Let 2012 begin!

Den absolut vanligaste taggen just nu måste vara nyårslöfte. Helt säker på det. Själv har jag bara ett och det är egentligen ett dåligt mål för man kan liksom inte bocka av det och säga ”klar!”. Mitt löfte till mig själv är att jag ska strukturera upp träningen mer. Det måste bli ordning på torpet efter en höst där jag varit tvungen att ägna mig åt rehab och enbart styrketräning men också varit lite väl snäll mot mig själv vad gäller träning i största allmänhet. Något som resulterat i ett par kilo för mycket runt magen. Rent kroppsligt är det inget problem men det stör mig varje gång jag ser mig i spegeln. Inte så att det blir någon vikthysteri eller så, det är bara lite toning som gäller.

Många gör tillbakablickar också men jag känner inte riktigt för att göra det. 2011 har varit ett ganska blandat år med egentligen få ljuspunkter. Det började ju med två knäskador, en i varje knä, och fortsatte med trassel, operation och höftproblem. Dessutom har jag fortfarande ont i armbågen jag stöp på två gånger under rullskidpasset på barmarkslägret i augusti.

2012 ska däremot bli ett toppenår. Jag känner det i hela kroppen. Det är svårt att sätta konkreta mål eftersom jag inte riktigt vet status på knän och annat men någon gång under 2012 ska jag ta på mig dräkten och stå på mattan igen. Få rejäla blåsor under tassarna och bara älska det! Jag ska också få löpningen att fungera igen så att jag kan springa som jag gjorde innan.

För att nå det här måste jag alltså strukturera upp träningen. Och följa upp den. Starting, ja, imorgon blir det veckoplanering och avstämningar löpande.

Självklart måste jag ta upp årets största utmaning, #nocandy2011. Och jag klarade av det! Inte en enda ”riktigt” godisbit har jag ätit på ett helt år! Det trodde jag ALDRIG när jag bestämde mig för att köra för ganska precis ett år sedan. Jag vette 17 om jag ska börja igen, det har ju inte direkt varit svårt att avstå, men den officiella utmaningen är i alla fall över. Jag har lite dålig koll på hur det har gått för de andra, vad säger ni? Hur gick det?

Paula,  live healthier

Sanna, sanape

Annelie

Anna-Carin, Carnebro.

Lisa, Silverscreen.

Johanna, Ett liv i rörelse.

Cath, Supertjejklassikern

Maria Hägglöf

Slutligen fick jag till ett fantastiskt sista träningspass 2011 så man kan verkligen säga att året fick ett fint avslut. Två mil klassiskt i krispigt vinterväder med klarblå himmel och sol som faktiskt värmde. Tekniken flöt bättre än någonsin, helt säkert för att jag lagt in två teknikpass den senaste veckan. Lyckades till och med chocka Kärleken med min stakning. Det ni!

Avslutar med en den allra första bilden som dök upp när jag bildgooglade 2012. Det är någon form av apocalyptisk bild, 2012 ska ju jorden gå under. Igen. Nåväl, den får representera starten istället. Out with a bang!

Gott nytt år!

Annonser

Vacker morgonpromenad och väldigt mörk kvällslöpning

Idag började dagen med en timmes powerwalk före frukost. Mollösund är jättevackert innan det riktigt vaknar men solen sken ordentligt och det var varmt redan på morgonen. Medan jag gick hade jag inspirerande TED-talks i öronen och jag lyssnade bland annat på varför ett leende egentligen är en superpower. Jag ska skriva mer om det en annan dag.

Dagen har annars gått ut på att måla en friggebod och ligga i solen. Målandet tog hela förmiddagen och en bit över lunch så därför var jag dödshungrig när jag satte mig till bords. Över halva dagsbehovet av energi senare hade jag lite ångest så efter middagen, när det svalnat lite, drog jag ut på en löptur.

Först var det en fantastisk solnedgång och sen blev det mörkt. Jättemörkt. Jag borde verkligen haft på mig reflexväst. Jag fick ihop en dryg mil i alla fall på 1:05. Det är faktiskt första gången på riktigt länge jag klarar att springa en mil och med tanke på löpfiaskot häromdagen är jag jättenöjd.

Jag tog inga bilder på solnedgången, jag skulle se hur fort jag kunde springa fem km (30:45), men imorse knäppte jag av ett par!

20110729-234216.jpg

20110729-234252.jpg

20110729-234318.jpg

En kändis i spåret

På dagens schema stod klassisk åkning och vi hoppade i underställ och pjäxor för en ny vända i tunneln. Klassisk åkning är verkligen inte min starka sida. Jag är en riktig rookie där faktiskt.

Samtidigt som vi åkte tränade också Sandra Hansson och en till från teamet United Bakeries. Hon är en av Sveriges bästa långloppsåkare och jag passade på att ta en bild. Hon berättade att hon såg oss på parkeringen igår (vi gick ut när hon gick in) och att hon trodde att vi var från finska landslaget med tanke på våra blåa kläder. Det var ju smickrande men när hon såg oss åka tror jag att den illusionen rök ;)!

I alla fall sprattlade jag mig runt hälften av gårdagens sträcka, 1,3 mil. Måste verkligen öva den klassiska tekniken till vintern.

Nu bär det av hemåt för denna gången. Sitter och svettas i solen på ett fik i Ekshärad. Längtar tillbaka till snön och minusgraderna. Det är tur att det vänder om tre veckor och går mot vinter igen! 🙂

20110603-150747.jpg