Lättnad

Det var vad jag kände när jag fått på mig träningskläderna imorse och tog de första, jäktade – jag var lite sen, löparstegen imorse. Gårdagen blev ofrivilligt träningsfri på grund av jobb och var i allmänhet en rätt risig dag rent kroppsligt. Träningsvärken gjorde sjukt ont, långt förbi stadiet där det är skönt med lite värk, och jag missade att äta regelbundet på ett bra sätt. Därför var det så skönt att jag kom ut imorse på en liten löprunda.

Som sällskap hade jag TwitterStefan och tillsammans körde vi en liten repa runt i skogen i Hagaparken. Det kändes bra till en början men redan efter några kilometer kände jag hur segheten började ta över. Tvingade mig dock att fortsätta i samma tempo en bit till men till slut blev pulsen för hög för mitt vanliga arbetstempo och jag var tvungen att dra ned på tempot. Kände mig verkligen jättetung bara. Konstigt det där hur formkänslan kan variera så mellan olika dagar.

Dagens träningsoutfit var en blå, inte rosa hör och häpna, träningst-shirt från Adidas och ett par svarta trekvartstights från Nike. Fast det inte är så stor skillnad i mängd tyg mellan t-shirt och linne tycker jag att en t-shirt är väldigt mycket varmare. Känner ni också så?

20110706-161214.jpg

Ankungarna är här!

Imorse var jag ute och sprang med Stefan och alldeles på slutet av vår runda såg vi en ankmamma med små ankungar. Ankungar kan vara något av det sötaste som finns! De var lite morgontrötta och sov under mammans vinge men då och då stack det ut en liten nyfiken näbb. Jag vill bara ta hem!

Rundan i övrigt blev riktigt bra. En lugn och skön jogg i nästan 9 km. Det får bli dagens enda pass tror jag. Jag har en lägenhet i förfall att ta tag i. Hushållsarbete hamnar sällan högt upp på priolistan…

20110616-171444.jpg

Morgonwalkis med Olga

Började dagen med en skön powerwalk med Olga. Hon har flyttat in nästgårds så min plan är att tvinga med henne ut på morgoneskapader framöver. Vi körde Hagaparken och mördarbacken. På väg upp stötte vi på Stefan som blivit helt besatt av den där backen. Han har liksom tänkt sig att han ska besegra den men det går inte. Det spelar ingen som helst roll att du är i ditt livs bästa form, den kommer att knäcka dig ändå och skicka upp pulsen till max. Tricket är att smeka sig uppför. Liksom mysa i stigningen och hålla ned blicken mot underlaget. Att bli övermodig och fokusera på att bräcka den och hålla blicken mot toppen kommer bara rendera en ordentlig näsbränna när du trampar fel, halkar och landar på just näsan.

Any how. Vi körde på bra i en timme och när jag kom hem förväntade jag mig att komma till en tom lägenhet. Kärleken hade nämligen klivit upp samtidigt som mig och hoppat i träningskläder han också men vad upptäcker jag? Den latmasken ligger fortfarande och drar sig i soffan! Haha!

20110615-150154.jpg

20110615-150505.jpg

Livet på en räkmacka

Lunchen spenderades hos Übersturmgeneral Stefan. Det var ett väldigt lugnt pass, jag har lite smärtor i knät just nu. Framför allt upp- och nerför trappor. Det mesta kom vi till rätta med men det blir tillbaka upp på en anti-inflammatorisk kur.

När jag kom tillbaka till kontoret hade vår kontorsängel Hella gjort en räkmacka som skulle kunna knäcka vilken västkustkonkurrent som helst! Det är mer en gigantisk räksallad faktiskt. Väldigt lyxigt så här en torsdag!

Jawohl, Herr General!

Började dagen på bästa tänkbara sätt: Blev drillad av Übersturmgeneral Stefan. Som för övrigt tyckte att general var ett passande epitet.

Stefan gav mig ett gäng nya övningar som jag ska fokusera på, bland annat ryggresning och enbensprecisionshopp. Jag ser fram emot att få utvecklas framåt nu. The frown från igår är nu vänt åt andra hållet!

Om allt det jag inte kan

Ibland är det svårt att tagga till och fokusera på positiva saker. Kvällens träningspass gick rätt ok. Körde rygg och axlar och det gick rätt bra men så fick jag syn på en tjej som hade sjukt vältränade armar och så gjorde hon armhävningar på en boll balanserande på ett ben och allt möjligt. Jag blev inspirerad och nedslagen på samma gång. Inspirerad för att det där vill jag också klara men nedslagen för att jag är i så dålig form och inte orkar göra mer än fem armhävningar på fötter. Och så har jag ju knän som krånglar som ni vet. Gud vad jag tjatar om det! Ibland blir man ju lite trött på sig själv alltså.

Det blir operation uppryckning. Både kost och träningsmässigt. Tårtan är uppäten, allt annat är utkastat och jag bara ska få kroppen i form. Så det så.

Imorgon träffar jag båda herrarna som hjälper mig att få ordning på kroppen. Börjar dagen hos Übersturmgeneral Stefan och sedan avslutar jag den hos naprat-Göran som får massera ut all mjölksyra generalen åsamkar mig.

Nedan försöker jag fånga känslan jag hade direkt efter passet. Jag lyckades rätt bra tycker jag själv. Imorgon ska jag vända the frown upside down.