Och hjälp vilken träningsvärk!

Imorse när jag vaknade var jag bara lite stel men nu börjar det bli helt galet! Träningsvärken är inte nådig! Det är Mickes förtjänst alltihop! Jag tror att jag ska fortsätta träna med honom, till en början bara några gånger så får jag se hur mycket jag kan lägga på det men det känns roligt i alla fall! Dagens rörelse blev en timmes powerwalk med en kompis. Det är allt kroppen mäktar med idag tror jag.

Idag är det också Stockholm Marathon. Jag ska inte springa men det hade ni säkert redan hajat ;). Jag har inte så stor koll på om det är några vänner som ska springa, i bloggänget vet jag att Helena ska springa så henne hejar vi extra på. Snodde en bild från hennes blogg så att ni kan heja på henne om ni ser henne springa förbi!

Annonser

Booyah! Ett ordentligt styrkepass!

Morgonträning har varit den här veckans melodi. Fyra morgonpass av fem möjliga dagar. Känner mig riktigt nöjd med det faktiskt.

Idag hade jag stämt träff med en ny bekantskap, PT-Micke på SATS Odenplan. Jag fick en PT-timme av SATS för att jag värvat Affärsjuristen till sekten. Snällt av dem! I alla fall, vi pratade lite om min träning just nu, vad jag ville uppnå och vilka svaga punkter jag hade. Efter ett lite snabbt snack kom vi fram till att överkroppen kanske var i lite dålig form. Micke bestämde sig genast för att rätta till.

Jag fick köra frivändningar, en slags kombiövning där hela kroppen var aktiverad, kettlebells, marklyft och coreövningar. Och det hann vi med på en timme! När vi var klara skakade armarna och jag var som vanligt högröd i ansiktet. Faktiskt var jag så slut att det var jobbigt att torka håret efter duschen. Gissa om jag kommer att ha träningsvärk i helgen!

Tack Micke för ett riktigt bra pass! Blev grymt sugen på att köra med PT ett tag. Det kostar ju en hel del men det kanske kan vara värt det. Vad säger ni som brukar köra med PT? Är det värt slantarna?

Micke och så en högröd jag.

20110527-140940.jpg

Härlig dag i spåret

Vilken härlig dag det har varit. Solen sken och värmde oss där vi stretade på och för egen del blev det väldigt lugnt med tanke på knät. Jag hjälpte Gitta genom sitt andra skidpass någonsin och jag har nog sänkt henne med information om hur man egentligen åker klassiskt. Eller som hon uttryckte det: ”Jag visste inte ens att det fanns timing i skidåkning!” Men hon kämpade på riktigt bra och ge henne några pass till så kommer hon vara riktigt vass!

Kärleken och Micke åkte och teknikfilmade. Håll utkik på skidbloggen så kommer det säkert film där vad det lider.

Jag är otroligt nöjd med att ha kunnat utnyttja dagen och över huvudtaget stå på ett par skidor. Det var ju mest stakning från min sida. Det säger väl egentligen inte så mycket om själva knäskadan att jag kunde åka skidor idag med tanke på att förra gången när jag kraschade korsbandet cyklade upp till akuten två veckor senare för att svullnaden inte lagt sig. Läkarn blev minst sagt perplex när jag berättade hur jag tog mig dit, man gör det man måste liksom. I alla fall är inte faran avblåst men jag tror inte att det är så farligt att jag måste operera i alla fall. Och det är ju positivt.

På bilderna nedan hittar ni Gitta och mig kisandes i motljus och Kärleken och Micke prydligt uppställda samt ett försök till att fånga det otroligt vackra vädret och landskapet. Solen lyste vackert genom grenverket men kameran fångade inte riktigt det vi såg med våra ögon. iPhone som kamera har ju sina brister…

Ska man låta sig hindras?

Nej, det ska man förstås inte! Solen skiner på klarblå himmel, det är 13 minusgrader ute, snön ligger vit på backen – inte kan man sitta inne en sådan dag för att knät är lite kvaddat? Nej, självklart inte!

Det blir försiktig, försiktig klassisk åkning för mig idag. Den lilla cyklingen jag ägnade mig åt igår har redan gett resultat. Knät är mycket rörligare och inte lika svullet. Jag har också dragit på en liten stödstrumpa för att se till att det inte åker iväg åt konstiga håll just to be safe.

Kärleken och jag får sällskap av Gitta (som äntligen ska få uppleva skidåkning i härligt väder) och Micke, kärlekens kollega, och kosan styr mot Jarlabanke. Det är platt och bra för mig som mest får staka.

It’s going to be a great day. Gundetrosa på!

Karaterapport

Rapporterar från tunnelbanan på väg till jobbet. Körde fokuserad grundträning igår. Graderingen är på fredag och jag har några lösa ändar jag måste ta rätt på. Är faktiskt ganska nervös. Graderingar har aldrig varit min starka sida.

Positivt var att höften inte gjorde riktigt lika ont som vanligt. Tror att det beror på skidträningen faktiskt. Skejten är fenomenal för rumpan!

Micke studsade runt efter passet som en duracellkanin. Fångade honom mitt i en spark.

Blod, svett och en jäkla massa grejer

Karatemåndag, det vet ni redan. Idag fick jag det sista av utrustningen jag behöver för SM i helgen. Ytterligare en uppsättning benskydd och två par handskydd. Nu har jag röda och blå vantar och benskydd, rött och blått bälte (hade jag sedan innan), ny gi (dräkt) och bröstskydd. Fasen vad karate har blivit en materialsport. Helt galet. Jag måste köpa en ny och större väska för att kunna ta med mig alla grejer.

Träningen som sådan gick bra. Jag hade en mycket bättre känsla än i onsdags och ingångarna gick mycket bättre. Hoppas att även onsdagspasset blir bra så att jag går in i tävlingen mentalt förberedd med en bra känsla. Lyckades dock dra av lite hud från en gammal blåsa på slutet av träningen. Det ville inte sluta blöda! Lyckades kladda ner mattan när jag sparrade lite med Micke och hade en fin fläck på strumpan när jag kom hem. Finns en bild om du inte är känslig för sånt längre ner…

Idag skickade jag också ett litet meddelande till Fredrik och Morris bara för att låta dem veta att jag inte glömt dem. Jag bad dem skriva ner sina mål och under en vecka föra matdagbok. Till svar fick jag ”Gnarf” från Morris och något om lydnad på Facebook från Fredrik. Jag väljer att tolka det som att de är med på banan!

Nu ska jag försöka få tån att sluta blöda!