Matförsoning

Jag är osams med maten. Inte så att jag är sjuk eller så, utan mer att den mat jag tycker är god, den är dålig för mig. Som grönsaker, om det nu är så jädrans nyttigt, varför är de inte goda då? Va? Man måste ju ha kött och dressing och massa annat gojs på för att det ska gå att äta! Det kan ju inte vara naturens mening? Om vi var menade att äta greensakes, då hade väl evolutionen sett till att våra smaklökar anpassats till smakerna så att vi såg till att äta det mer.

Men nu är världen upp och ner och det som jag älskar mest, bakverk med fett och socker, kan inte konsumeras i någon större mängd utan att det straffar sig. Jag måste försonas med grönsakerna. Tvinga mig att lära mig gilla blomkål och tomater. Intala mig att det är gott. Försaka det goda till förmån för en bit palsternacka… Mmm…

Men som idag när det var semmeldag – inte kan man förväntas ta bara en?

//en som har semmelångest och inte hann fota dem för att de käkades upp för snabbt.

Annonser

Heidi testar: SATS Gärdet

Nu var det länge sedan det blev något nytt testinlägg men jag och löparbästisen Marie tog oss ut till SATS Gärdet med siktet inställt på ett boxpass. Och så blev det!

Mitt första intryck var att det var lugnt där. Inte så jäktigt. Personalen i receptionen verkade känna ganska många som kom in, det var hyfsat ordning och reda i hela entrén, det fanns sköna soffor att sitta i och lite loungekänsla nästan. Plus för det!

Att hitta omklädningsrummen var inte helt enkelt; in i och genom gymmet, uppför en trappa, genom en korridor men när man väl kom fram var det också lugnt och fint. Det var egentligen den övervägande känslan jag fick under tiden jag var där. Själva gymmet var trevligt och öppet, inga skumma vrår med muskelknuttar som stirrar på en om man skulle våga sig in och grabba tag i några hantlar och de hade en ordentligt utrustad avdelning med konditionsmaskiner.

Själva boxpasset, 75 minuter långt, var väl inte det bästa jag varit på. Kvinnan som var instruktör hävdade själv att hon var passionerad boxpassare men jag vet inte, det kändes inte riktigt så och hon var inte så bra på att peppa eller korrigera runt i salen. Hon sa också flera gånger att hon var känd för att vara tuff men det vet jag inte heller om jag tyckte. Koreografin, om man kan kalla det så, kunde definitivt varit hårdare. Och så var hon väldigt fäst vid micken och snackade sönder stretchen. Mer snack än stretch.

För att summera får SATS Gärdet höga betyg på sin atmosfär och trevliga lokal. Rent och fräscht, inget trasigt eller slitet och trevlig personal. Totalt får det en 8:a av 10. Det hade gått upp på en nia om inte boxpasset varit lite lamt och om det inte hade funnits en töntig tysk hotellrumshårtork. Gå dit alltså!

Jag hade i alla fall väldigt roligt tillsammans med Marie, vi körde på ordentligt båda två. Jag fick ju ta det lite piano med knäna, knäsparkar och sådant höll jag mig lite undan men det var skönt att få slåss lite igen! Det var riktigt länge sedan nu! Efteråt tog vi massa bilder i diverse träningsposer, lägger en del av dem längre ned, och varvade ned med varsin semla Marie hade tagit med åt oss. Att man ska äta efter träning är ju vida känt men Marie har sina egna idéer om vad som ska konsumeras. Det kändes lite märkligt att äta semla i omklädningsrummet men så har man testat det också!

20110331-221718.jpg

20110331-221744.jpg

20110331-221825.jpg

20110331-221848.jpg

20110331-221858.jpg