Saknar Alperna…

När man kommer hem efter att ha varit borta ett tag tycker jag alltid att det känns lite konstigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men det känns som att det blir en tvärnit och lite som ”va, ska jag vara här hela tiden nu?”.

Jag saknar alperna och Mayrhofen redan. Jag saknar våra vandringar i fyra timmar rätt uppför och cykelturerna i det mäktiga landskapet. Idag försökte jag få lite alpkänsla med skidgång uppför Mördarbacken/Hagatippen. Det är iofs inte samma sak när backen tar slut efter bara fyra minuter… Jag märkte dock att även om benen fortfarande är lite trötta så har de blivit starkare. Förut var det mycket, mycket jobbigare att gå upp och jag orkade inte hålla samma tempo hela vägen upp. Positivt alltså!

20120730-222054.jpg

20120730-222137.jpg

Annonser

Intryckens resa

Det händer så mycket här varje dag att huvudet knappt hänger med. Vi hinner med mer på en dag här än på ett halvår hemma känns det som.

Dagen började med massage i spaet. Det var i ärlighetens namn mer hudförflyttning än massage och dessutom fick jag konstiga rivmärken på hela ryggen men det är ändå en skön känsla att glida i ett par vita tofflor och en vit morgonrock det första man gör efter frukost.

Efter massagen var vi tvungna att duscha av oss all olja för solen har gassat ordentligt idag och att springa runt i olja är inget höjdhopp för hud som knappt sett solen hittills i år.

Planen var bergvandring och när vi kom upp där leden började upptäckte vi att vår planerade rutt var avstängd. Snabb omplantering och vi gick en del av leden vi tog i tisdags istället. Här mäter man inte leder i kilometer utan hur lång tid det tar att gå dem. Tiderna är satta efter medelålders tyskar med vandringsslalompjäxor och 20 kgs packning (tror vi) så vi kapade första delen med en timme. Snabbt pitstop vid en stuga som heter Alpenrose och så hoppade vi på leden vi egentligen skulle ha gått. Den var graderad som difficult och vi hade ingen aning riktigt vad som väntade. Det vi fick var ingen walk in the park! Det var brant, smalt, bitvis skyltlöst (tack till bonden som vi råkade stöta på och som hindrade oss från att vandra helt åt helvete) och naturen var som vanlig storslagen. Vi har vandrat i riktig trollskog, spökskog, på sound of music-kullar och över bergskammar. Hur många höjdmeter vi tagit har vi ingen koll på men vi vandrade nästan uteslutande brant uppför i nästan fyra timmar – i stekande sol. Vi rundade Edel Hütte som vi stannade vid i tisdags och började mer eller mindre lubba neråt för att hinna med sista kabinbanan hem innan de stängde. Kom fram med en kvarts marginal!

När vi kom tillbaka till hotellet kastade vi oss i poolen för att få tillbaka en vettig kroppstemperatur och låta våra stackars ben få vila. Sedan när hungern gjorde sig påmind och hotellets val av kvällsmeny var svinmage bestämde vi oss för att äta någon annanstans. Vi hittade en fantastisk restaurang men otroligt gott kött. Sedan bestämde vi oss för att gå en tur på byn – och ramlade rakt in i en musikfestival. Klassiska gamla covers blandade sig med ivrig tyrolermusik. Måste säga att jag blivit lite hooked på det senare efter ikväll… Festivalen var en häftig folkfest där alla sjöng med i de märkliga joddelsångerna.

Nu ligger vi utmattade och tittar OS-invigningen. Ses imorgon med nya äventyr!

20120727-234442.jpg

20120727-234523.jpg

20120727-234554.jpg