Den där lilla sträckningen…

Som jag ådrog mig igår på träningen var visst inte så liten. I natt stelnade knät till och jag vaknade flera gånger av att det gjorde ont när jag skulle vända på mig. VAD är MENINGEN? Är det någon slags instant karma för att jag tränade med lite ont i halsen? Va va va? Jag verkar också ha smittat ned Kärleken som även han har riktigt ont i halsen.

Någon knäexpert kanske kan säga vad det är. Jag kan gå utan större problem men det gör ont att gå ner för trappor, böja benet i 90 grader eller ha det helt utsträckt. Det hakar inte upp sig eller är instabilt och smärtan kommer typ i knävecket. Jag har heller ingen svullnad eller blodsutgjutelse. Jag har googlat och uteslutit löparknä, hopparknä, menisker, korsband och allt annat som jag kommit över. Vad kan det vara?

Har för övrigt rätt ont i halsen och fryser lite. Ifall ni var intresserade alltså. Som grädde på moset har jag tvingats gå till jobbet i sneakers istället för stövlar med klack. Det får mig alltid att känna mig som att jag glömt ta på mig byxor eller nåt. Power dressing är min grej!

Det var då själva fasen!

Har ont i halsen igen! WTF??? Helt onödigt. Verkligen.

Sket dock i det och begick den allra största träningssynden och tränade ändå. Och det gick ju därefter också. Seg i kroppen, ingenting stämde, sträckte mig lite bakom höger knä och självförtroendet gick längre ned med varje missad teknik. På det stora hela ett helt onödigt träningspass.

Imorgon blir det vilodag då eftersom man inte riktigt kan ignorera halsontet. Det var ju inte planen alls faktiskt. Jag hade tänkt mig en liten löptur på morgonen men istället blir det helande sömn. Japp.

Hoppas ni är friska och kan träna massor. Jag inte avis. Inte ens lite. NOT!

Förresten, imorgon har vi klarat av en månad utan godis! Bara 11 månader to go!