Barmarkslägret dag 1 – himmel och helvete

Vaknade upp till vad som hade förutsättningarna för att bli en fantastisk träningsdag; Vädret var underbart och de inplanerade passen roliga. Tyvärr valde min kropp och knopp att inte prestera idag. Inte så konstigt med tanke på vilken vecka jag har bakom mig kanske men ändå.

Vi började med löpning i fyra kilometer till en slalombacke här ute på Lidingö för skidgång. Där var det A3-träning, alltså tröskelpass, som gällde. Så långt var allt frid och fröjd. Sen när skulle jag springa hem ville det sig inte. Fick jätteont i höger knä och tillslut blev jag bara tvungen att gå. Det känns väldigt tungt att knätrasslet aldrig ger sig och dessutom växlar det mellan höger och vänster. Lätt deprimerad intog jag en jättegod lunch och lyssnade på Mattias genomgång av träningslära och träningstänk.

Därefter tog en annan Mattias vid och pratade utrustning. Vi fick möjlighet klämma och känna på lite nyheter och köpa lite prylar som vi inte visste att vi behövde. Jag har investerat i ett par nya skidgångsstavar (som jag behövde) och ett par nya glasögon med kromatisk lins, sådana som reglerar mörkheten på glaset efter ljusförhållandena (som jag inte behövde). Imorgon ska jag testa de nya stavarna och senare i veckan kommer glasögonen.

Så skulle vi åka rullskidor. Och det klassiska sådana. Sist jag stod på ett par rullskidor var jag tio år så det var ett tag sedan men jag tyckte att det gick förhållandevis lätt att åka ändå. Visst det var skumt och skidorna levde sitt eget liv lite men in alles gick det bra – tills jag vurpade. Stod vid ett övergångsställe och hade åkt lite långt fram, skulle backa men se det går inte för klassiska är bromsade bakåt för att simulera fäste. Följdaktligen fick jag bakvikt och stöp i backen så det sjöng om det. Parerade med armbågen eftersom händerna satt fast i stavarna och dagen första blodvite hade uppstått. Sket i det och åkte min mil. 500 meter från hotellet fastnar staven i ett j-a brunnsgaller och jag åker i backen en gång till. Samma armbåge. Vid det laget var jag så trött och irriterad på att klassisk åkning är tråkigt så jag blev redigt förbannad för att jag ramlat. Hade det varit min utrustning hade den flugit all världens väg men nu hade jag lånat den så jag ångade på hem till hotellet, klev ur skidorna och gick direkt upp till rummet, hittade ett hörn och grät ut min frustration över knän och dålig klassisk teknik. Lite var det smärtan från armen också (det gjorde satans ont att duscha sen). Kärleken tyckte jag var barnslig som blev arg men det är mitt sätt att deala med mina tillkortakommanden; jag blir tvärarg.

Kvällen avslutades med en fantastisk middag på Le Rouge med en chokladmousse till dessert som sopade banan med all annan intagen föda i mitt liv. Himmelen återställd efter en eftermiddag av helvete. Nu ska jag sova och klura på en strategi för att ta revansch på rullskidorna imorgon och på hur jag ska tejpa knäna för att tvinga dem att samarbeta.

Hoppas ni har haft en fin lördag!

20110827-232012.jpg

20110827-232105.jpg

20110827-232124.jpg

Annonser

Vilken dag! Vilken skidåkning!

Jag har haft en så fantastisk dag så ni anar inte! Efter en lång frukost med tjejsnack med kollegorna gick jag ut med egenvallade skidor i det fina vädret för en tur. Efter kanske 100 meter insåg jag att skejtbädden höll för åkning så jag vände genast om, sprang tillbaka till stugan och bytte skidor. Efter det fick jag en fantastisk tur i spåret! VILKEN DAG! Jag önskar att ni varit med mig därute idag. Solen värmde, skejtbädden låg nypreppad framför skidorna och jag har pratat med så mycket trevliga människor ute i spåret. Totalt blev det ca 18 km. Jag var helt slut, gårdagens strapatser satt verkligen kvar i kroppen. Jag har kondis som en pensionär.

Efter åkningen kutade jag hem till stugan, bytte kläder och hävde i mig en shake och satte av mot backarna för att möta upp de andra för lunch. På toppstugan. Hade jag varit i bättre form hade jag gett mig på att åka upp men idag blev det liften. Det var en ny variant faktiskt. Sittlift med längdskidor. Det såg lite dumt ut med de smala pinnarna bredvid de breda utförsplankorna. Jag hade jättetrevligt resesällskap som också hade varit ute i mördarföret igår.

Efter en trevlig lunch i solen med underbar utsikt var det dags att försöka ta sig ner igen. Det är inte helt lätt på längsskidor men jag kom halvvägs ned på ett ganska graciöst sätt. Där stötte jag på patrull när backen helt plötsligt bara var is. Medan jag stod där och kontemplerade hur jag skulle göra kom det väldigt lämpligt en liftkille på skoter som undrade om jag ville åka med. Klart jag ville!

Nu ska det bli middag och möte här i stugan så nu bör jag hjälpa till med maten!

Hoppas ni haft en lika härlig dag som jag!

Nu sitter