Saknar Alperna…

När man kommer hem efter att ha varit borta ett tag tycker jag alltid att det känns lite konstigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men det känns som att det blir en tvärnit och lite som ”va, ska jag vara här hela tiden nu?”.

Jag saknar alperna och Mayrhofen redan. Jag saknar våra vandringar i fyra timmar rätt uppför och cykelturerna i det mäktiga landskapet. Idag försökte jag få lite alpkänsla med skidgång uppför Mördarbacken/Hagatippen. Det är iofs inte samma sak när backen tar slut efter bara fyra minuter… Jag märkte dock att även om benen fortfarande är lite trötta så har de blivit starkare. Förut var det mycket, mycket jobbigare att gå upp och jag orkade inte hålla samma tempo hela vägen upp. Positivt alltså!

20120730-222054.jpg

20120730-222137.jpg

Annonser

Värmelöpning igår

Gjorde en favorit i repris igår och sprang när det var som varmast mitt på dagen. Även om det inte var lika varm som förra lördagen var det fullt tillräckligt för att min puls skulle bli hög fort. Det blev ingen jätterunda nere i Hagaparken men jag var ute i lite drygt en timme i alla fall. Sprang inte hela vägen, jag valde att gå när pulsen blev för hög, men rundan innehöll i alla fall en bestigning av mördarbacken.

Jag dividerade med mig själv en hel del på botten av backen om jag skulle göra det eller inte men turligt nog blev det en vända upp för på toppen träffade jag en jättetrevlig tjej som jag pratade lite med. I villervallan glömde jag bort att fråga vad hon hette med förhoppningsvis kommer hon till cross fit:en jag ska gå på om en timme.

Som vanligt blev jag riktigt rosa i ansiktet och som vanligt hade jag en rosa tröja på mig. Därför sätter jag en temalåt på det hela: Pink med Aerosmith (Öppnas i Spotify).

20110710-120848.jpg

Twitterintervaller

Förra veckan var vi några som pratade träning på Twitter och av okänd anledning kom vi in på träning i backe. Helt plötsligt hade vi bestämt oss för att köra ett backpass tillsammans.

Idag var det dags att leverera. Paulina, Helen, min kollega Håkan som jag lurade med nu på eftermiddagen och så jag möttes i Hagaparken och joggade i samlad trupp bort till mördarbacken. Där var sedan planen att vi skulle köra olika vägar upp och så många vi orkade. Det blev fyra. Det låter kanske futtigt men mördarbacken är brant och lång. En vansinnigt jobbig kombo. Därefter blev det jogg i några kilometer till.

In alles var jag ute i en och en halv timme. Det var ett helt ok pass men jag kände mig tung och ur form. Benen tog helt slut och andningen lät som jag var astmasjuk. Men jag är nöjd för det var inget myspass, det ska gudarna veta.

Här är vi alla fyra och längre ned är det Håkan som blev lite trött efter sista intervallen.

20110622-205622.jpg

20110622-205646.jpg

Morgonwalkis med Olga

Började dagen med en skön powerwalk med Olga. Hon har flyttat in nästgårds så min plan är att tvinga med henne ut på morgoneskapader framöver. Vi körde Hagaparken och mördarbacken. På väg upp stötte vi på Stefan som blivit helt besatt av den där backen. Han har liksom tänkt sig att han ska besegra den men det går inte. Det spelar ingen som helst roll att du är i ditt livs bästa form, den kommer att knäcka dig ändå och skicka upp pulsen till max. Tricket är att smeka sig uppför. Liksom mysa i stigningen och hålla ned blicken mot underlaget. Att bli övermodig och fokusera på att bräcka den och hålla blicken mot toppen kommer bara rendera en ordentlig näsbränna när du trampar fel, halkar och landar på just näsan.

Any how. Vi körde på bra i en timme och när jag kom hem förväntade jag mig att komma till en tom lägenhet. Kärleken hade nämligen klivit upp samtidigt som mig och hoppat i träningskläder han också men vad upptäcker jag? Den latmasken ligger fortfarande och drar sig i soffan! Haha!

20110615-150154.jpg

20110615-150505.jpg

Pulsrekord!

Igår fick jag med mig intet ont anande Stefan för en tweetrun. Vi skulle bara jogga lite lätt sa vi… Jojo. Istället blev det en terrängrunda (har blivit många sådana den senaste tiden) och en sprint uppför mördarbacken i Hagaparken. När vi kom upp hade vi båda svårt att andas och en blick på pulsklockan som visade 190 i puls bekräftade att vi hade kört på hårt! Det måste vara väldigt nära min maxpuls. Blir allt mer sugen på att göra ett maxpulstest. Bara för att se var man ligger liksom.

Ikväll ska jag försöka få in ett rehabpass, känner inte överdrivet för det men man måste ju. Glömde förresten berätta att jag röntgade meniskknät förra veckan så snart borde jag få veta hur illa det är skadat. Min förhoppning är att få det fixat ganska snart så att korsbandsknät kan börja behandlas. Den här knäföljetongen börjar bli lite tjatig liksom.

Senare i veckan ska jag ägna mig åt en lite halvgalen aktivitet. Jag kommer att berätta mer om det senare…