig bara för det ;).

Inlinespasset tog kanske 40 min men det kändes inte riktigt tillräckligt så jag och Kärleken bestämde oss för att jogga lite också. Först hade vi tänkt en kortare tur på kanske 20 min men det slutade med 50 min och ca 9 km fjället runt. Det var perfekt temperatur för löpning, det regnade lite lätt och blåste ingenting. Riktigt skönt! Fast jag hade glömt att tejpa fötterna. Av någon outgrundlig anledning får jag skavsår i hålfoten av mina löparskor om jag springer längre sträckor. Benhinnorna kändes bra större delen av passet, kände av dem lite på slutet så imorgon blir det inte lika stor belastning tror jag.

Kika nu på de fina bilderna mamma tog! (Klicka på bilderna för att göra dem större)