Älska morgonträning!

Sängen är varm och skön. Ögonen är grusiga och när Kärleken lägger armen om en och drar en närmare, ner i värmen – ja, då är det nästintill omöjligt att komma upp. Snoozen går på repeat och till slut är klockan så mycket att man inte har något val än att springa upp ur sängen och stressa för att hinna. Men det är så värt det. Så värt det. Jag älskar morgonträning. Det är bara svårt att komma ihåg det när klockan ringer 05.30.

Imorse hade jag sällskap av Pälle och vi körde ett gött pass så svetten rann. Avslutade med lite fotoposande som vanligt!

20130206-205032.jpg

Invägning vecka 7: det händer saker!

Det gör det verkligen. Klev upp på päronens våg och den visade 71,9. Det är ett helt kilo sedan förra veckan! Total nedgång om man räknar från starten är -1,5. Det blir ju mer om man räknar de extra kilona under midsommarhaveriet men eftersom det var en uppgång efter start räknar jag det inte.

Jag är som sagt hemma hos päronen och vägde mig på deras våg men jag kontrollvägde mig på vågen hemma igår och då visade den 72 så dagens siffra är fullt rimlig.

Nu ska jag ut i Rocklunda och testa hur mycket av förkylningen jag har kvar i kroppen! Med mig ska jag ha mamma och den unsnoozeable väckarklockan, Voffisen. Han kom in och väckte mig vid sju och vägrade ge upp innan vi klev upp. Så här såg det ut imorse. Han stod vid sängkanten och tjatade: ”Kliv upp annars slickar jag på dig!”

20110726-095828.jpg