Pulsrekord!

Igår fick jag med mig intet ont anande Stefan för en tweetrun. Vi skulle bara jogga lite lätt sa vi… Jojo. Istället blev det en terrängrunda (har blivit många sådana den senaste tiden) och en sprint uppför mördarbacken i Hagaparken. När vi kom upp hade vi båda svårt att andas och en blick på pulsklockan som visade 190 i puls bekräftade att vi hade kört på hårt! Det måste vara väldigt nära min maxpuls. Blir allt mer sugen på att göra ett maxpulstest. Bara för att se var man ligger liksom.

Ikväll ska jag försöka få in ett rehabpass, känner inte överdrivet för det men man måste ju. Glömde förresten berätta att jag röntgade meniskknät förra veckan så snart borde jag få veta hur illa det är skadat. Min förhoppning är att få det fixat ganska snart så att korsbandsknät kan börja behandlas. Den här knäföljetongen börjar bli lite tjatig liksom.

Senare i veckan ska jag ägna mig åt en lite halvgalen aktivitet. Jag kommer att berätta mer om det senare…

Early morning tweetrun

Det bästa med sociala medier är att man träffar så mycket folk. Och bra folk på det! Jag har genom bloggen kommit i kontakt med ett gäng andra träningsbloggare och via twitter och facebook möter jag så många spännande och kompetenta människor. Och tränande människor!

Imorse mötte jag upp Stefan Lidén som jag träffat via twitter för en liten runda i Hagaparken. Vi har diskuterat olika löprundor på twitter ett par veckor och så gjorde vi slag i saken och tog en tillsammans. Vädret imorse såg lite tveksamt ut och jag frös när jag klev upp så jag tog på mig alldeles för mycket kläder. Körde kompressionsstrumpor från GoCoCo, långa tights från Adidas, linne, tröja och jacka från Nike. Ni förstår ju, tog inte många minuter innan jag kokade. Efter att ha skalat av mig några lager och kavlat upp tightsen blev det hållbart temperaturmässigt men resultatet är ju nu en riktigt fin röd färg i ansiktet.

Skön start på dagen!