Årets första karatepass!

Som rubriken antyder avklarades årets första karatepass nu på kvällen. Det var en skön mjukstart och på måndag drar det igång på riktigt!

Vi körde lite blandade övningar. Jag känner inte att jag tappat så mycket över juluppehållet, visst timingen är inte riktigt där men jag känner mig starkare i överkroppen och mer stabil. Det verkar lovande för säsongen!

Har lite tveksamheter kring Estonian Open i slutet av februari. Vet inte om jag ska åka eller inte. Det ska visst vara en bra tävling med lite hårdare kontakt men jag måste få in det i budget och schema också. Om jag åker på den måste jag nog kapa HalvVasan. Den ligger bara två dagar efter och sedan ligger SkejtVasan ytterligare två dagar bort från den. Det kan nog bli lite för tufft.

Nu är det dags att inta fredagsläge och fundera på vad jag ska göra imorgon om det hära skitvädret fortsätter. Åka skidor i slurpee lockar inte.

Vad har ni för helgplaner?

Annonser

Summering av 2010

Så, de senaste dagarna med kulmen idag, står summeringsposter över året som gått som spön i backen. Och vem är jag att gå emot strömmen? 😉

Det har hänt mycket det här året. Det började med att jag skrev ned mina tankar och mål för året på en liten lapp som jag sedan har haft bredvid sängen och tittat på då och då. Jag hade satt upp två idrottsliga mål:

1. Vinna över mamma i SkejtVasan

2. Vinna senior-SM i karate individuellt

Jag uppnådde båda! SkejtVasan gick så bra att jag nästan kom jämsides med pappa (en omöjlighet per definition, det är en seg gubbe det där). Han mötte mig i mål med orden: ”Heidi?  Är du redan här?” Hade jag inte ramlat och knäckt staven hade jag kanske kunnat se honom på upploppet och kommit i mål någorlunda samtidigt. Det hade varit coolt! Anyway, jag spöade också min egen tid med nästan 18 minuter!

Att vinna senior-SM var en sådan galen utmaning att man liksom bara var tvungen att tro att man kunde klara det just för att det egentligen var omöjligt. Det ska ju egentligen inte gå att man inte tävlar på sex år, har träningsuppehåll i fyra på grund knäskada och gör tävlingscomeback på SM och VINNER! Dessutom mot Sveriges uttagna till VM. Det var överväldigande och jag var SMs ocoolaste vinnare. Tårarna sprutade som på värsta skönhetsdrottningen och jag tror att jag senare av kommentatorerna utnämndes till SMs gladaste vinnare.

Året i övrigt har bestått av mer träning än någonsin i mitt liv. Jag har aldrig varit så fokuserad på mål tidigare och aktivt jobbat för att uppnå dem. Det har varit en cool och självstärkande upplevelse att sedan också nå dem. Jag kan om jag vill och jobbar hårt för det.

Annat som jag är nöjd med är mina löparframsteg innan benhinnorna satt p för det, vinsten i E18-loppet, min första riktiga armhävning på fötter, min vita månad, framsteg i gymmet, alla skidturer med Kärleken och alla människor jag lärt känna genom andra träningsbloggar. Och säkert en massa annat som jag glömt men säkert är stolt över!

Jag är väldigt nöjd med mitt idrottsliga 2010!

Säsongspremiär på skidorna!

Så blev det äntligen premiär i spåret för mig och Kärleken på Jarlabanke golfbana. De har riktigt bra spår med Stockholmsmått mätt. Och framför allt skejtspår utan idioter som tror att det är preppade gångbanor.

Premiären gick över förväntan faktiskt. Första varvet var det lite bambi-känsla men tekniken kom ganska fort och på sista varvet kunde jag gasa på riktigt ordentligt. Jag känner mig också i ganska bra form trots att det inte blivit så mycket konditionsträning det senaste halvåret på grund av trasslande höft och benhinnor. Har dock en hel del kvar på stakningen om jag vill göra HalvVasan någorlunda elegant. SkejtVasan tror jag kommer bli rätt fin faktiskt.

Ska ut en tur imorgon också. Kan inte göra annat när spåren är så fina och vintern så opålitlig. Hänger ni på?

Förresten, följ Miranda på hennes färd mot distansrekord och för att vinna över Alex i en 12h-löpningstävling. De ska samla så många kilometrar som möjligt under 12 timmar och den med flest, ja, vinner. Galen utmaning, avundsjuk Heidi. Skulle också vilja kunna springa så mycket. Kanske man ska köra en likadan grej på skidor?

Pepp!

God morgon!

Jag har inte klivit upp än. Ligger i sängen och peppar mig själv för de mål jag satt upp. Det började med att jag tänkte på att jag anmält mig till tävlingsklassen på skejtvasan och kände hur motiverad jag blev av det. Nu känner jag för att träna järnet och verkligen satsa på att bli riktigt bra. Jag ska kolla lite andra tävlingar och se om jag kan starta i dem också bara för att det är roligt att tävla. Kanske kan det vara seedande till halvvasan också.

Karaten känner jag mig också peppad på. SM är om knappt två månader men jag känner mig inte riktigt förberedd. Det är mycket som måste falla på plats innan toppformen sitter. Men det är bara att köra och ha roligt så ska det nog ordna sig!

Nu börjar det bli läge för lite frukost. Idag ska jag äta bättre än igår. Alltså mer. Har ett löppass planerat och det måste man ha energi för!

Later gators!

Mördarpass: Stakning i 90 min

Om ni verkligen vill träna armar rekommenderar jag stakning i 90 minuter. Om inte jag har träningsvärk imorgon är jag i mycket bättre form än jag någonsin varit. Inget träningspass på gymmet kan mäta sig med att staka en längre tid, I tell you. Mage, axlar, rygg och triceps fick sig en rejäl genomkörare idag. Känns fint!

Passet gick väldigt bra trots att vi idag ätit alldeles för lite. I rak motsats till resten av semestern, haha. Faktiskt har vi bara lyckats äta frukost och middag idag. Där emellan blev det lite russin och mjölk. Inte helt optimalt. När jag stod där och stakade kände jag att det är väldigt långt kvar till att klara halvvasan. Jag har ju bestämt mig för den och den långa skejtvasan. Totalt med de båda loppen blir det alltså 9 mil. Jag har en del träning framför mig som sagt.

Dagens bild är på min blåsa jag fått i handen som tack för att jag kämpat så hårt. Lite halväckligt men ni har ju genomlidit bilder på mina fotblåsor och då tänkte jag att ni klarar av även detta.

Natt, natt!

Om att gå i mål

Jag är i Dalarna, närmare bestämt Mora, för formulär 1A-midsommarfirande men det utesluter ju inte att man tränar för det. I morse tog jag en liten joggingtur och eftersom jag trots allt är i Mora var jag ju tvungen att springa i fäders spår för framtida segrar. Nu blev det inte ett särskilt hårt pass, det blev mer en fotosession, men det var trevligt att se hur vasaloppsspåret ser ut utan snö. Det var lite svårt att hitta det bara utan preparerad bana och tydliga skyltar.

Jag sprang den sista sträckan in till mål och tillbaka och kom ihåg hur det kändes i vintras när jag trött segade mig mot mål efter nästan tre mils åkning. Till vintern ska jag åka ännu en gång men jag ska öka utmaningen lite och åka 4,5 mil istället. Jag träffade en australiensisk man (mannen i bakgrunden på fotot nedan) som undrade varför alla fotade målet och jag försökte förklara vad the fuzz is all about. Han åkte lite skidor hemma i Australien och berättade om ett lopp där man åker mellan pubar, Perisher’s pub to pub ski race. Det lät kul så man kanske ska dra dit nästa år. Kanske inte världens seriösaste lopp men ändå.