Veckans invägning: krismöte

1,8 kg. Så mycket har jag gått upp senaste veckan och man behöver inte vara Sherlock för att veta att det var helgens matintag som är boven. Det betyder att jag ligger plus 1,3 från när jag började. Det känns sådär alltså. Det är dags för krismöte och en rejäl omstart.

Annonser

En timmes slit i solen

Jag har tagit semester den här veckan så när Kärleken gjorde sig klar för att gå till jobbet, hoppade jag i träningskläderna och gav mig ut på en morgonpromenad innan frukost. Behöver gå av mig lite av helgens matintag (har gått upp ett helt kilo bara den här helgen!) men det var ingen solskenshistoria det här trots att den faktiska solen strålade allt den orkade.

Först strejkade Garmin, han ville inte alls hitta några satelliter och hoppade igång först efter drygt halva rundan. Sedan tänkte jag smygspringa lite men det var som om Generalen hade läst förra inlägget för han ringde imorse för att kolla läget och därmed lades det en liten damper på det. Gjorde trots det ett försök men kroppen ville inte springa så jag fick ge upp. Traskade på men fick ont i knät, en slags svidande känsla som brukar tyda på överansträning, och så återkom den gamla höftsmärtan. Det behövde jag liksom inte tyckte jag. Ovanpå det hade jag klätt mig för varmt och fick stanna och skala av mig massa kläder som jag sedan fick släpa runt på.

Trots alla motgångar/ilandsproblem skrapade jag ihop en timmes promenerande i relativt bra fart och nu är jag hemma och laddar för ett gympass senare. Har varit nere på stan och käkat en god och nyttig laxlunch på East i solen med en kompis.

Ni vet ju att jag tycker att det är tråkigt att promenera så vid ett tillfälle stannade jag och gjorde skuggbilder i solen. Man måste ju roa sig på nåt sätt…

20110418-141829.jpg

20110418-141841.jpg

20110418-141858.jpg

Det här med mat

Jag tillhör dem som aldrig haft en ätstörning men det betyder inte att jag inte har ett komplicerat förhållande till mat. Inte på det sättet att jag har problem med att äta men jag gillar inte matlagning, tycker sällan mat är gott (då måste den ha tillagats av folk som verkligen kan och gillar att laga mat), kan trava 30 varv runt en matbutik utan att komma på något jag skulle vilja äta och skulle helst leva på piller om det fick mig att slippa vara hungrig. Mat tar tid från annat jag hellre gör.

Ämnet Mat är också vår tids mest omdiskuterade ämne. Dieter till höger och vänster går ofta rakt emot varandra och fanatiker finns det gott om. Jag förstår att folk känner sig stressade över Mat. Själv kan jag inte låta bli att göra reflektionen att man mår bäst av lagomdieten; inte för mycket, inte för lite, inte för många inten. Men ändå sätter man upp regler för sig själv.

För egen del har jag ju valt att kapa godiset i #nocandy2011. Det innebär egentligen bara godis och faktiskt har jag hållit det så här långt. Inte en regelrätt godisbit har jag ätit. Och det är ju bra. Socker i allt för stor mängd vet vi inte är hälsosamt och det är väl det enda alla dietister och förespråkare är överens om. Mig veterligen finns ingen ”sockerdiet” i alla fall. Men även om jag inte äter godis äter jag ju en del annat som är onyttigt och som jag faktiskt får rätt dåligt samvete över.

Utöver det får jag också rätt dåligt samvete när jag äter vanlig mat. Och det är något nytt för mig. Jag tränar rätt mycket, inte så mycket som jag borde för att nå mina mål men ändå mer än medelpersonen skulle jag tippa, och ändå har jag dåligt samvete om jag äter lite för mycket till lunch eller middag. Faktum är att jag har insett att om jag inte äter middag på kvällen så är siffrorna på vågen bättre på morgonen när jag kliver upp. Och det är ju egentligen helt backwards. Klart man ska äta middag, eller? Ska man skippa middagen om man har fått i sig hela dagsbehovet av energi redan på eftermiddagen?

Och hur kommer det sig att vi fäster så stor vikt vid just vikten och att det är en platt mage som är det främsta kännetecknet på god hälsa? För ett par år sedan när jag sommarjobbade på Gotland hade jag Sommaren Jag Inte Brydde Mig. Det var efter att jag hade kvaddat korsbandet första gången. Ville jag ha butterkaka till middag åt jag butterkaka till middag. Det fortsatte sedan till att nästan bli Året Jag Inte Brydde Mig eftersom jag fortsatte ut som reseledare och det inte riktigt fanns tid att käka nyttigt eller bra. Självklart gjorde det att midjemåttet, eh, flöt ut lite men faktum är att jag har aldrig känt mig så snygg som jag gjorde när jag vägde som mest! Jag accepterade mig själv precis som jag var, flirtade och njöt av mat och livet och mådde på det stora hela ganska bra. Det var när jag kom hem som det gick upp för mig att jag kanske inte riktigt passade in i alla mallar.

Nu sitter jag i en slags spiral där jag tränar mer än jag gjort någonsin förut, är mer noga med vad jag äter än någonsin förut och ändå är jag inte lika nöjd med mig själv som jag var då. Är inte det konstigt?

Förmiddagens mellanmål: ett kokt ägg och en banan!

20110415-105519.jpg

Plåtning Fitness Magazine och rodd

Haft en hektisk men rolig dag! Har sprungit mellan möten och så var det ju plåtningen för Fitness Magazine också. Jag har sparkat på risgrynsgröt med grönsaker i händerna. Not kidding, allt finns på bild och kommer ut i februari tror jag. Artikeln handlar om mina gräsliga kostvanor. Nog för att det är lite hälsosammare nu när jag har min vita månad men det är fortfarande inte bra. Idag käkade jag lunch på väg mellan plåtning och möte vid 14. Lite sent kanske. Och inte helt näringsriktigt… Risifrutti, smörgås och äppeljuice.

Plåtningen var rolig men jag hann inte ta så många bilder själv. Kom lite sent och det var lite kaotiskt med lampor som vägrade fungera och så. Tog i alla fall några bilder när jag satt i sminket.

Ett träningspass blev det idag också. Jag och roddmaskinen hade en date och jag hade bestämt mig för att vi skulle köra 10 000 meter. Jag har ju satt ett mål att jag ska nå 10 000 m på 40 min och sluttiden hamnade på 44:46. Jag måste alltså kapa lite drygt en minut på 2 500 m. Det kommer att bli tufft. Det som är underligt med rodd är att jag inte blir andfådd när jag kör men om jag pausar känner jag att pulsen jobbar på ordentligt. Var rätt seg de sista 1000 metrarna men mest ont gjorde det i händerna. De värkte ordentligt när jag var klar. Hoppas man vänjer sig.

Nu ska jag jobbe lite innan det är dags att hoppa i säng! Sov gott!

Karatemåndag

Yes, precis så är det. Måndagar är vikta åt karaten (de som försökt få mig att socialisera på just måndagar vet att de brukar få vänta till efter träningen eller välja en annan dag…). Det kändes att det var länge sedan jag körde ett pass. Flytet fanns inte riktigt och kroppen kändes bara konstig. Det ska bli spännande att se om jag hittar mitt flow till SM. Två veckor kvar bara. Positivt var i alla fall att jag inte kände av benhinnorna under träningen och de värker inte just nu heller. Lite ömt när jag klämmer bara.

Sedan har jag funderat på det här med mat. Idag jobbade jag med en konferens och kunde självklart inte låta bli att nalla lite på kakbuffén på fikapausen. Hemlagat och gott! Yummy. Tyvärr passar ju kakor väldigt dåligt med min nya ambition too lose a few… Sedan började jag tänka. Jag vill verkligen inte att mitt liv ska kretsa kring mat och att jag konstant ska tänka på vad jag äter. Ni vet, hela den där jag-har-dåligt-samvete-svängen (jag vet att bloggen heter just Dåligt Samvete, sten i glashus är min grej). Jag vill att mitt liv ska kretsa kring saker som är roliga. Får se hur jag ska få den ekvationen att gå ihop. Kommer jag på en lösning lovar jag att berätta den för er!

På träningen idag filmade jag några ingångar och som ni ser funkar det inte riktigt. Det är lite sloppy och segt men det är bra att filma så att man kan finslipa tekniken.

Räddare i nöden

Ut på eftermiddagen drabbades jag av ett ordentligt sötsug trots en rejäl och nyttig lunch. Eftersom solen och temperaturen säger sommar föll tankarna direkt på en glass men för att undvika dåligt samvete föll valet på en banan. Inte alls lika kul men det gav i alla fall det första inlägget i kategorin mat…