Laddning inför TjejVasan

Jag ligger på hotellrummet i Falun och knaprar kolhydratsgelé inför morgondagens krig i skidspåret. Mamma och jag fick tag i varsin startplats på blocket och idag var vi uppe i Mora och hämtade ut nummerlapparna. Fixade också seedningen, både mammas och min tid från Kristinaloppet räckte till startled två.

Trots en något bättre uppladdning än till det förra loppet känner jag mig inte lika taggad. Är rätt trött och lite urlakad. Jag säger som förra gången: målet ligger på 2.30. Förra gången jag åkte samma sträcka gick det på 2.29 men Kristinaloppet gick på 2.15. Hoppas jag taggar till på startlinjen.

Det blir en tidig morgon imorgon. Eftersom vi var så sena med att anmäla oss fanns det inget boende nära loppet. Starten går 9.45, bussen till Oxberg från Mora går 8 så bilen från Falun går 6.30. Puh! Om ni vill följa mig har jag startnummer 2069.

Kolhydratsgelén då. Det är rätt snubbigt faktiskt. Det är som att äta silikon som finfördelas i småbitar i munnen med en trevlig syntetisk apelsinsmak. Men vill man åka fort får man lida pin…

20120224-191808.jpg

Annonser

Vasastafetten – blött, lerigt och underbart!

Nu har jag sprungit mina 15,1 km! Det är dubbelt rekord för mig, jag har aldrig sprungit så långt tidigare och så lyckades jag kolla på pulsklockan precis vid milpasseringen; första gången under timmen på milen! 59:23 klockade jag mig själv på.

Jag är väldigt stolt över vad min kropp presterade idag. Regnet öste ned, det var kallt och lerigt och jag visste inte riktigt vad kroppen skulle klara av efter en vecka med rätt mycket stress och dålig kost men vilken maskin jag har! Kollade pulsklockan efteråt och jag hade 172 i snittpuls! Så mycket för den initiala planen att hålla mig runt 150-160. Maxade dock inte så högt, 182 bara. Mina nya skor var också fenomenala att springa i. Riktigt nöjd med det köpet. Det gör stor skillnad om man har bra grejer.

Själva banan gick över myrar, på smala stigar i skogen och på grusvägar. Vissa gånger sjönk jag ned till knäna och i någon nedförsbacke höll jag på att kana hela vägen ned i leran. Jag gillar verkligen att springa i terräng, jag är mycket starkare på det än att springa på plan mark. Sen kom jag till Lundbäcksbackarna som sög det mesta av krämen ur benen och vid tre kilometer kvar till växlingen i Oxberg var jag rejält trött. Sen bara lossnade det och när det var 500 meter kvar kunde jag höra speakern och då gick liksom kroppen bara av sig själv.

Nu ska jag ta det lugnt ett tag, tycker att jag förtjänat det!

Det dåliga samvetet är tillbaka!

Halleluja!

Efter en kortare bloggpaus över midsommar är jag nu tillbaka för att rapportera om midsommarens eskapader. Den har gått i Vasaloppets tecken i och med firandet i Mora hos skidcoachen Svahn med familj, Staffan Larsson med familj och sportchefen för Vasaloppet Tommy med familj. Förutom det vanliga, dans kring stång, sill och kaloriintag som vida överstiger socialstyrelsens rekommenderade mängd har det också tränats lite. Det var skidgång/stavlöpning i Hemus (stort friluftsområde som Vasaloppsspåren går genom) och så cyklade vi i Vasaloppsspåren från Mora till Oxberg.

Skidgångspasset på midsommarafton blev ca en timme långt med löpning upp och ner för diverse backar. Mattias Svahn var med och pekade på vilka backar vi skulle kuta i. Själv cyklade han eftersom han dragit upp en sträckning i en brännbollsmatch på liv och död med barnen dagen före… Det var ett rätt ok pass tyckte jag själv men jag fick inte riktigt futt på kroppen och kom inte riktigt upp i puls.

Träffade också Magnar Dalen som kom förbi på en kaffe. Han stannade till på väg hem efter en repa runt i Europa på dryga 600 mil på tio dagar. Med sig hade han ca 250 par skidor han plockat ut på Fischerfabriken till finska landslaget. Han plockade ju ut mina klassiska skidor där förra året och jag är väldigt nöjd med dem måste jag säga. Hoppas finska laget blir lika nöjda med sina!

Dagen efter, midsommardagen alltså, blev det en cykeltur på tre mil i terräng från Mora till Oxberg. Det kom vi på under midsommarmiddagen. Det var fru Larsson, fru Svahn och så jag. Lånade mountainbike och cykelskor av Staffan och lyckades välta direkt på uppfarten. Jag är ju inte van vid att fötterna sitter fast när jag cyklar! Men när vi väl kom igång så gick det bra, välte bara en gång till efter det, också det i stillastående. Det var faktiskt riktigt kul att cykla, kanske måste investera i en hoj alltså…

Gårdagen gick i resandets tecken och dagen kickades igång med en skön morgonpromenad. Invägningen imorgon kommer inte att bli rolig efter helgens ätande. Kärleken hade klivit upp på vågen imorse och konstaterat en ökning på 3 kg! Hoppas verkligen inte att jag också gått upp så mycket.

20110627-101505.jpg

20110627-101528.jpg

20110627-101548.jpg