Positionsförflyttat

Jepp, nu hänger jag i London och har checkat in i mitt nya mansion. Det är rätt nice här, standarden är långt högre än vad jag vågade hoppas på.

Helgen som var spenderades ju som sagt i Blekinge skärgård på Tjärö. Det är så nära ett lantställe jag kommer. Den nya traditionen #sswcjoggen gick såklart av stapeln och jag skulle testa knät med lite löpning. Nu är det inte vilken löpning som helst heller utan terräng över stenar, stockar och hällar. Jag tvingade mig själv att ta det lugnt och det höll! 6 km blev det! Kondisen är dock lite haltande! Pulsen var hög som attan hela vägen men det gjorde inget för jag var ute och sprang!

Imorgon bitti tänker jag mig en powerwalk för att kolla in ett gym en bit bort. Har lite ont i halsen så löpning är out of the question for now. Lägger upp lite fina bilder på delar av #sswcjoggen-gänget! Tack för bilderna, Mikael Engvall!

Toodles!

Halsbrytande morgonpromenad

Efter helgens TOTAL NOTHINGNESS där jag inte gjort annat än att ligga raklång i soffan och sett filmer back to back kändes det skönt att kicka igång igen med en morgonpromenad. Det här inlägget både går (och skrivs) i rasande tempo så det bör också läsas så. Gärna med italiensk brytning och mycket armfäktande. Eller fjortisfort. Hmm…

I alla fall. Jag vaknade 20 minuter innan klockan skulle väcka mig efter en konstig dröm som hör hemma i en helt annan typ av blogg än den här. Klev jag upp? Tok heller! Jag låg kvar och mös i värmen och när klockan sedan ringde snoozade jag trots att jag var vaken. 7 minuter över sex skrapade jag mig själv ur sängen och började ta på mig massa lager träningskläder. Eftersom jag inte morgonpromenerat på typ jättelänge hade jag ingen aning om vad och hur mycket jag skulle ta på mig. Under parollen hellre för kallt än för varmt sa jag hejdå till Kärleken (som låg under en filt i soffan och kollade på en extremt gammal sitcom med Tim Allen) och gick ut.

Det var kallt. Jag frös typ skitmycket innan jag efter så där 2,5 km blivit någorlunda varm. Mörkt var det också. Fast inte i Hagaparkens utkanter för där ligger Haga Forum som med sina blåvita strålkastare mer ser ut som en slags überbevakad forskningsanläggning. I alla fall gick jag där och såg staden vakna och lyssnade på sådan där konstig musik som man bara hör på P3. Liksom mycket plingande och märkliga artister som ingen hört om, om man inte är extrem indie och klär sig i manchester.

Typ mitt inne i parken håller Staden på med någon slags rörarbeten och har stängt av, fast folk är smartare och har gjort en stig runt men jag valde att gå genom skogen istället. Och det var värsta spöktimmen! Du kanske tror att det är mest spöken ute på vift runt tolvsnåret sådär men icke! Spökena vet att då är det becksvart så då syns de inte och hur skrämmande är man om man inte syns? Just det! Alltså, typ runt 06:45 är det spöktimme. Då är det fortfarande mörkt men på väg att bli ljust och man ser nästan ingenting. Självklart mötte jag en kvinna som kom ut ur skogen precis då (gråklädd självklart så hon absolut inte syns förrän i sista stund) och jag hoppade till en smula. Tände lampan på telefonen för att försöka se lite mer men räckvidden på en sådan är ju liksom begränsad så det var också helt pointless. Det som också gör det här till en särskild spökplats är att det liksom alltid är plötslig radioskugga när man går in i skogen. Ena sekunden är det fine, man lyssnar på radion i telefonen, och nästa är det helt tyst. Eerie

Ungefär nu önskar jag att det här var en videoblogg så att jag kunde säga allt det här och inte behöva skriva ned det.

Vidare så. Planen var att mjukstarta med en timmes powerwalk så när jag kommit ut ur skogen igen hade det börjat ljusna ordentligt. Jag tänkte att jag skulle runda Danne och Vickans hus och så gå hem men ett plötsligt infall fick mig att ta en stig som jag inte gått på förut. Och TUR var väl det! För vad hittar jag? Massa tuffa ruiner! I love old stuff och gamla hus som inte längre finns! Det fanns något slags staket som hävdade att man inte fick klampa omkring där men det hittade jag först efter att jag klampat omkring så oops! Det blev självklart fotopaus och lite skuttande och föreställande av vad det kan ha varit som hade stått där. Gick ett varv runt hela konkarongen och hittade till slut en skylt som berättade att det inte alls var en ruin utan en grund till ett slott som aldrig byggdes. Man typ dödade kungen innan han var klar och då användes allt tegel till ett annat hus istället. Tough luck.

Efter att ha hoppat runt det dära och klampat lite på historisk mark var det dags att sticka hem för en snabb dusch och in i kavajen. Jobbvecka! Ser fram emot att dra till kontoret och träffa kollegorna för i ärlighetens namn, det är rätt trist att sitta hemma och jobba och ha Oprah och Rachel Ray som extremt pratiga bordsgrannar. They just don’t know when to shut up!

Nu: bildkavalkad!

/Syrechockad Heidi efter total innehelg.
P.S. Det var inget halsbrytande med min morgonpromenad. Jag tyckte bara att rubriken blev lite catchy!

20111017-083623.jpg

20111017-083634.jpg

20111017-083649.jpg

20111017-083714.jpg

20111017-083728.jpg

Vacker morgonpromenad och väldigt mörk kvällslöpning

Idag började dagen med en timmes powerwalk före frukost. Mollösund är jättevackert innan det riktigt vaknar men solen sken ordentligt och det var varmt redan på morgonen. Medan jag gick hade jag inspirerande TED-talks i öronen och jag lyssnade bland annat på varför ett leende egentligen är en superpower. Jag ska skriva mer om det en annan dag.

Dagen har annars gått ut på att måla en friggebod och ligga i solen. Målandet tog hela förmiddagen och en bit över lunch så därför var jag dödshungrig när jag satte mig till bords. Över halva dagsbehovet av energi senare hade jag lite ångest så efter middagen, när det svalnat lite, drog jag ut på en löptur.

Först var det en fantastisk solnedgång och sen blev det mörkt. Jättemörkt. Jag borde verkligen haft på mig reflexväst. Jag fick ihop en dryg mil i alla fall på 1:05. Det är faktiskt första gången på riktigt länge jag klarar att springa en mil och med tanke på löpfiaskot häromdagen är jag jättenöjd.

Jag tog inga bilder på solnedgången, jag skulle se hur fort jag kunde springa fem km (30:45), men imorse knäppte jag av ett par!

20110729-234216.jpg

20110729-234252.jpg

20110729-234318.jpg

Träningen utraderad

Imorse var jag duktig och powerwalkade trots det lite ostadiga vädret. Benen var sega och efter gårdagens crossfit men jag höll ändå ett rätt bra tempo. Träningsvärken blir nog ett faktum under dagen.

Sen kom jag till jobbet. Vi får frukost serverad på måndagar så jag käkade inget hemma och var jättehungrig när jag kom dit. Vad väntade då? Jo, eftersom det är 4:e juli satsades det på stora amerikanska muffins. Eller stora räcker inte. De var gigantiska. Tror ni jag hade någon karaktär när jag kom och var skithungrig? Självklart inte. Tyvärr tror jag inte att jag kommer upprätthålla någon vidare karaktär senare idag heller så det måste nog bli ett träningspass till idag.

20110704-133918.jpg

Morgonwalkis med Olga

Började dagen med en skön powerwalk med Olga. Hon har flyttat in nästgårds så min plan är att tvinga med henne ut på morgoneskapader framöver. Vi körde Hagaparken och mördarbacken. På väg upp stötte vi på Stefan som blivit helt besatt av den där backen. Han har liksom tänkt sig att han ska besegra den men det går inte. Det spelar ingen som helst roll att du är i ditt livs bästa form, den kommer att knäcka dig ändå och skicka upp pulsen till max. Tricket är att smeka sig uppför. Liksom mysa i stigningen och hålla ned blicken mot underlaget. Att bli övermodig och fokusera på att bräcka den och hålla blicken mot toppen kommer bara rendera en ordentlig näsbränna när du trampar fel, halkar och landar på just näsan.

Any how. Vi körde på bra i en timme och när jag kom hem förväntade jag mig att komma till en tom lägenhet. Kärleken hade nämligen klivit upp samtidigt som mig och hoppat i träningskläder han också men vad upptäcker jag? Den latmasken ligger fortfarande och drar sig i soffan! Haha!

20110615-150154.jpg

20110615-150505.jpg

Hänt i träningsbloggsfären

En kombo av många orsaker gjorde att kvällens pass brann inne. Jag åt en ganska tveksam lunch som har fått mig att må lite queasy hela eftermiddagen, jobbade sent och har lite ont i knäna så det får räcka med morgonens 50 min powerwalk.

Men det är ju inte så roligt att blogga om ingenting så jag tänkte rapportera lite om vad som händer i träningsbloggosfären just nu!

Yep, det var ett axplock av det som händer i min reader just nu. Det finns riktigt många, riktigt bra träningsbloggar och jag letar hela tiden efter nya att hämta inspiration från. Har ni några andra favoriter?

The starting position

Som beslutat steg jag upp på vågen imorse. Slutsiffran hamnade på 73,4 kg och målet är nu satt till 68. Löparbästisen mms:ade en bild på sin vikt också så now it’s on! Jag kommer att börja trappa ned kolhydraterna lite, vara mer noggrann med mellanmålen och stå emot bullar och kakor. Träningsmässigt blir det en lite ökad dos förbränningsträning på lägre puls men annars samma upplägg. Träningen ska fortfarande vara rolig och jag vill fortfarande ha möjligheten att välja aktivitet för dagen efter humör.

Började dagen med en ganska seg powerwalk. Fick inte riktigt futt i kroppen men som vanligt gäller devisen allt är bättre än noll. Affärsjuristen var tvungen att hoppa över så jag fick gå själv med Morgonpasset i lurarna. Det var helt ok det också och nu ser jag fram emot spinning ikväll med Löparbästisen.

Om Starke Adolf

Idag försökte jag återskapa styrkepasset som jag körde med Micke för en dryg vecka sedan och jag kan säga att det är inte riktigt detsamma att köra det själv. Kroppen ville inte alls pressa ur sig några underverk och jag är inte alls nöjd med passet jag presterade. Körde frivändningar och fick ont i axeln, körde kombiövningen och orkade bara hälften av repsen mot förra gången, körde marklyft och fick ingen rätsida på tekniken. Efter det var jag rätt discouraged och bestämde mig för att skita i resten av övningarna och gå ut i solen. Starke Adolf lös med sin frånvaro helt och hållet. Men fasen om jag ska ge mig! Stark ska jag bli.

Löparbästisen var med på gymmet och under uppvärmningen pratade vi om att vi låtit kosthållningen fara åt fanders båda två och att vi ville göra något åt det. Därför har vi bestämt oss för att köra en tävling. Försten ner fem kilo blir bjuden på bio av den andra. Imorgon bitti redovisar vi startvikterna för varandra, jag kommer att göra det publikt här också så att jag får lite extra press, och varje tisdagmorgon framöver blir det vägning tills målet är uppnått.

Morgondagen bjuder på powerwalk med Affärsjuristen och tisdagsspinning med Löparbästisen och CykelAlex.

En överraskning på morgonen

Jag blev lite överraskad av mig själv när jag kom ner i Hagaparken imorse för att köra min powerwalk. Kroppen ville inte gå. Den ville springa. Så det var ju bara att lyssna och köra på.

Först gick det bra, sen blev det segt, så gick det bra igen, sen gick det jättebra och det slutade med pannben i backen. Sprang runt i terrängen, hoppade över rötter, stockar och sten, upp och ner för backar och ibland på lite platt mark också. Fick ihop ett 50 minuter långt pass med en maxpuls på 185! Det var när jag försökte springa upp för mördarbacken! Det avslutande pannbenet var att jag skulle öka farten sista kilometern och tvingade mig själv till att inte avstanna förrän jag passerat en viss punkt. Då kunde jag knappt andas, haha. Riktigt nöjd med mitt pass faktiskt. Och jag som igår funderade på vilodag liksom.

När jag kom hem upptäckte jag att det i vår hall svämmade över av träningsskor. Har ni också det problemet? På bilden nedan ett axplock av dojorna som flyter runt i vår underdimensionerade hall.

20110525-133618.jpg

Seg spinning efter jobbet

Ja, rubben säger väl det mesta egentligen. Fick ingen vidare fart på kroppen på kvällens spinningpass trots pepp från Löparbästisen och CykelAlex. Benen var sega som kola så jag har kommit till konklusionen att ytterligare ett spinningpass imorgon bitti inte skulle hjälpa dem särskilt. Kör istället en Powerwalk tror jag, lite kortare än idag.

Känns faktiskt ganska segt i kroppen i allmänhet. Funderar på om jag trots allt har någon infektion som ligger och spökar i kroppen även om stickningarna i halsen gett med sig. Hoppas det vänder snart, jag vill träna och ta i!