Första gången med plasttuttar

Dagens karatepass was a first med bröstskydd. Det är numera obligatoriskt om man ska tävla, det var frivilligt när jag tävlade sist. Numera petar man in plastkupor i sportbehån för att skydda sig mot slag och får därmed en look som kan datera tillbaka till Madonnas glansdagar. (Tack Joanna för att jag fick dem av dig!)

Träningen i övrigt gick väldigt bra. Jag kände att jag för första gången på länge fick kläm på ett större avstånd i fightingen och att känslan i kroppen börjar komma. Det är långt kvar men jag känner mig mera avslappnad nu när jag kör. Det är bra!

Benhinnorna däremot, de gör riktigt ont. Vi får se hur Bellmanstafetten går imorgon. Målet är att förbättra tiden från Running for change i lördags. Vi får se hur det går med det. Jag fortsätter i alla fall att kleta på anti-inflammatorisk gel för att mildra ontet lite.

Nedan en demonstration av hur själva plastskydden ser ut och var de, typ, ska sitta. Och om du kom hit, lockad av rubriken, för att se andra sorters plastbröst blir du nog besviken av denna synnerligen påklädda bild.

Annonser

Om att springa för välgörenhet

Jag hann inte blogga igår efter Running for Change, SL åt upp mina tidsmarginaler. I vilket fall var det ett riktigt bra ordnat lopp och det var ganska många som deltog. Jag har inga exakta siffror men nästan 300 var anmälda i alla fall, om alla dök upp är en annan sak…

Mitt eget lopp, ja, jag kan komma på många anledningar till att tiden blev så dålig. Till exempel att det var för varmt för min smak eller att jag var kissnödig hela loppet (overshare?) men fact of the matter är att jag tyvärr är en dålig löpare. Fem km på strax över 29 minuter. Det känns inte bra alls och räckte bara till en 70:e plats. Det störde mig enormt att behöva släppa så många förbi mig. Det enda jag gjorde bra var min slutspurt där jag pressade mig till tusen. Jag var helt färdig när jag kom i mål.

På grund av min dåliga tid har jag beslutat att försöka få in mer konditionsträning bland mina pass. Det jag har nu räcker inte. Jag vet inte hur mycket träning kroppen klarar av men jag ska se om jag inte kan pusha gränserna lite. Helt ärligt känns det inte som att jag tränar särskilt hårt nu så det går nog att tänja en hel del på veckodosen. Idag blir det i vilket fall en vilodag. Jag har ont i benhinnorna och har fyra dagars ganska hård träning framför mig så det känns som ett rimligt beslut.

Nedan finns lite bilder från gårdagen.

Sista träningen inför Running for change

Invigde helgen med en liten löptur tillsammans med min kollega Danilo. Det blev en vända runt Solviksslingan där jag körde intervaller igår men den här gången stannade jag inte upp så myggen fick tag i mig. Har, helt på seriös, säkert 20 myggbett efter igår. Kliar gör det dessutom, riktigt mycket.

Träningsmässigt gick det inte alls bra att springa idag. Jag vet inte varför men kroppen var seg och infann sig inte alls i någon skön löprytm. Dessutom känns det grymt orättvist att jag som tränar som fanken inte kan hålla jämna steg med Daniel som tränar två-tre gånger i veckan. Det irriterar mig gränslöst! Fattar inte hur jag ska kunna bli snabbare. Tyvärr börjar jag känna av benhinnorna lite igen också så jag kan inte trycka på heller. 6,78 km blev det på 6:46 min/km i snitt. Det är alldeles för långsamt. I loppet imorgon satsar jag på att hålla 5-minuters tempo men känns det som idag blir det svårt.

Appropå loppet imorgon, Running for change, vore det roligt om ni som befinner er i stan kunde komma ut och heja på mig! Det vore skoj med lite publik som pushar på när man är trött och ropar ”Heidi for president” och liknande saker. Starten går kl 15, kika på kartan nedan. Hoppas vi ses imorgon!

Nedan en bild på var Solviksslingan ligger ifall ni vill springa där någon gång!