To sneak or to run – det är frågan

Köpte ett par nya Nike Free 5.0 när jag var i staterna. Plundrade Nike Store kan man säga…

I alla fall kan jag inte bestämma mig för om jag ska ta med dem till gymmet och svettas eller om de är för snygga för det och får bli everyday sneakers som jag kan glida omkring med till jeans. Vad tycker ni? Sneak or run?

20131003-092841.jpg

Annonser

It’s a steep climb up this hill I’ve chosen

Jaha, hörrni. Jag är har börjat inse vilken kass shape jag är i och vilket jäkla berg jag satt mig att bestiga med mitt nya mål. Top 50 TjejVasan 2014. Det kommer att vara mitt mantra det kommande året och det som jag svär mellan tänderna när det är tungt och jobbigt. Som typ idag.

Två pass har jag tryckt genom, ett klassiskt på 15 km och ett skejt på 13 km. Båda asjobbiga. Kondis – vad är det? Pulsen far åt alla håll och bara det går lite uppför drar den upp i röd zon. Tekniken är inte heller något att hänga i granen men nog fasen ska det gå det här!

Jag har samma känsla i kroppen som när jag började träna för SM i karate 2010. Då hade jag drygt 8 månader på mig och min tränare, Ramon Malavé, flinade lite åt mig när jag delgav honom att jag avsåg att vinna hela grejen. Men det gjorde jag. Kärleken säger att det är tufft att komma top 50 på TjejVasan. Tuffare än att komma top 50 bland damerna på riktiga Vasan för att det är så många duktiga åkare med. Men jag bara vet att jag kommer att klara det. För att det känns så i kroppen.

Och jag har bara börjat. Jag har nu börjat föra träningsdagbok på riktigt, inte bara lite godtyckligt här i bloggen, och jag kommer att lägga upp en plan för det kommande året där jag i detalj ska fundera igenom hur jag ska träna och vilka pass jag ska få in när. Jag har som sagt en jäkla uppförsbacke med att få kroppen i form men som Nike uttrycker det så bra: Just do it!

Skärmavbild 2012-12-23 kl. 19.41.24

Varför är det så svårt?

Ibland undrar jag vad problemet är. Varför det är så svårt att dra sig ur sängen och komma iväg till gymmet på morgonen. Jag mår ju så bra när jag gör det, varför funkar inte muskelminnet då?

Idag blev det spårvagnshallarna som fick stå värd för min morgonexercis. Ett skönt och effektivt pass för överkroppen. Det växer på mig det här stället. Och en frukostsmoothie efter träningen är ju inte alls fel! Jag valde en AW, After Workout, på avokado, banan och ananas. Yummie!

Outfiten för dagen blev top från Nike och shorts från Adidas. Har tröttnat lite på tights. Nu – time för möte!

20120809-085309.jpg

20120809-085326.jpg

Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken

Jag vet, det uppdateras dåligt här. Men det är bara för att jag liksom kör på i en monoton lunk just nu som inte är så rolig att läsa om. Cykel till och från jobbet, varannan dag rehab, varannan överkropp, en vilodag här och där. Det är inte mycket spännande att skriva liksom.

Dessutom räknar jag ner till semestern. Jag jobbar idag och imorgon (samt ett par möten nästa vecka…) men sen är jag ledig i tre veckor! Och det är 9 dagar kvar till jag blir fru! Det är framför allt det som upptar mycket tankeverksamhet. Den senaste månaden har jag ägnat mig åt operation passa-i-klänningen. Jag gick upp lite i vikt under vintern och eftersom klänningen är som den är var det bara att gå ned grammen igen. Och det har jag gjort! Nu sitter den som ett smäck!

I alla fall, det var rehabmorgon (inte mycket händer på knäfronten, det är fortfarande trasigt) imorse och det gick lite fort när jag packade väskan. Jag hade tänkt ha på mig en transparent top med ett linne under men såklart glömde jag ju linnet. Det är lite för vågat att sitta på kontoret i topen med bara bh:n under så jag fick helt enkelt köpa en t-shirt från NIKE i shopen och dra kavajen över. Det blev en lite sportig, casual look idag således! Och så ska jag jobba snabbt för det står FAST på t-shirten.

20120712-100424.jpg

Listen up Nike, Adidas, Casall med flera: Produktutvecklingsidé helt gratis

Kanske den här bloggens absolut längsta rubrik. Nåväl. Jag har en produktuvecklingsidé till ovan nämnda företag och alla andra som tillverkar sport-BHs. Gör hällor för pulsband i dem.

Jag har ett litet problem när jag är ute och springer och det är att pulsbandet inte ligger still mot huden. Det hjälper inte hur hårt jag än spänner banden, jag har ändå ett skavsårsmärke när jag kommer hem. Jag försökte fota det imorse efter min lilla morgonjogg men det var svårt och samtliga bilder blev lätt pornografiska så jag tänkte att det kanske var bäst att låta bli att publicera dem. Liiite för privat om ni hajar vad jag menar.

En sport-BH ska klara många saker; den ska hålla hela härligheten på plats, tyget ska släppa igenom svett och tåla att bli blött utan att hela härligheten faller ur plats och den ska vara snygg och bekväm. Men om den också kan hålla mitt pulsband stilla så att jag slipper skavsår ska jag vara den tillverkaren trogen hela mitt liv och lite därtill.

Nå, vem plockar upp bollen?

 

Lättnad

Det var vad jag kände när jag fått på mig träningskläderna imorse och tog de första, jäktade – jag var lite sen, löparstegen imorse. Gårdagen blev ofrivilligt träningsfri på grund av jobb och var i allmänhet en rätt risig dag rent kroppsligt. Träningsvärken gjorde sjukt ont, långt förbi stadiet där det är skönt med lite värk, och jag missade att äta regelbundet på ett bra sätt. Därför var det så skönt att jag kom ut imorse på en liten löprunda.

Som sällskap hade jag TwitterStefan och tillsammans körde vi en liten repa runt i skogen i Hagaparken. Det kändes bra till en början men redan efter några kilometer kände jag hur segheten började ta över. Tvingade mig dock att fortsätta i samma tempo en bit till men till slut blev pulsen för hög för mitt vanliga arbetstempo och jag var tvungen att dra ned på tempot. Kände mig verkligen jättetung bara. Konstigt det där hur formkänslan kan variera så mellan olika dagar.

Dagens träningsoutfit var en blå, inte rosa hör och häpna, träningst-shirt från Adidas och ett par svarta trekvartstights från Nike. Fast det inte är så stor skillnad i mängd tyg mellan t-shirt och linne tycker jag att en t-shirt är väldigt mycket varmare. Känner ni också så?

20110706-161214.jpg

Early morning tweetrun

Det bästa med sociala medier är att man träffar så mycket folk. Och bra folk på det! Jag har genom bloggen kommit i kontakt med ett gäng andra träningsbloggare och via twitter och facebook möter jag så många spännande och kompetenta människor. Och tränande människor!

Imorse mötte jag upp Stefan Lidén som jag träffat via twitter för en liten runda i Hagaparken. Vi har diskuterat olika löprundor på twitter ett par veckor och så gjorde vi slag i saken och tog en tillsammans. Vädret imorse såg lite tveksamt ut och jag frös när jag klev upp så jag tog på mig alldeles för mycket kläder. Körde kompressionsstrumpor från GoCoCo, långa tights från Adidas, linne, tröja och jacka från Nike. Ni förstår ju, tog inte många minuter innan jag kokade. Efter att ha skalat av mig några lager och kavlat upp tightsen blev det hållbart temperaturmässigt men resultatet är ju nu en riktigt fin röd färg i ansiktet.

Skön start på dagen!