Invägning vecka 8: semestersvacka

Det är klart och tydligt så att jag inte kan ha ledigt. Då har jag tid att sabba kosthållningen. När jag jobbar hinner jag inte äta så mycket för att jag måste… jobba. När jag är ledig har jag tid att okynnesäta. Klev upp på vågen hemma hos Triathleten och den visade 73 kg. Det är upp 1,1 kg sedan förra veckan. Nu tror vi att vågen är pessimistisk med ett halvkilo så att det bara är en uppgång med 0,6 kg. Kärleken hade någon teori om sin egen vikt och när han klev upp på vågen visade den ca ett halvt kilo mer. Vi kan inte bevisa varken det ena eller det andra så jag går på det vågen säger: 73 kg väger jag alltså nu.

Man skulle ju kunna tro att jag skulle sporras att äta nyttigt då när jag backat i vikt igen men vi har tillbringat dagen på Liseberg och där kan man inte få fram ett nyttigt mål mat för sitt liv och sedan havererade kosthållningen allteftersom dagen led. Det började med en liten glass som Kärleken och jag delade, sedan blev det en våffla med grädde och sylt, till middag blev det pizza och nu sitter vi på balkongen i den svala kvällsluften och käkar Ballerinakex eftersom vår värd råkade vinna 2,2 kilo av just dessa kex. Jag har försökt hålla på kaloriräknandet men det är ingen rolig läsning. Huvva! Tur att semestern snart är slut. Kanske når jag mitt mål om 68 kilo till, tja, jul?

I alla fall har vi haft en fantastisk dag. Vädret har verkligen varit på vår sida, det har varit soligt och varmt, Liseberg var inte så överbefolkat att köandet varit olidligt och vi åkte massor med bergochdalbana. Jag älskar bergochdalbanor. Och självklart ska man sitta längst bak. Det är där de negativa g-krafterna är som störta!

20110802-231156.jpg

20110802-231219.jpg

20110802-231238.jpg

20110802-231258.jpg

20110802-232937.jpg

Fungerande igen

Den första chocken har lagt sig och jag har långsamt börjat fungera igen. Det som hände i fredags, det fruktansvärda, satte mig helt ur kurs. Dels för att jag har nästan hela min släkt i Oslo, dels för att jag verkligen känner med de drabbades familjer. Vi miste min kusin för många år sedan när han var bara 17 år, lika gammal som några av de döda ute på Utøya, så jag vet vilken jobbig väg tillbaka de har. Att jag inte har bloggat förrän nu beror helt enkelt på att jag inte kände det rätt. It didn’t seem right to just get on with it. Fortsätta som om allt var som vanligt liksom. Jag har haft tur. Ingen i min släkt har skadats, inga av mina vänner som befann sig i Oslo råkade illa ut. Jag är väldigt glad att vi redan innan allt det här hände hade bestämt att vi skulle träffa familj och släkt på semestern.

Det känns nästan fel att byta ämne fast det hör ändå ihop. Jag kunde idag, för första gången på 11 dagar, ta på mig träningskläder. Förkylningen är inte helt ute ur kroppen än men kroppen fungerar i alla fall för jag blir inte längre andfådd av att kliva upp ur soffan och gå ut i köket. Med huvudet fullt av osorterade tankar beslöt jag mig för att ta en powerwalk runt Brunnsviken. I två timmar fick jag bearbetat allt som rörde sig i mitt huvud. Stora tankar, små tankar, ilska, ledsamhet – det mesta avhandlades. Det känns skönt att ha fått svettas lite, väcka kroppen ur dvalan och långsamt börja processen med att gå vidare.

Semesterlängtan

Det mest korkade man kan göra är att börja nytt jobb precis innan sommaren. Då har man inte tjänat in en endaste semesterdag men man har kämpat hårt hela vintern och semestern behövs v.e.r.k.l.i.g.e.n. Men det är en vecka kvar för mig innan det är dags för lite ledighet.

Träning blir det inte heller på ett par dagar. Bomben i halsen hänger fortfarande kvar och tickar oroväckande men nu har jag nästan slagit om till att känna efter så hårt att det bryter ut för att slippa vara sjuk under den lilla semester jag i alla fall har. Det är mycket planerat som inte funkar så bra om man är sjuk. Ni kommer så klart få följa med på resan och upptågen vi ägnar oss åt!

Jag måste också berätta något jag skäms lite för. I fell off the diet wagon. Det enda, enda jag är sugen på nuförtiden är hamburgare. Vet inte varför men det är det enda jag vill äta så idag käkade jag lunch med Löparbästisen på TGI Friday’s. Men, och det här är ett viktigt men, jag åt bara burgaren och grönsakerna, inte brödet. Och det är alltid något. Och så tog jag trapporna istället för hissen upp till sjätte våningen där jag jobbar. Kanske inte optimalt med ont i halsen men, men.

Nej, nu ska jag sluta med my rambeling och ta tag i det sista av arbetsdagen innan det i alla fall är helg! Har ni några helgplaner?

Sitter och tittar längtansfullt ut på luddiga moln och friheten som väntar om några timmar när det är helg! Lite lagom filosofisk bild sådär.

 

Solig morgonlöpning

Igår kom jag sent hem från jobbet och jag verkade ha lite sömnunderskott för jag slocknade i soffan nästan direkt. Vaknade till när Kärleken kom hem från träningen och somnade sedan om tills han petade på mig och sa åt mig att gå och lägga mig på riktigt. Sov sedan till 6 när det var dags att kliva upp. Så skönt!

Blev sedan en runda morgonlöpning i Hagaparken med en tidigare kund som flyttat in ett par kvarter bort. Solen värmde ordentligt redan nu på morgonen och det hade varit riktigt skönt att ha semester just nu. Tänk så mycket man kunde träna då!

Hänt i träningsbloggsfären

En kombo av många orsaker gjorde att kvällens pass brann inne. Jag åt en ganska tveksam lunch som har fått mig att må lite queasy hela eftermiddagen, jobbade sent och har lite ont i knäna så det får räcka med morgonens 50 min powerwalk.

Men det är ju inte så roligt att blogga om ingenting så jag tänkte rapportera lite om vad som händer i träningsbloggosfären just nu!

Yep, det var ett axplock av det som händer i min reader just nu. Det finns riktigt många, riktigt bra träningsbloggar och jag letar hela tiden efter nya att hämta inspiration från. Har ni några andra favoriter?

Dubbelpass check!

Det blev inga tre timmar på gymmet men väl 1,5 med ordentlig styrka! Jäklar vilket skönt flyt jag hade! Pumpade på ordentligt med hela registret av rehabövningar och piffade till det lite extra med ett gäng marklyft också. Planen var sedan att käka något och ta en timme intervaller på crosstrainern men där ville inte kroppen alls. Ut i solen! sa den. Så jag lydde och efter en lunchpaus och lite ärenden smet jag ut i det sköna vädret för en powerwalk/smyglöprunda. Kunde inte låta bli att testa om det gick idag också och det gjorde det men inte med samma lätthet som förra gången. Kondisen är rejält eftersatt verkar det som. Vågade inte pressa benen, kände av knät lite, så det blev bara ca 3,5 km faktisk löpning och powerwalk ungefär lika långt.

Idag var det också premiär för trekvartstights ute och ingen jacka! Nu är det vår på riktigt! Måste säga att det är sjukt skönt att ha semester och kunna träna två gånger på en dag utan att behöva stressa. Låta träningen ta tid och låta kroppen känna efter vilket tempo som är bäst. Tänk om man fick ha det så här jämt!

Hade på mig min knalliga rosa top och fick självklart en matchande fin färg i ansiktet.

20110421-162759.jpg

20110421-162813.jpg

20110421-162827.jpg

En timmes slit i solen

Jag har tagit semester den här veckan så när Kärleken gjorde sig klar för att gå till jobbet, hoppade jag i träningskläderna och gav mig ut på en morgonpromenad innan frukost. Behöver gå av mig lite av helgens matintag (har gått upp ett helt kilo bara den här helgen!) men det var ingen solskenshistoria det här trots att den faktiska solen strålade allt den orkade.

Först strejkade Garmin, han ville inte alls hitta några satelliter och hoppade igång först efter drygt halva rundan. Sedan tänkte jag smygspringa lite men det var som om Generalen hade läst förra inlägget för han ringde imorse för att kolla läget och därmed lades det en liten damper på det. Gjorde trots det ett försök men kroppen ville inte springa så jag fick ge upp. Traskade på men fick ont i knät, en slags svidande känsla som brukar tyda på överansträning, och så återkom den gamla höftsmärtan. Det behövde jag liksom inte tyckte jag. Ovanpå det hade jag klätt mig för varmt och fick stanna och skala av mig massa kläder som jag sedan fick släpa runt på.

Trots alla motgångar/ilandsproblem skrapade jag ihop en timmes promenerande i relativt bra fart och nu är jag hemma och laddar för ett gympass senare. Har varit nere på stan och käkat en god och nyttig laxlunch på East i solen med en kompis.

Ni vet ju att jag tycker att det är tråkigt att promenera så vid ett tillfälle stannade jag och gjorde skuggbilder i solen. Man måste ju roa sig på nåt sätt…

20110418-141829.jpg

20110418-141841.jpg

20110418-141858.jpg

Semester som elitidrottare

Just nu pågår en rätt rolig utmaning som ni säkert redan uppmärksammat. Erik Segerstedt ska leva och träna som Marcus Hellner i två månader fram till VM. Vad ni kanske inte visste är att samma utmaning pågår på andra sidan gränsen där den norska skådespelaren Mads Ousdal ska leva som Petter Northug.

 
Northug kommenterar det hela så här:

Och för er som inte hänger med på den trönderska dialekten säger Northug att Mads har valt den absolut bästa tiden att leva som honom eftersom han tränar absolut minst och latar sig mest den här tiden på året.

Min första tanke är ju att det här är grymt orättvist. Och det har andra bloggare också tyckt. Jag vill också kunna träna så mycket och få hjälp av experter. Erik får bland andra Per Elofsson som skidcoach.

Men det slog mig, det här borde kunna gå att göra själv fast i sommar då, när jag har semester. Vad tror ni? Har ni lust att haka på en riktig träningssemester med mig? Semester som elitidrottare, det vore väl nåt? Är ni på?