22 kilometer rullskidor i motvind

Jepp, det var dagens pass. Och fy satan vad jobbigt det var! Det blåste kraftigt också och ibland tog vinden tag i stavarna så att det var jobbigt att sätta ned dem i asfalten. Jag har aldrig åkt så här långt på rullskidor förr och 22 km är ju egentligen inte så långt så det var ju på tiden. Det är verkligen dags att jag får upp styrkan i kroppen så att jag orkar längre sträckor än så. Enligt pulsklockan har jag förbrukat lite drygt 1600 kcal. Något som jag tänkte ägna eftermiddagen åt att äta ikapp!

Kraschade på gräsmattan när jag kom hem och Voffisen undrade väldigt varför jag låg där helt platt och inte ville leka. Det krävdes en viljeansträngning av rang för att ta sig upp igen vill jag lova!

20120518-152956.jpg

Annonser

Rullskidspremiär

Vårvädret var lika gott idag så jag var väldigt nöjd med att få träna. Jag tjatade mig till att få åka med Kärleken ut på säsongens rullskidpremiär. Han hade tänkt åka själv (då går det mycket fortare) och jag hade först tänkt skidgång men vi (jag) ville träna nåt ihop.

Rullskidor är alltid liten läskigt. Inlines kan jag åka och behärskar bättre än de flesta, rullskidor är lömska och lever ibland sitt eget liv. Därför är jag alltid helt slut efter ett pass efter att ha jobbat hårt med balansen. Nyttigt, men jag har full respekt för rullisarna. Jag har testat asfaltens hårdhet förr och bilar och bussar har en rätt hård densitet de också. With that said var det en skön tur och jag är glad att Kärleken lät mig åka med!

För övrigt gör det rätt ont att sätta en hjälm hårt över huvudet när man fortfarande har en bula i pannan…

20120429-232009.jpg

20120429-232016.jpg

Genomkörare med märken i pannan som följd

Vaknade tidigt idag, halv åtta redan. Ja, inte tidigt för en vardag men på en lördag är det ju lite early. Kärleken var redan uppe, jag hittade honom i soffan iklädd träningskläder och tights spelandes Playstation. Jag skulle ha fotat, ni hade garvat!

Efter frukost drog även jag på mig tights för vädret idag är helt fantastic. Hög, klar luft och sol från en klarblå himmel. Vad mera önska sig? Eftersom löpning är helt borta från kartan just nu blev det rullskidor. Jag börjar bli lite stabilare nu men det är en lång väg kvar till att jag är lika bekväm på dem som på inlines. Det är en riktig kick att åka i trafiken; bilar åker åt alla håll och bussarna är väldigt stora. Som tur är syns man lite mer än cyklister och inlinesåkare för att att man har stavar att fäkta med och åker rätt brett.

Det blev en grymt skön tur runt Brunnsviken och ut vid Stora Skuggan och Frescati (är det Norra Djurgården där?) Jag är riktigt trött i armarna nu, och kondisen är inte vad den brukade vara efter två månaders kondispassivitet. Längtar efter snön nu så jag kan åka mera skidor och träna på det sättet. Rullskidor i all ära men skidor på snö är något helt annat.

När man har märken i pannan när man kommer hem vet man att hjälmen suttit åt som den ska…

20111112-115844.jpg

20111112-115857.jpg

Rullskidor i stan: Med livet som insats?

Vilken nöt som helst skulle såklart förstå att Stockholms innerstad är en dålig plats för rullskidåkning. Men sånt hajar inte jag (norsk ni vet) så vi spände på oss grejerna, Kärleken och jag, utanför porten och satte av. Det var lite bussar, bilar och vägarbeten i vägen men i stort gick det bra!

För att ta historian från början träffade vi igår på två rullskidåkare vid Hagaparken igår när vi var ute och gick. Vi stegade såklart fram till dem och frågade var de tänkte åka för de verkade sitta inne med lite het info. Annars har Kärleken och jag tagit tunnelbanan ut till Bromma för att åka där. Brunnsviken runt hade de tänkt sig. Det lät ju spännande så idag var dagen att prova!

Och det gick förhållandevis bra måste jag säga. Helt ok cykelväg förutom ett par rätt risiga partier fram till Naturhistoriska och Stockholms Universitet. Där är det rätt extensivt med vägarbeten och framkomligheten är, ja, inte optimal. Det gjorde att vi tog en liten detour ut på Norra Djurgården (heter det så? Så många namn därute; Frescati, Stora Skuggan…) på bitvis riktigt risig asfalt, den måste ha legat där i alla fall sedan asfalten uppfanns. Vid något tillfälle hamnade vi också på en riktigt trafikerad väg och en del av bilarna var väl inte jättenöjda med oss men en sak reflekterade jag över när jag var ute och åkte: Jag känner mig mycket mer osäker och rädd när jag åker på cykelvägar runt omkring än när jag åker på en bilväg.

På bilvägen finns det en slags kontinuitet och regler för hur framfart ska ske. Cykelvägar kan helt plötsligt sluta för att börja igen på andra sidan vägen eller helt fråntagits sin asfalt utan förvarning. Den kan passera korsningar med andra cykelvägar så man inte ser folk från något håll och alla möjliga typer av ekipage kan dyka upp runt en kurva. Åtta barnvagnar i bredd, cyklister av både motionstypen och transporttypen, barn på cyklar, hundägare med kilometerlånga koppel, inlinesåkare, gångtrafikanter, mopeder löpare – ensamma eller som idag, typ 16 pers i grupp och över hela vägen. Och det finns ingen ordning för hur möten ska ske, vem som viker för vem, på vilken sida av vägen diverse fordon ska framföras, hur många man kan gå/springa/åka i bredd. Jag saknar ett regelverk här och jag skulle gärna vilja ha ett ord med stadsplaneraren som lägger cykelvägarna!

Sorry for the ranting! Två timmar var vi i alla fall ute och jag var som kokt spaghetti när vi kom hem. Lyckligtvis hann vi köra nästan hela rundan innan det började regna. Det blir så halt då. Efteråt gick vi ner till Haga Forum och stoppade i oss alla kalorier vi så mödosamt hade gjort av med med en redig brunch! Gott!

20110918-181053.jpg

20110918-181106.jpg

Barmarksläger dag 2 – mycket bättre

Kan inte sova så jag bloggar om dag 2 av barmarkslägret istället. Har myror i hela kroppen och vill helst sticka ut och springa men inser att kroppen nog behöver vila lite.

Dagen idag blev helt motsatt gårdagen. Vaknade till ordentlig blåst som sedan utvecklades till åskväder och hällregn. Som tur var drog det över ganska fort också. På schemat: crosspass med rullskidor och löpning. På startlinjen: en något stukad och mörbultad Heidi. Förändring från igår: total.

Vis av gårdagen skippade jag de klassiska skidorna och körde skejt. Visserligen är det mycket halare att åka skejt när marken är blöt men för mitt inre själsliv är det mycket, mycket bättre. Knåpade ihop en timmes skidåkning ungefär och så var det dags att byta utrustning till löpning.

Hade egentligen tänkt mig stavlöpning men blåsorna i händerna efter rullskidpasset satte p för det. Det blev ungefär en mils lätt jogg i Lidingöloppets spår tillsammans med Stina (fru Svahn). Testade den berömda Abborrbacken för att se vad som väntar om en månad.

Kroppen klarade sig förvånansvärt bra med tanke på trynstötarna i asfalten igår och knätrasslet. Jag hade iofs inga förväntningar på kroppen heller så det var väl det som gjorde’t. Armbågen gör sjukt ont så fort något nuddar den och den börjar bli lite stel, axeln gör också ont eftersom den också fick sig en törn liksom rumpan. Men fasen om jag skulle ge mig!

Nästa gång det är barmarksläger måste ni hänga med. Många timmars härlig träning för både kropp och pannben!

20110829-004721.jpg

20110829-004735.jpg

Barmarkslägret dag 1 – himmel och helvete

Vaknade upp till vad som hade förutsättningarna för att bli en fantastisk träningsdag; Vädret var underbart och de inplanerade passen roliga. Tyvärr valde min kropp och knopp att inte prestera idag. Inte så konstigt med tanke på vilken vecka jag har bakom mig kanske men ändå.

Vi började med löpning i fyra kilometer till en slalombacke här ute på Lidingö för skidgång. Där var det A3-träning, alltså tröskelpass, som gällde. Så långt var allt frid och fröjd. Sen när skulle jag springa hem ville det sig inte. Fick jätteont i höger knä och tillslut blev jag bara tvungen att gå. Det känns väldigt tungt att knätrasslet aldrig ger sig och dessutom växlar det mellan höger och vänster. Lätt deprimerad intog jag en jättegod lunch och lyssnade på Mattias genomgång av träningslära och träningstänk.

Därefter tog en annan Mattias vid och pratade utrustning. Vi fick möjlighet klämma och känna på lite nyheter och köpa lite prylar som vi inte visste att vi behövde. Jag har investerat i ett par nya skidgångsstavar (som jag behövde) och ett par nya glasögon med kromatisk lins, sådana som reglerar mörkheten på glaset efter ljusförhållandena (som jag inte behövde). Imorgon ska jag testa de nya stavarna och senare i veckan kommer glasögonen.

Så skulle vi åka rullskidor. Och det klassiska sådana. Sist jag stod på ett par rullskidor var jag tio år så det var ett tag sedan men jag tyckte att det gick förhållandevis lätt att åka ändå. Visst det var skumt och skidorna levde sitt eget liv lite men in alles gick det bra – tills jag vurpade. Stod vid ett övergångsställe och hade åkt lite långt fram, skulle backa men se det går inte för klassiska är bromsade bakåt för att simulera fäste. Följdaktligen fick jag bakvikt och stöp i backen så det sjöng om det. Parerade med armbågen eftersom händerna satt fast i stavarna och dagen första blodvite hade uppstått. Sket i det och åkte min mil. 500 meter från hotellet fastnar staven i ett j-a brunnsgaller och jag åker i backen en gång till. Samma armbåge. Vid det laget var jag så trött och irriterad på att klassisk åkning är tråkigt så jag blev redigt förbannad för att jag ramlat. Hade det varit min utrustning hade den flugit all världens väg men nu hade jag lånat den så jag ångade på hem till hotellet, klev ur skidorna och gick direkt upp till rummet, hittade ett hörn och grät ut min frustration över knän och dålig klassisk teknik. Lite var det smärtan från armen också (det gjorde satans ont att duscha sen). Kärleken tyckte jag var barnslig som blev arg men det är mitt sätt att deala med mina tillkortakommanden; jag blir tvärarg.

Kvällen avslutades med en fantastisk middag på Le Rouge med en chokladmousse till dessert som sopade banan med all annan intagen föda i mitt liv. Himmelen återställd efter en eftermiddag av helvete. Nu ska jag sova och klura på en strategi för att ta revansch på rullskidorna imorgon och på hur jag ska tejpa knäna för att tvinga dem att samarbeta.

Hoppas ni har haft en fin lördag!

20110827-232012.jpg

20110827-232105.jpg

20110827-232124.jpg

Ge dig själv en träningsboost!

Jag mår mycket bättre idag men halsen är fortfarande öm så träning blir det ingen idag. Istället tänkte jag tipsa om en träningshelg som min skidcoach Mattias Svahn anordnar i Stockholm 26-28:e augusti. Det är en uppföljning på skidlägret han hade i Mora i vintras och såklart inriktat på de som håller på med skidåkning men det passar även andra som vill få en boost i sin träning. Det är perfekt om du gillar att utmana dig själv och testa nya saker tillsammans med andra likasinnade!

Lägret kommer att hållas ute på Lidingö och under helgen blir det bland annat rullskidåkning (man behöver inte ha egna grejer), intervallträning och stavlöpning. Dessutom blir det en matupplevelse utöver det vanliga. Mattias har teamat ihop sig med Melker Andersson igen och middagarna kommer att ätas på någon av hans restauranger. Läs mer om lägret här.

Jag kommer såklart att vara med. Jag kan lova att det blir en riktigt bra helg med härlig svett och god mat, ses vi?

Rullskidåkning och stavlöpning, två grejer ni kommer att få köra under lägret.

20110717-125703.jpg

20110717-125736.jpg

Disclaimer: Det här inlägget kanske kan uppfattas som reklam, och det är det ju på ett sätt, men Mattias är min vän, han anordnar lägret utan min inblandning, han har inte bett mig att skriva om det och jag får inget för att jag ändå gör det.