Veckans invägning: krismöte

1,8 kg. Så mycket har jag gått upp senaste veckan och man behöver inte vara Sherlock för att veta att det var helgens matintag som är boven. Det betyder att jag ligger plus 1,3 från när jag började. Det känns sådär alltså. Det är dags för krismöte och en rejäl omstart.

Annonser

Det dåliga samvetet är tillbaka!

Halleluja!

Efter en kortare bloggpaus över midsommar är jag nu tillbaka för att rapportera om midsommarens eskapader. Den har gått i Vasaloppets tecken i och med firandet i Mora hos skidcoachen Svahn med familj, Staffan Larsson med familj och sportchefen för Vasaloppet Tommy med familj. Förutom det vanliga, dans kring stång, sill och kaloriintag som vida överstiger socialstyrelsens rekommenderade mängd har det också tränats lite. Det var skidgång/stavlöpning i Hemus (stort friluftsområde som Vasaloppsspåren går genom) och så cyklade vi i Vasaloppsspåren från Mora till Oxberg.

Skidgångspasset på midsommarafton blev ca en timme långt med löpning upp och ner för diverse backar. Mattias Svahn var med och pekade på vilka backar vi skulle kuta i. Själv cyklade han eftersom han dragit upp en sträckning i en brännbollsmatch på liv och död med barnen dagen före… Det var ett rätt ok pass tyckte jag själv men jag fick inte riktigt futt på kroppen och kom inte riktigt upp i puls.

Träffade också Magnar Dalen som kom förbi på en kaffe. Han stannade till på väg hem efter en repa runt i Europa på dryga 600 mil på tio dagar. Med sig hade han ca 250 par skidor han plockat ut på Fischerfabriken till finska landslaget. Han plockade ju ut mina klassiska skidor där förra året och jag är väldigt nöjd med dem måste jag säga. Hoppas finska laget blir lika nöjda med sina!

Dagen efter, midsommardagen alltså, blev det en cykeltur på tre mil i terräng från Mora till Oxberg. Det kom vi på under midsommarmiddagen. Det var fru Larsson, fru Svahn och så jag. Lånade mountainbike och cykelskor av Staffan och lyckades välta direkt på uppfarten. Jag är ju inte van vid att fötterna sitter fast när jag cyklar! Men när vi väl kom igång så gick det bra, välte bara en gång till efter det, också det i stillastående. Det var faktiskt riktigt kul att cykla, kanske måste investera i en hoj alltså…

Gårdagen gick i resandets tecken och dagen kickades igång med en skön morgonpromenad. Invägningen imorgon kommer inte att bli rolig efter helgens ätande. Kärleken hade klivit upp på vågen imorse och konstaterat en ökning på 3 kg! Hoppas verkligen inte att jag också gått upp så mycket.

20110627-101505.jpg

20110627-101528.jpg

20110627-101548.jpg

Dagens lunchrunda

Blev inte som vanliga lunchrundor. Jag sprang nämligen mellan affärer istället för i spåret och försökte hitta en klänning till midsommar. Idag åker nämligen Kärleken och jag till skidcoachen Mattias med familj för en traditionell Dalamidsommar. Och jag har inget att ha på mig. Träningskläder har jag med mig i massor i alla möjliga former och färger men inte ett enda lämpligt plagg när man ska vara fin. I alla fall inte om man ska se somrig ut.

Kammade noll och nu är jag blöt om fötterna. Får hoppas på butikerna i Mora för last minute panikshopping imorgon förmiddag.

Dagens väder…

20110623-134159.jpg

Invägning vecka 2 och kollisar

Tisdag morgon och upp på vågen. Resultatet? Ingen förändring. Fortfarande 72,9 och det är jag nöjd med med tanke på helgens och gårdagens splurge in carbs. Jag kan inte sluta äta kollisar, det är ju de som är goda! Mackor, flingor, pasta… Mmm… Nu ska jag ju i och för sig inte sluta äta dem, bara dra ned men det har visat sig vara riktigt svårt. Och så är jag så himla hungrig hela tiden just nu. Konstigt det där.

Kommande vecka blir det nog knepigt att hålla sig borta från onyttigheter. Midsommar innebär ju, precis som alla andra av våra storhelger, en massa mat och gärna onyttig sådan. Jag ska göra mitt bästa för att hålla kaloriintaget på en hyfsat rimlig nivå.

Träning i myggträsket

Som tidigare nämnts befinner jag mig i Mora, Dalarna, och det gör myggen också. Varenda en av dem. Jag har myggbett precis överallt och som om det inte räckte var jag ute och tränade i deras territorium också. Jag vet inte hur ni firar midsommar men jag har firat genom att äta mycket och gott så jag kunde helt enkelt inte med att ha en vilodag idag trots att jag kanske borde. Fast å andra sidan räknar jag inte riktigt gårdagens fotosession som ett träningspass. Det var för lågintensivt och jag hade för mycket pauser.

I alla fall drog vi ut och körde skidgång i backar. Det är sjukt mycket jobbigare än vanliga intervaller. Det svider rejält med mjölksyra i både armar och ben och pulsen stiger mot max i de långa backarna. Vår coach Mattias Svahn letade fram varenda backe han kunde hitta och hade oss att sprinta upp för dem. Det är skönt att ta ut sig ordentligt!

Om att gå i mål

Jag är i Dalarna, närmare bestämt Mora, för formulär 1A-midsommarfirande men det utesluter ju inte att man tränar för det. I morse tog jag en liten joggingtur och eftersom jag trots allt är i Mora var jag ju tvungen att springa i fäders spår för framtida segrar. Nu blev det inte ett särskilt hårt pass, det blev mer en fotosession, men det var trevligt att se hur vasaloppsspåret ser ut utan snö. Det var lite svårt att hitta det bara utan preparerad bana och tydliga skyltar.

Jag sprang den sista sträckan in till mål och tillbaka och kom ihåg hur det kändes i vintras när jag trött segade mig mot mål efter nästan tre mils åkning. Till vintern ska jag åka ännu en gång men jag ska öka utmaningen lite och åka 4,5 mil istället. Jag träffade en australiensisk man (mannen i bakgrunden på fotot nedan) som undrade varför alla fotade målet och jag försökte förklara vad the fuzz is all about. Han åkte lite skidor hemma i Australien och berättade om ett lopp där man åker mellan pubar, Perisher’s pub to pub ski race. Det lät kul så man kanske ska dra dit nästa år. Kanske inte världens seriösaste lopp men ändå.