Påskväder på Jarlabanke

Den senaste tiden har ni fått lyssna på konstanta klagomål över sjukdom. Hemskt ledsen för det hörrni. Jag ska rycka upp mig och skriva mer intressant, jag lovar!

Jag kan till exempel berätta att jag idag kört 15 km skejt i fantastiskt väder ute på Jarlabanke idag. Strålande sol som värmde, klarblå himmel – det kändes som påskskidåkning! Försökte åka lugnt och hålla pulsen nere men den var rätt hög ändå.
Det är bra roligt att åka skejt, man liksom bara glider iväg utan större ansträngning. Eller, ansträngande är det ju, men farten är så mycket högre relativt kraften man stoppar in.

Testade en ny efter-träning-dryck vi hittade på ICA. Arlas Mjölkdryck med blåbär och extra protein. Jag var rätt skeptisk först men den var god faktiskt. Och så var det lite trevligt att en förpackning önskar mig lycka till på träningen.

20130317-122845.jpg

Annonser

Ignoring it.

Nu skiter jag i halsen. Eftersom den varken blir bättre eller sämre och vila inte hjälper så bryter jag status quo med träning. Morgonens pass blev lite löpning på band – ökade både farten och längden lite till 15 minuter på 11 km/h och ökande för varje minut sista fem. Det verkar ha gått bra i knäna för jag kände inget under tiden eller nu efter. Efter det blev det en del av övningarna från rehabprogrammet. Inget jättepass men med tanke på det allmänna hälsoläget är jag nöjd.

Riktigt röd i fejan blev jag i alla fall. Och inte gick det ned igen heller! Det här är post dusch och nedvärmning.

//Heidi – showing it as it is…

20130219-091808.jpg

På sa bra humör att jag blir andfådd

JAG ÄR FRISK!!! I alla fall känns det så. Ta i trä men jag känner mig äntligen, äntligen frisk! Jag har en inneboende glädje idag som har fått mig att brista ut i små dance moves och plåga kollegor med allsköns glädjeyttringar. Knäppt – helt klart!

På lunchen tog jag en tur förbi gymmet med kollegan Tessan och kroppen svarade! Jag kände liksom igen mig själv igen och kunde träna som jag tog för givet förut. Jag tar det fortfarande lugnt, lugnt. Jag vill verkligen inte förivra mig och dra på mig något nytt nu när kroppen ändå är lite försvagad.

Det blev 10 min på crosstrainern som uppvärmning och så ett pass core i 30 min. Jag har aldrig varit på ett corepass tidigare så jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Mitt hjärta sjönk lite när instruktören började med en slags hippie-hurtig uppvärmning och jag tänkte ”jaja, jag ska ju ta det lugnt ändå”. Men det var bra! Magen fick verkligen jobba och det behöver den verkligen. Tror nog att core-pass ska bli en regelbunden del av träningen, hippie-viben till trots.

Sedan såg jag att Sara kör en 10-veckors utmaning som jag funtar på att haka på. Har gått i liknande tankar själv ändå och det är alltid roligt när man är flera. Exakt vad jag ska ha som mål vet jag inte. Vågen är inte intressant, jag är mer sugen på synliga resultat som definierade muskler och att jag kan lyfta tyngre och springa snabbare. De första veckorna ska såklart ängas åt att låta kroppen komma ikapp huvudet. Lugnt och stabilt mot toppformen!

På lunchrundan stötte jag på det här erbjudandet men det passar illa med målet så jag avstod. Men sötsugstarmen gjorde sig högst påmind.

20120402-142805.jpg
Hit vill jag igen!
20120402-142847.jpg

Lagen om alltings jävlighet

Den där Murphy, nån som har hans telefonnummer? Skulle gärna slå en signal till honom och fråga ett par saker.

Som till exempel varför man blir vrålsjuk när man har skaffat biljetter till Slottssprinten men istället måste ligga i soffan för att det är det enda man orkar. Jag hade verkligen sett fram emot att gå och titta på plats eftersom jag alltid ser det på SVT Play varje år när jag jobbar. Jag hade tagit ledigt från jobbet hela dagen, familjen skulle komma också och det är fint väder. Istället ligger jag i soffan och huttrar under filten. Orättvist! Kärleken ska i alla fall gå dit så inte biljetterna var helt bortkastade. Han har lovat att ta bilder så att det känns som om jag också var på plats!

/Heidi – bitter sjukling

 

 

20120314-150146.jpg

What kind of träningsblogg is this?

Har man en träningsblogg ska man ju träna, det ingår i dealen liksom. Jag har inte tränat sedan i torsdags – förra veckan! Det är något slags nytt rekord i icketräning och det värsta är att vilan inte har gjort det bättre. Nu har jag i och för sig haft en jobbvecka som varit, även med mina mått mätt, rätt tung men vilan har inte gjort något alls för min halvkrasslighet. Hade bestämt att jag skulle träna igår men en tidig morgon och sen kväll på jobbet omöjliggjorde det. Hade tänkt smyga igång träningen idag men vaknar med rasp i halsen och hosta. Även lite frossa och illamående har lagt sig ovanpå det med halva dagen gången så det blir en dag i soffan.

Tur att man har femmilen i Holmenkollen att titta på! Holmenkollen är för övrigt lite av min barndoms trakter. Min faster bor ett par hundra meter från arenan och min farfar var alltid funktionär vid alla stora skidtävlingar där. Och så har man åkt ett antal knattelopp där också fast nu ser det rätt annorlunda ut. Det har hunnits byggas om ett antal gånger sedan jag var där sist!