Renovering och röntgensvar

Så fick jag svaret på röntgen idag. Och där syntes inget alls. Vilket ju är goda nyheter. Kanske är självdiagnostiken inte så off som jag trodde. Jag verkar ha klarat mig från allvarliga skador. Ortopeden trodde att ledkapseln fått sig en törn och börjat blöda snarare än att något gått sönder. Vilket ju förstås är jätteskönt för mig.

Ni vet uttrycket ordning på torpet? Jag skulle vilja säga att jag fått det men dit är det tyvärr långt. Däremot har jag börjat renoveringen. Körde ett rehabpass på SATS Odenplan efter jobbet. Knät är lite stelt och gör lite ont i vissa rörelser men det är bara att kämpa på.

På tal om ordning så var det kaos på gymmet. Flera maskiner var ur funktion, det saknades både det ena och det andra och det var överfullt av folk. Det tycker jag är rätt dåligt faktiskt. Nyrenoverat men redan skräpigt och trasigt. Sånt är tråkigt tycker jag.

Annonser

Let 2012 begin!

Den absolut vanligaste taggen just nu måste vara nyårslöfte. Helt säker på det. Själv har jag bara ett och det är egentligen ett dåligt mål för man kan liksom inte bocka av det och säga ”klar!”. Mitt löfte till mig själv är att jag ska strukturera upp träningen mer. Det måste bli ordning på torpet efter en höst där jag varit tvungen att ägna mig åt rehab och enbart styrketräning men också varit lite väl snäll mot mig själv vad gäller träning i största allmänhet. Något som resulterat i ett par kilo för mycket runt magen. Rent kroppsligt är det inget problem men det stör mig varje gång jag ser mig i spegeln. Inte så att det blir någon vikthysteri eller så, det är bara lite toning som gäller.

Många gör tillbakablickar också men jag känner inte riktigt för att göra det. 2011 har varit ett ganska blandat år med egentligen få ljuspunkter. Det började ju med två knäskador, en i varje knä, och fortsatte med trassel, operation och höftproblem. Dessutom har jag fortfarande ont i armbågen jag stöp på två gånger under rullskidpasset på barmarkslägret i augusti.

2012 ska däremot bli ett toppenår. Jag känner det i hela kroppen. Det är svårt att sätta konkreta mål eftersom jag inte riktigt vet status på knän och annat men någon gång under 2012 ska jag ta på mig dräkten och stå på mattan igen. Få rejäla blåsor under tassarna och bara älska det! Jag ska också få löpningen att fungera igen så att jag kan springa som jag gjorde innan.

För att nå det här måste jag alltså strukturera upp träningen. Och följa upp den. Starting, ja, imorgon blir det veckoplanering och avstämningar löpande.

Självklart måste jag ta upp årets största utmaning, #nocandy2011. Och jag klarade av det! Inte en enda ”riktigt” godisbit har jag ätit på ett helt år! Det trodde jag ALDRIG när jag bestämde mig för att köra för ganska precis ett år sedan. Jag vette 17 om jag ska börja igen, det har ju inte direkt varit svårt att avstå, men den officiella utmaningen är i alla fall över. Jag har lite dålig koll på hur det har gått för de andra, vad säger ni? Hur gick det?

Paula,  live healthier

Sanna, sanape

Annelie

Anna-Carin, Carnebro.

Lisa, Silverscreen.

Johanna, Ett liv i rörelse.

Cath, Supertjejklassikern

Maria Hägglöf

Slutligen fick jag till ett fantastiskt sista träningspass 2011 så man kan verkligen säga att året fick ett fint avslut. Två mil klassiskt i krispigt vinterväder med klarblå himmel och sol som faktiskt värmde. Tekniken flöt bättre än någonsin, helt säkert för att jag lagt in två teknikpass den senaste veckan. Lyckades till och med chocka Kärleken med min stakning. Det ni!

Avslutar med en den allra första bilden som dök upp när jag bildgooglade 2012. Det är någon form av apocalyptisk bild, 2012 ska ju jorden gå under. Igen. Nåväl, den får representera starten istället. Out with a bang!

Gott nytt år!

Uppdatering om hälsotillståndet

Det var inte bara jag som skulle träffa ortopeden. Det tog lite drygt en och en halv timme innan jag blev inkallad i ett undersökningsrum. Men sedan träffade jag tuffaste ortopeden ever. Jag fick Ingemar Ekman som läkare. Han är gammal kampsportare och roar sig numera med att vara förbundsläkare för thaiboxningsförbundet och tävlingsläkare på K1-galor. Det var riktigt skönt att slippa förklara alla vridningar och sånt som uppstår när man sparkar.

I alla fall, dagens äventyr innebar mer än bara en remiss till en idrottsläkare. För det första behövde jag ju inte en sådan eftersom ja, Ingemar är en. För det andra hittade han ”ett klonk” i vänstra höfter och något annat missljud i den högra och skickade mig på ultraljudsundersökning (mina höfter är gravida!). Den i sin tur visade att jag har en 7 cm lång förkalkning i högra och en 2 cm dito i vänstra höften. Hur de har kommit dit är mer oklart. Kanske en gammal skada eller en förslitning. Slutsatsen blir att jag ska försöka hitta mig en ruggigt bra (och helst landstingsansluten) sjukgymnast specialiserad på idrottsskador. Är det någon som sitter inne på ett tips här tas det tacksamt emot.

In alles spenderade jag lite drygt tre och en halv timme på akuten. Praise the Lord över iPhone säger jag bara. Tack vare den kunde jag jobba från akuten. Inte optimalt men i alla fall inte avskuren från världen. En av dagens små perks var att jag i alla fall fått ett VIP-kort. Eller frikort som det också kallas. Nu kan jag bli hur sjuk som helst och det kostar inte en spänn!

20111025-223719.jpg

Morgonens tillhåll

Det går bakåt det här. Igår träffade jag en sjukgymnast som jag hoppades skulle ge mig ett redigt tråkigt träningsprogram (för det är sånt de gör) som jag skulle följa i två månader och så skulle allt lösa sig. Men det var ju bara önsketänkande. Istället skickar hon mig till en idrottsläkare för att kolla höfterna. Om ni kommer ihåg hade jag rejält ont i höfterna för ett år sedan när jag skulle sparka och det har suttit i sedan dess men på ett annat sätt. Nu gör det ont när jag gör squats, det nyper till längst ner i rörelsen, och när jag stretchar baksida lår nyper det också.

Så nu sitter jag här på Cityakuten och väntar på att få träffa en ortoped som kan skicka mig till en idrottsläkare. Det är lustigt, de öppnar 8 och jag var här tio över men det var redan 20 pers framför mig i kö! Hoppas alla söker för nåt medicinskt så jag får ha ortopeden för mig själv! Uppdaterar er på utvecklingen senare.

20111025-082314.jpg

Stark i butikerna

Nu har Martin Lidbergs nya träningsmagasin Stark landat i butikerna. Har bara bläddrat lite i den och tycker att innehållet verkar vara en bra blandning mellan ute- och inneträning, skador och kost. Jag tycker att den kompletterar rätt bra i hyllan där Fitness Magazine är väldigt inomhusfokuserad, Topphälsa mer av en tjejtidning och Aktiv Träning bara fokuserar på män.

I första numret av Stark kan man bland annat läsa om barmarksträning inför Vasaloppet med Daniel Tynell och den så ofta skadedrabbade hälsenan.

Kommer nog inte att prenumerera men säkert köpa lösnummer då och då.

20110413-125711.jpg

Ska man låta sig hindras?

Nej, det ska man förstås inte! Solen skiner på klarblå himmel, det är 13 minusgrader ute, snön ligger vit på backen – inte kan man sitta inne en sådan dag för att knät är lite kvaddat? Nej, självklart inte!

Det blir försiktig, försiktig klassisk åkning för mig idag. Den lilla cyklingen jag ägnade mig åt igår har redan gett resultat. Knät är mycket rörligare och inte lika svullet. Jag har också dragit på en liten stödstrumpa för att se till att det inte åker iväg åt konstiga håll just to be safe.

Kärleken och jag får sällskap av Gitta (som äntligen ska få uppleva skidåkning i härligt väder) och Micke, kärlekens kollega, och kosan styr mot Jarlabanke. Det är platt och bra för mig som mest får staka.

It’s going to be a great day. Gundetrosa på!