It’s a steep climb up this hill I’ve chosen

Jaha, hörrni. Jag är har börjat inse vilken kass shape jag är i och vilket jäkla berg jag satt mig att bestiga med mitt nya mål. Top 50 TjejVasan 2014. Det kommer att vara mitt mantra det kommande året och det som jag svär mellan tänderna när det är tungt och jobbigt. Som typ idag.

Två pass har jag tryckt genom, ett klassiskt på 15 km och ett skejt på 13 km. Båda asjobbiga. Kondis – vad är det? Pulsen far åt alla håll och bara det går lite uppför drar den upp i röd zon. Tekniken är inte heller något att hänga i granen men nog fasen ska det gå det här!

Jag har samma känsla i kroppen som när jag började träna för SM i karate 2010. Då hade jag drygt 8 månader på mig och min tränare, Ramon Malavé, flinade lite åt mig när jag delgav honom att jag avsåg att vinna hela grejen. Men det gjorde jag. Kärleken säger att det är tufft att komma top 50 på TjejVasan. Tuffare än att komma top 50 bland damerna på riktiga Vasan för att det är så många duktiga åkare med. Men jag bara vet att jag kommer att klara det. För att det känns så i kroppen.

Och jag har bara börjat. Jag har nu börjat föra träningsdagbok på riktigt, inte bara lite godtyckligt här i bloggen, och jag kommer att lägga upp en plan för det kommande året där jag i detalj ska fundera igenom hur jag ska träna och vilka pass jag ska få in när. Jag har som sagt en jäkla uppförsbacke med att få kroppen i form men som Nike uttrycker det så bra: Just do it!

Skärmavbild 2012-12-23 kl. 19.41.24

Annonser

Ceremoni i Stadshuset

Ikväll var det alltså ceremoni i Stadshuset för alla som under 2010 tog ett SM-guld för en Stockholmsförening. Det var kanske 60 personer samlade i Prinsens sal och vissa sporter var lätta att gissa, typ 20 grabbar i likadana skjortor och slips (rugby) och tjejerna som var typ två meter långa (basket), andra var svårare. Till exempel de som vunnit i bågskytte. Hade aldrig gissat det om jag träffade dem på stan.

Det var i alla fall mycket trevligt. Idrottsborgarrådet höll ett litet tal och läste upp namnen på alla som vunnit så att vi fick komma fram och hämta en plakett. Sedan var det gruppfoto (ska leta upp det när det hamnar på the interwebz) och så en buffé på det.

Jag har verkligen saknat karategänget. Jag skrattade så jag hade ont i käkarna och alla peppade mig att komma tillbaka. Dessutom fick jag reda på att SM är senarelagt i år så då kanske det finns en chans att jag kan vara med och försvara mitt guld. Vore ascoolt!

Nu är det läggdags, startar dagen med en powerwalk med Affärsjuristen imorgon 06:30. Nedan följer några bilder jag tog med telefonen men ska som sagt leta fram lite andra bilder också.

Puss och god natt!

20110511-230619.jpg

20110511-230635.jpg

20110511-230651.jpg

20110511-230703.jpg

En pensionär i sina bästa år

Idag är det pensionärsvarning. Herre min je. Har linkat fram hela dagen, det liksom ”svider” i knäna och särskilt vänster krånglar. Tog kanske i lite väl mycket på spinningen igår. Fast å andra sidan, om man inte tar i, vad är det då för mening med det alls?

Snart ska jag tassa av hemåt och ikläda mig klänning och klackar för att gå på SM-ceremoni på Stadshuset! Kommer bilder på det senare!

SM-förberedelser

Packar ihop alla pinaler inför SM. En dryg timme har gått åt till att sy fast Malave Do-märket på dräkten. Avskyr att sy men nu sitter det i alla fall där. Hoppas det inte färgar av sig när det blir blött eller att någon motståndare river tag i det och förstör dräkten.

Snart sängdags och så väntar sex timmars bilfärd med cranky, dietande karatefolk imorgon. Yay…

Gnäll, kostråd och förklarande ord

Om några timmar ska jag iväg på träningsbloggträff. Det ska bli spännande men jag är lite stel i kroppen sedan igår och är, i alla fall i skrivande stund, inte jättesugen på att träna hårt. Det reder nog ut sig.

Gnäll ska det också bli. Jag tränar i huvudsak inte för att bli ”fit”, bli smal och för att det är så hälsosamt. Jag tränar för att uppnå resultat i min comeback på tävlingsarenan i karate nu i slutet av september och för att jag ska nå bra resultat i de lopp under Vasaloppsveckan jag har anmält mig till. Så långt allt väl. Men sedan jag gick upp en nivå i träningen och började träna fler än fyra gånger i veckan har vikten gått upp. Det är väl naturligt, man bygger muskler yada yada, men igår när jag skulle på fest blev det en total meltdown i garderoben. Kläderna passar inte längre. De har krympt av sommarens luftfuktighet. Själv tog jag det som en grov förolämpning och har beslutat att lägga till ”bli fit” på listan över träningsmål. Det betyder att jag ska testa ett gammalt beprövat knep – dra ner på kolhydraterna. I mitt fall blir det framförallt att antalet konsumerade mackor minskar med nästan 100 %. Det är kanske inte en så big deal för de allra flesta men för mig som är norsk och därmed uppfödd på mackor som frukost, lunch och middag innebär det en ganska stor omställning. Jag har ingen aning om vad jag ska äta istället. Tips och råd mottages tacksamt.

Så till några förklarande ord om kategorin Heidi Testar. Jag fick en kommentar igår på mitt inlägg om SATS Stureplan att det var ett oseriöst test och att jag inte behandlade maskinerna och träningspassen tillräckligt. Och det är helt riktigt. Det togs inte upp alls nästan och på det sättet är det verkligen oseriösa tester jag bedriver. Men jag testar enbart SATS-center. Och alla har ungefär samma utbud träningspass och maskiner. De större gymmen har bara fler av allt. Därmed känns det lite onödigt att prata om det vilket medför att jag snöar in på detaljer som look and feel av omklädningsrum och annat. Jag lovar att prata mer om maskinparken och träningspassen till nästa test.

Återkommer med rapport från träningsbloggträffen. Nu ska jag äta klart min sista macka for a very, very long time, packa min väska och ta reda på var jag ska någonstans.

Live long and prosper.

Vila x2

Igår tog jag en vilodag och det tänker jag göra idag också. Kroppen och framförallt benhinnorna måste vila. Det är dessutom dags för en lugnare vecka efter två ganska intensiva. Den kommande veckan ska jag dra ner på löpning och annan aktivitet som belastar benhinnorna. Det blir några karatepass även om det gör ont men tekniken måste hamras in på något sätt inför SM i september så jag har inget val.

I fredags på passet diskuterade vi hur stilen på tävlingsmattorna internationellt har blivit snabbare och lättare, domarna släpper igenom slarvigare tekniker bara man springer på och får motståndaren att backa mycket. Och jag som ägnat ett halvår att fördjupa min ställning och jobba längre ner. Typiskt… 😉