Härlig dag i spåret

Vilken härlig dag det har varit. Solen sken och värmde oss där vi stretade på och för egen del blev det väldigt lugnt med tanke på knät. Jag hjälpte Gitta genom sitt andra skidpass någonsin och jag har nog sänkt henne med information om hur man egentligen åker klassiskt. Eller som hon uttryckte det: ”Jag visste inte ens att det fanns timing i skidåkning!” Men hon kämpade på riktigt bra och ge henne några pass till så kommer hon vara riktigt vass!

Kärleken och Micke åkte och teknikfilmade. Håll utkik på skidbloggen så kommer det säkert film där vad det lider.

Jag är otroligt nöjd med att ha kunnat utnyttja dagen och över huvudtaget stå på ett par skidor. Det var ju mest stakning från min sida. Det säger väl egentligen inte så mycket om själva knäskadan att jag kunde åka skidor idag med tanke på att förra gången när jag kraschade korsbandet cyklade upp till akuten två veckor senare för att svullnaden inte lagt sig. Läkarn blev minst sagt perplex när jag berättade hur jag tog mig dit, man gör det man måste liksom. I alla fall är inte faran avblåst men jag tror inte att det är så farligt att jag måste operera i alla fall. Och det är ju positivt.

På bilderna nedan hittar ni Gitta och mig kisandes i motljus och Kärleken och Micke prydligt uppställda samt ett försök till att fånga det otroligt vackra vädret och landskapet. Solen lyste vackert genom grenverket men kameran fångade inte riktigt det vi såg med våra ögon. iPhone som kamera har ju sina brister…