Bryta status quo

Orkade inte tanken på en hel dag till inne liggandes raklång i soffan. Sjuk eller inte sjuk – jag behövde komma ut! Släpade med mig Kärleken till Hagaparken som badade i vårsol och var till bredden full av flanerande stockholmare.

Vi testade först om isen höll på Brunnsviken (det gjorde den), sedan om det var gott fika i Koppartälten (njae) och sist hur tropisk värme känns i Fjärilshuset (fuktigt, läskigt med bautafjärilar också…). Vi brukar ju alltid vara så fokuserade på träningspass och puls och grejer när vi springer där nere i vanliga fall, så det var lite som att uppleva parken för första gången. Härligt och precis vad jag behövde. Fast man märker att man inte är helt tip top formmässigt när man blir helt slut av trapporna till övergången i korsningen vid Norrtull…

Dagens sjukdomssymtom består mest av hosta och allmän hängighet. Oklart om jag kan köra karate imorgon. Jag håller väl inte det som särskilt sannolikt men den som har lever får se!

20120311-170740.jpg

20120311-170754.jpg

20120311-170811.jpg

20120311-170827.jpg

20120311-170849.jpg

Stavchock och blåsor

Jag kan ha chockat en och annan semesterfirande Stockholmare idag när jag åkte förbi dem med stavar i händerna. Det blev nästan en och en halv timme inlinesåkning idag och hälften av tiden flaxade jag med stavar också. Sista biten tillbaka gick det inte. Blåsorna i händerna gjorde det omöjligt att fortsätta staka. Note to self: ta dig tid att leta rätt på handskarna nästa gång du ska ut. Eller, jag ska nog köpa gymhandskar för de kan jag ha när jag kör rodd också. Jag vill inte ha några fula förhårdnader och svidande blåsor i händerna.

På väg ut ur stan pekade jag långfingret åt döden där jag for genom korsningar och förbi bilar. För att inte ge döden en chans att peka tillbaka tog jag tunnelbanan hem från Thorildsplan. Hade ingen lust att trött och varm kriga om plats med fotgängare, cyklister, bilar och bussar genom Fridhemsplan och St Eriksplan. Bussarna är ju inte kända för att visa hänsyn i trafiken direkt.

Träningsmässigt var det väl ett ok lågintensivt pass. Det var jobbigare än jag mindes det att åka med stavar. Jag hade velat åka längre men blåsor i händer och skavsår lite varstans gjorde att jag fick nöja mig med 18-19 km.