Påskväder på Jarlabanke

Den senaste tiden har ni fått lyssna på konstanta klagomål över sjukdom. Hemskt ledsen för det hörrni. Jag ska rycka upp mig och skriva mer intressant, jag lovar!

Jag kan till exempel berätta att jag idag kört 15 km skejt i fantastiskt väder ute på Jarlabanke idag. Strålande sol som värmde, klarblå himmel – det kändes som påskskidåkning! Försökte åka lugnt och hålla pulsen nere men den var rätt hög ändå.
Det är bra roligt att åka skejt, man liksom bara glider iväg utan större ansträngning. Eller, ansträngande är det ju, men farten är så mycket högre relativt kraften man stoppar in.

Testade en ny efter-träning-dryck vi hittade på ICA. Arlas Mjölkdryck med blåbär och extra protein. Jag var rätt skeptisk först men den var god faktiskt. Och så var det lite trevligt att en förpackning önskar mig lycka till på träningen.

20130317-122845.jpg

Ignoring it.

Nu skiter jag i halsen. Eftersom den varken blir bättre eller sämre och vila inte hjälper så bryter jag status quo med träning. Morgonens pass blev lite löpning på band – ökade både farten och längden lite till 15 minuter på 11 km/h och ökande för varje minut sista fem. Det verkar ha gått bra i knäna för jag kände inget under tiden eller nu efter. Efter det blev det en del av övningarna från rehabprogrammet. Inget jättepass men med tanke på det allmänna hälsoläget är jag nöjd.

Riktigt röd i fejan blev jag i alla fall. Och inte gick det ned igen heller! Det här är post dusch och nedvärmning.

//Heidi – showing it as it is…

20130219-091808.jpg

På sa bra humör att jag blir andfådd

JAG ÄR FRISK!!! I alla fall känns det så. Ta i trä men jag känner mig äntligen, äntligen frisk! Jag har en inneboende glädje idag som har fått mig att brista ut i små dance moves och plåga kollegor med allsköns glädjeyttringar. Knäppt – helt klart!

På lunchen tog jag en tur förbi gymmet med kollegan Tessan och kroppen svarade! Jag kände liksom igen mig själv igen och kunde träna som jag tog för givet förut. Jag tar det fortfarande lugnt, lugnt. Jag vill verkligen inte förivra mig och dra på mig något nytt nu när kroppen ändå är lite försvagad.

Det blev 10 min på crosstrainern som uppvärmning och så ett pass core i 30 min. Jag har aldrig varit på ett corepass tidigare så jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Mitt hjärta sjönk lite när instruktören började med en slags hippie-hurtig uppvärmning och jag tänkte ”jaja, jag ska ju ta det lugnt ändå”. Men det var bra! Magen fick verkligen jobba och det behöver den verkligen. Tror nog att core-pass ska bli en regelbunden del av träningen, hippie-viben till trots.

Sedan såg jag att Sara kör en 10-veckors utmaning som jag funtar på att haka på. Har gått i liknande tankar själv ändå och det är alltid roligt när man är flera. Exakt vad jag ska ha som mål vet jag inte. Vågen är inte intressant, jag är mer sugen på synliga resultat som definierade muskler och att jag kan lyfta tyngre och springa snabbare. De första veckorna ska såklart ängas åt att låta kroppen komma ikapp huvudet. Lugnt och stabilt mot toppformen!

På lunchrundan stötte jag på det här erbjudandet men det passar illa med målet så jag avstod. Men sötsugstarmen gjorde sig högst påmind.

20120402-142805.jpg
Hit vill jag igen!
20120402-142847.jpg

Lagen om alltings jävlighet

Den där Murphy, nån som har hans telefonnummer? Skulle gärna slå en signal till honom och fråga ett par saker.

Som till exempel varför man blir vrålsjuk när man har skaffat biljetter till Slottssprinten men istället måste ligga i soffan för att det är det enda man orkar. Jag hade verkligen sett fram emot att gå och titta på plats eftersom jag alltid ser det på SVT Play varje år när jag jobbar. Jag hade tagit ledigt från jobbet hela dagen, familjen skulle komma också och det är fint väder. Istället ligger jag i soffan och huttrar under filten. Orättvist! Kärleken ska i alla fall gå dit så inte biljetterna var helt bortkastade. Han har lovat att ta bilder så att det känns som om jag också var på plats!

/Heidi – bitter sjukling

 

 

20120314-150146.jpg

What kind of träningsblogg is this?

Har man en träningsblogg ska man ju träna, det ingår i dealen liksom. Jag har inte tränat sedan i torsdags – förra veckan! Det är något slags nytt rekord i icketräning och det värsta är att vilan inte har gjort det bättre. Nu har jag i och för sig haft en jobbvecka som varit, även med mina mått mätt, rätt tung men vilan har inte gjort något alls för min halvkrasslighet. Hade bestämt att jag skulle träna igår men en tidig morgon och sen kväll på jobbet omöjliggjorde det. Hade tänkt smyga igång träningen idag men vaknar med rasp i halsen och hosta. Även lite frossa och illamående har lagt sig ovanpå det med halva dagen gången så det blir en dag i soffan.

Tur att man har femmilen i Holmenkollen att titta på! Holmenkollen är för övrigt lite av min barndoms trakter. Min faster bor ett par hundra meter från arenan och min farfar var alltid funktionär vid alla stora skidtävlingar där. Och så har man åkt ett antal knattelopp där också fast nu ser det rätt annorlunda ut. Det har hunnits byggas om ett antal gånger sedan jag var där sist!

Uppdatering om hälsotillståndet

Det var inte bara jag som skulle träffa ortopeden. Det tog lite drygt en och en halv timme innan jag blev inkallad i ett undersökningsrum. Men sedan träffade jag tuffaste ortopeden ever. Jag fick Ingemar Ekman som läkare. Han är gammal kampsportare och roar sig numera med att vara förbundsläkare för thaiboxningsförbundet och tävlingsläkare på K1-galor. Det var riktigt skönt att slippa förklara alla vridningar och sånt som uppstår när man sparkar.

I alla fall, dagens äventyr innebar mer än bara en remiss till en idrottsläkare. För det första behövde jag ju inte en sådan eftersom ja, Ingemar är en. För det andra hittade han ”ett klonk” i vänstra höfter och något annat missljud i den högra och skickade mig på ultraljudsundersökning (mina höfter är gravida!). Den i sin tur visade att jag har en 7 cm lång förkalkning i högra och en 2 cm dito i vänstra höften. Hur de har kommit dit är mer oklart. Kanske en gammal skada eller en förslitning. Slutsatsen blir att jag ska försöka hitta mig en ruggigt bra (och helst landstingsansluten) sjukgymnast specialiserad på idrottsskador. Är det någon som sitter inne på ett tips här tas det tacksamt emot.

In alles spenderade jag lite drygt tre och en halv timme på akuten. Praise the Lord över iPhone säger jag bara. Tack vare den kunde jag jobba från akuten. Inte optimalt men i alla fall inte avskuren från världen. En av dagens små perks var att jag i alla fall fått ett VIP-kort. Eller frikort som det också kallas. Nu kan jag bli hur sjuk som helst och det kostar inte en spänn!

20111025-223719.jpg

Svag och skruttig

Det var en jobbig natt med mer hostande än sömn så jag har legat i soffan hela dagen. Energin räcker knappt åt att resa på sig. Jag är inte förkyld på vanligt sätt med bomullshjärna, rinnande näsa och feber utan det är halsen som är boven. Ingen röst, väldigt öm och stickig och trött efter allt hostande. Hoppas verkligen jag slipper snoret…

När man känner sig svag och skruttig är det väldigt skönt att man har en man som tar hand om en. Kärleken åkte till och med ned till Naked Juice Bar och kom hem med en stor, fantastisk smoothie och en supermuffin med äpple, morot och dinkel. He’s really something, my guy!

20110716-145411.jpg

Beslutsångest

Jag sitter och velar fram och tillbaka på om jag ska stoppa förbi gymmet på väg hem idag. Känner mig riktigt seg i huvudet efter en ganska intensiv vecka och nästa ska vi inte ens tala om, den är kaotisk med stort event, workshops och annat som ska in.

Därför borde jag ju gå och träna alltså. För att nästa vecka inte kommer ha så mycket utrymme till sånt. Och för att mina konkurrenter som inte är skadade inte vilar utan kör på. Samtidigt sitter jag helt trött framför datorn och gör klart det sista för att ta fredag. Jag vet att jag kommer känna mig nöjd med mig själv om jag går och tränar men om jag pressar kroppen för hårt blir den bara sjuk. Det lutar åt att låta huvudet vinna den här ronden och låta kroppen få köra imorgon istället. Vad tror ni om den planen?

Förresten, jag var till gymmet igår. Det har jag inte berättat men jag körde 20 min på crosstrainern och så rehabövningar med benen. Så nu vet ni det också!

20110318-173124.jpg