Pappa-tid på cykeln

Det blev en tur till på cykeln men den här gången var det bara pappa och jag. Vi drog en repa utanför Skultuna på nätta 31.6 km! Det ni!

Om jag var öm i baken efter gårdagens lilla försöksrunda är det nog inget mot vad jag kommer vara imorgon. Har ett spinningpass inbokat men det får nog bli något annat för det är oklart om jag kan sitta på cykeln då!

Grymt skön tur i alla fall och jag fascineras av alla skogsvägar som finns överallt och som inte leder någonstans. De liksom bara är där! Jag gillar att utforska och det är spännande att svänga in på en väg och se var den slutar.

Dagens tur utmärkt på karta. Vi tog bilen till Skultuna kyrka och utgick därifrån.

20120624-200316.jpg

Annonser

Dagen efter-cykling

Dagens aktivitet har bestått av lite cykling längs med Mälaren. Planen var att cykla fram och tillbaka till Gäddeholm, en nätt liten tur på tre mil. Jag skramlade ihop utrustning bland mammas grejer, hon kan som bekant inte använda den just nu, och fick ihop en elegant outfit toppad med en gammal inlineshjälm. Fint så.

Det blev en trevlig tur men tyvärr tog den slut strax innan Gäddeholm när cykeln Kärleken hade tappade pedalen. Så den ende som faktiskt cyklade hela distansen var pappa som då vände och hämtade bilen. Jag som inte är en så van cyklist var rätt nöjd ändå, är inte helt säker på att min rumpa fixat hela sträckan trots ordentlig dämpning. Måste vänja mig lite mer tror jag. 🙂

Hoppas ni haft en fin midsommardag! Här ses servicepersonalen mecka lite innan start.

20120623-203039.jpg

Pushing the limits

Har varit ute och tjyvlöpt idag igen med pappa. Återigen långsamt och inte så långt men ändå, det är en liten väg tillbaka till något som sket sig redan i höstas långt innan knäna kraschade. I höstas kunde jag springa långt och snabbt, för mig, men sedan fick jag så galet ont i benhinnorna.

Den här gången ska hela kroppen med och långsamt ska det gå. Benhinnor, höft, knän och kondis ska långsamt få lära sig att jobba ihop. Nu blir det några dagars löpvila men det kommer bli svårt att gå ner i gymmet och nöta när vädret är så fantastiskt!

Dagens pass bestod av lugn jogg 5 km i 7-minuterstempo. Det hade vi bestämt innan och höll nästan på sekunden. Efteråt plågade jag pappa med ett gäng magövningar och armhävningar. Han kommer ha mysig träningsvärk imorgon, haha!

20110424-233124.jpg

Summering av 2010

Så, de senaste dagarna med kulmen idag, står summeringsposter över året som gått som spön i backen. Och vem är jag att gå emot strömmen? 😉

Det har hänt mycket det här året. Det började med att jag skrev ned mina tankar och mål för året på en liten lapp som jag sedan har haft bredvid sängen och tittat på då och då. Jag hade satt upp två idrottsliga mål:

1. Vinna över mamma i SkejtVasan

2. Vinna senior-SM i karate individuellt

Jag uppnådde båda! SkejtVasan gick så bra att jag nästan kom jämsides med pappa (en omöjlighet per definition, det är en seg gubbe det där). Han mötte mig i mål med orden: ”Heidi?  Är du redan här?” Hade jag inte ramlat och knäckt staven hade jag kanske kunnat se honom på upploppet och kommit i mål någorlunda samtidigt. Det hade varit coolt! Anyway, jag spöade också min egen tid med nästan 18 minuter!

Att vinna senior-SM var en sådan galen utmaning att man liksom bara var tvungen att tro att man kunde klara det just för att det egentligen var omöjligt. Det ska ju egentligen inte gå att man inte tävlar på sex år, har träningsuppehåll i fyra på grund knäskada och gör tävlingscomeback på SM och VINNER! Dessutom mot Sveriges uttagna till VM. Det var överväldigande och jag var SMs ocoolaste vinnare. Tårarna sprutade som på värsta skönhetsdrottningen och jag tror att jag senare av kommentatorerna utnämndes till SMs gladaste vinnare.

Året i övrigt har bestått av mer träning än någonsin i mitt liv. Jag har aldrig varit så fokuserad på mål tidigare och aktivt jobbat för att uppnå dem. Det har varit en cool och självstärkande upplevelse att sedan också nå dem. Jag kan om jag vill och jobbar hårt för det.

Annat som jag är nöjd med är mina löparframsteg innan benhinnorna satt p för det, vinsten i E18-loppet, min första riktiga armhävning på fötter, min vita månad, framsteg i gymmet, alla skidturer med Kärleken och alla människor jag lärt känna genom andra träningsbloggar. Och säkert en massa annat som jag glömt men säkert är stolt över!

Jag är väldigt nöjd med mitt idrottsliga 2010!

Motvillig vilodag

Hade en ordentlig överläggning med mig själv imorse om jag skulle ta med mig träningsväskan eller inte. Jag hade först tänkt träna på morgonen men kom fram till att jag behövde sömnen mer än träningen, sedan tänkte jag lunchträna men kom på att jag hade möte och ikväll är det ett seminarium jag håller i.

Efter mycket tvekan packade jag väskan med argumentet att jag inte var säker på att lunchmötet skulle bli av och att det inte gör kläderna något att åka väska lite fram och tillbaka idag. Tog alltså med den men vände halvvägs till tunnelbanan för att jag fick ett sms om att mötet skulle bli av och att jag ikväll också ska släpa på datorn.

Blev lunchmötet av? Nej. Är jag piggare för att jag sov imorse? Nej. Är jag grinig och trött för att jag har vilodag? Helt säkert. Det är visserligen tävling på lördag och man ska inte träna hårt nära inpå en tävling så att man blir trött (vilket jag lärde mig den hårda vägen på Running for change) men nu är jag riktigt, riktigt seg. Och lackar ur på mina stackars kollegor.

Jag säger som min far (den brittiske vägarbetaren ni vet) brukar säga: En dag uten trening, er en dag uten mening.

Uppladdning var det ja…

Klockan är 00:00. Uppladdningen inför E18-loppet har nu gått in i sin sista fas. Jag måste säga att jag är väl förberedd. Har ätit kasst som bara den, sovit färre timmar på en hel vecka än jag normalt gör på ett dygn och nu sitter jag här natten innan och tittar på film och bloggar istället för att sova. Med andra ord är det upplagt för ett strålande resultat imorgon. Jajjelåda…

Före crazy week hade jag tänkt att jag skulle satsa hårt och knipa förstaplatsen men nu blir det bara ett träningspass. Ett ganska långt ett, granted, med ändock ett träningspass. Min käre far ska också vara med i loppet men i 30 km rullskidor. Kärleken stannar hemma i Stockholm och cyklar några timmar med grabbarna.

Väskan är semipackad, träningskläderna är halvtorra och jag är så förberedd som jag någonsin kan bli. Redo? Jadå!
Sov gott, ses vi i Enköping imorgon?

Two a day – inlines och löpning

Äntligen har man kommit igång med en tung vecka! Förra veckan blev det ju inte så mycket med…

Har förflyttat mig till Idre Fjäll (@idrefjalltwitter och Fjällbloggen) som erbjuder riktigt bra träningsmöjligheter även sommartid. Kanske bättre än vintertid faktiskt. Började träningssejoren med ett inlinespass upp från Idre by till Idre fjäll. En stigning på lite drygt 8 km med nästan konstant uppförsbacke. Det var jobbigt och frustrerande när jag inte kunde hänga med killarna, Kärleken och pappa. Det tog inte många hundra meter innan jag var långt bakom dem och snart var de utom synhåll också. Jag måste bli starkare i axlar och armar, jag orkar inte ta ordentliga tag och får inget flyt i skären. Pulsmässigt var det ett ok pass, i de brantaste backarna flåsade jag ordentligt.

Mamma var roadie och körde följebil med utrustning och tog bilder längs vägen. Idag var vi alla vägarbetare i reflexvästar men det var ganska skönt med tanke på avsaknaden av vägren att åka på. Bilarna såg att man var där liksom. Sista biten upp till Idre Fjäll efter att man svängt av från ”stora vägen” är i stort behov av ny asfalt. Jag trodde att benen skulle vibrera sönder när jag åkte där men jag kunde ju inte ge mig bara för det ;).

Inlinespasset tog kanske 40 min men det kändes inte riktigt tillräckligt så jag och Kärleken bestämde oss för att jogga lite också. Först hade vi tänkt en kortare tur på kanske 20 min men det slutade med 50 min och ca 9 km fjället runt. Det var perfekt temperatur för löpning, det regnade lite lätt och blåste ingenting. Riktigt skönt! Fast jag hade glömt att tejpa fötterna. Av någon outgrundlig anledning får jag skavsår i hålfoten av mina löparskor om jag springer längre sträckor. Benhinnorna kändes bra större delen av passet, kände av dem lite på slutet så imorgon blir det inte lika stor belastning tror jag.

Kika nu på de fina bilderna mamma tog! (Klicka på bilderna för att göra dem större)