Wax on, wax off

Yes, sista karatepasset innan tävlingen på lördag avklarat. Vi körde mycket på känsla, att hitta den där lilla men avgörande mentala pusselbiten i teknikerna. Jag kände att jag var mer med på mina ingångar och satte dem bättre. Mycket har att göra med suget i magen jag fick imorse när tävlingspirret bubblade i hela kroppen.

När Stephanie smsade tidigare idag att lottningen låg ute ökade tävlingsviljan ännu mer. Jag har googlat lite på motståndet och hört mig för med de andra tjejerna men jag försöker att inte fokusera så mycket på de andra tjejerna utan kommer att köra min grej. Det har funkat bäst hittills på tävlingar.

Efter träningen upptäckte vi att det var någon som blödde (det var inte jag!) men alla hjälpte till att få bort fläckarna från mattan. Det var lite wax on, wax off när samtliga i klubben kröp runt på mattan och gned med trasor. Ramon stod som Mister Myagi och kikade på med bister min.

Annonser

Jag har aj

Äckelvarning!

Jag skulle aldrig gått och fått fötterna filade och fixade för ett par veckor sedan. All min fina förhårdnad filade hon bort, hudterapeuten, och nu sitter jag här med värkande tassar. Jag har mysiga blåsor under båda fötterna efter dagens karatepass.

Förutom fötterna gick passet hyfsat. Vi tränade mycket nagashi-ingångar. På höger sida funkar det skapligt men vänster är värdelös. Och jag får verkligen inte ordning på mina ryck och tajma ingångarna. Enligt Ramon blir det bättre för varje träning men jag svajar fortfarande och viftar för mycket med armarna men förhoppningsvis kommer jag bli redo för SM i september.

Och bara för att vara lite äcklig och för att den här bloggen egentligen är en orgie i overshare kommer här en bild på mina brännande fossingar.

Idag har jag slagits!

Måndagens träningspass bestod av karate på Malave Do. Det är skönt att använda hela kroppen när man tränar, både kropp och huvud. Det handlar mycket om att synka kroppens rörelser med huvudets befallningar. Ofta går det inte riktigt alls som huvudet vill. Kroppen är långsam!

De senaste tre månaderna har min tränare Ramon verkligen dissekerat min teknik och varje gång han sagt Heidi så har något varit fel. Följaktligen känt mig helt värdelös ett bra tag men så idag lossnade en liten men viktig bit och helt plötsligt funkar timingen! Det är svårt att förklara för den oinvigde men jag hittade känslan i fötterna mot mattan för att hålla benen spända på rätt sätt. Det gör att jag nu bättre kan glida längs golvet och hålla kroppen mer stabil. Gav mig själv en klapp på axeln faktiskt.

Hade tänkt ta en bild på mig i pyjamas från dojon men glömde det så här kommer en hemifrån istället. Bältet ser väldigt svart ut på den här bilden men det är det tyvärr inte. Blått har jag.