Hälsa, vikt och träning

Dunno what it is, men helt plötsligt fylldes mitt flöde av blogginlägg om ideal, hälsa, vikt och träning. Komplicerade och svåra saker att bena ut, särskilt när de står i relation till varandra. I teorin är det plättlätt. Ideal är dåliga om det innebär att folk svälter sig själva eller på annat sätt sabbar sin hälsa. Om man tränar för att uppnå ett visst ideal eller nå en viss vikt riskerar man att alla de positiva effekterna av träningen försvinner och man uppnår definitivt inte hälsa. Och kombon av alla de här sakerna verkar också leda till ångest.

Vi har alla varit där. Man har stått på vågen och önskat att det inte var just de siffrorna som lyste tillbaka från displayen. Vi har alla ätit allt för mycket av något som definitivt inte klassas som hälsokost. Vi har ondgjort oss över de hemska smala idealen men i hemlighet önskat att vi såg ut som omslaget på valfritt nummer av Fitness Magazine. Vi har också alla någon gång stått framför spegeln och nypit i en valk (riktig eller inbillad) eller önskat att någon kroppsdel sett annorlunda ut.

I kvällens flöde hittade jag Fredrik (som länkade till Hanna) och Sara (som länkade till Sofy, Jessica och Therese).

Hanna beskriver dilemmat bäst tycker jag.

Det finaste som finns är att inte bry sig om sin vikt, men ändå vara smal. Att inte bry sig om sin vikt och vara tjock är inte okej. Att vara smal, och verkligen kämpa för att vara smal, är inte heller okej. Det är omöjligt att göra rätt, om man nu inte har fötts med en sån där mytomspunnen ämnesomsättning.

Anledningen till att jag också skriver om det här är för att jag någonstans tröttnat på den eviga diskussionen. Idealen, vikthetsen, medias roll, yada yada.

Någonstans måste man själv stå upp för sig själv, ta ansvar för sitt eget mående och bestämma vilken roll ångesten ska få spela i ens liv. För egen del gillar jag att jag får ångest om jag äter för mycket skit, om jag väger för mycket. För jag vet att det inte är bra för mig ur ett hälsoperspektiv att göra det. Om jag äter för dåligt funkar inte min maskin och jag kan inte träna som jag vill. Om jag äter för mycket blir kroppen tyngre och jag kan inte göra det jag vill och riskerar skador (och sådana har jag fullt tillräckligt av ändå). Alltså behöver jag ångesten.

Självklart ska man inte låta ångesten ta överhanden. Och jag vet att det är inte alltid något man styr över själv heller, hamnar ibland i skapligt osunda tankespiraler själv, men jag tror att det många gånger handlar om att vidga sina vyer och försöka få lite perspektiv. Vill man se ut som en av tjejerna på träningstidningsomslagen måste man tvinga sig själv genom en ganska extrem diet och deffa ordentligt. Och offra saker. Är man beredd på det, go ahead! Jag är det inte. Jag gillar mina kompisar Häagen och Dazs. Jag myser med en varm croissant med smör och aprikosmarmelad på. Inte direkt hälsokost per se men i små mängder mår jag bra av det. Jag skulle helt kollapsa om jag skulle leva på linser och strimlad kål med tonfisk bara för att det är nyttigt.

Det jag försöker säga med detta nu jättelånga inlägg är att hälsa är inte hur man ser ut, det är inte idealen (det har det aldrig varit), det är inte vad man väger, det är inte hur mycket du tränar – det är hur du mår. Och att det finns ett visst spann där både kroppen och knoppen mår bra. Det gäller bara att hitta sin jämnvikt. Och att det är OK att halka av den ibland och noja över det. Så. Any thoughts?

Annonser

Hänt i träningsbloggsfären

En kombo av många orsaker gjorde att kvällens pass brann inne. Jag åt en ganska tveksam lunch som har fått mig att må lite queasy hela eftermiddagen, jobbade sent och har lite ont i knäna så det får räcka med morgonens 50 min powerwalk.

Men det är ju inte så roligt att blogga om ingenting så jag tänkte rapportera lite om vad som händer i träningsbloggosfären just nu!

Yep, det var ett axplock av det som händer i min reader just nu. Det finns riktigt många, riktigt bra träningsbloggar och jag letar hela tiden efter nya att hämta inspiration från. Har ni några andra favoriter?

Hur kunde jag missa?

Igår var det tydligen tjejkväll på Budo & Fitness här i Stockholm. Hur kunde jag missa det? Varför var det ingen som sa nåt? Jag om någon borde väl ha varit där. Therese, Suzan, Marie och Frida var i alla fall där och from the looks of things hade de trevligt. Testade lite bars, minglade med andra bloggtjejer och nöp i kläder. Har norpat lite bilder från de andras bloggar så att ni och jag kan se hur det var.

Vad gjorde jag då igår? Jo, jag var hos naprapat-Göran för att bli uträtad. Höften trasslar betydligt mindre nu och jag hoppas att det snart är ett minne blott. Ska testa lite sparkar ikväll på träningen för att se hur det känns.

Kort rapport

Har inget stort att rapportera. Tog mig till gymmet efter konferensen men fick inte någon fart på musklerna riktigt. Hade ätit lite dåligt och huvudet var inte med för det var fullt av massa annat och kunde inte fokusera alls. Bland annat har jag en liten känsla av att jag lyckats göra bort mig lite på de sista två minuterna av dagens konferens. Tänker inte gå närmare in på det för det hör det hemma på Heidi’s News och inte här. Där kan man för övrigt se mig som Mona Sahlin.

Träffade i alla fall en träningsbloggare i helgen. Therese från Spark i baken var där med sin lilla guldklimp Charles.

Bilden har ingenting med innehållet att göra men jag tyckte att den var rolig. För att spä bortgjordhetskänslan lite. Häpp.

Heidi testar: SATS Bromma

Yep, idag blir det en recension av ett av mina ”hemmacenter”, SATS Bromma. Det är ett litet och mysigt gym där man inte behöver känna minsta prestigeångest. Det har visserligen lite omklädningsrummen-från-gympan-i-högstadietkänsla, det luktar lite så och vissa av skåpen är lite gamla och slitna, men bortsett från det tycker jag att det är ett bra gym. Det är aldrig så mycket folk att man får trängas heller. Stort plus för de som jobbar i receptionen. De känner oftast igen dig efter bara några besök och ger alltid superservice.

Idag hade jag med mig Therese och körde en BodyPump. Salen är ganska liten så instruktörerna kan verkligen se alla som är med på passet och ge lite individuell coachning mellan varven vilket är bra. De känner också igen dig efter några pass.

Jag ger en 7:a. Omklädningsrummen drar ner betyget ganska mycket. Inte så att det är ofräscht men det behöver lyftas.

Träningsmässigt var det ett konstigt pass. Jag fick inte riktigt kontakt med musklerna. Förkylningen sitter kvar i kroppen och idag har jag börjat hosta mycket och faktiskt också tappa rösten lite. Vet inte riktigt varför, jag är ju frisk! Valde i alla fall att bara köra BodyPumpen och skippa Pilatesklassen för att inte pressa kroppen för hårt när den uppenbarligen inte vill.

Tack också alla ni som under dagen nominerat mig till Fitness Magazines tävling! Jag kommer att behöva massa nomineringar så jag går ner på knä och ber om fler! (Too pathetic? Nah!) Klicka här för att komma till nomineringen!

Ny kategori: Heidi Testar

Idag blev det en tur till ett annat SATS än jag brukar gå till. Tillsammans med min sköna kompis Therese blev det ett spinningpass nu på morgonen på SATS Regeringsgatan och det var när jag kom dit jag kom på att jag faktiskt betalar det där guldkortet för att kunna träna på olika anläggningar men inte utnyttjar det särskilt mycket. Eftersom omväxling förnöjer har jag nu bestämt mig för att dra runt på lite olika SATS-anläggningar och testa dem. Mina ”hemmaanläggningar” är Odenplan och Bromma och de ska jag också recensera men först ut blir alltså Regeringsgatan.

Det är en ganska anspråkslös entré men när man kommer ner i lokalen är det väldigt stort och trevligt. Personalen i receptionen var jättetrevlig och önskade mig välkommen. Det kändes bra så ett plus där. Omklädningsrummet var faktiskt en positiv upplevelse. Det brukar ju inte vara något speciellt med omklädningsrum men detta var riktigt fint. Högt i tak, sådana där bra höga skåp utan konstiga vinklar och det luktade riktigt fräscht och rent. Väl ute i gymmet blev jag också positivt överraskad. Det var högt i tak, ganska rymligt och så fanns det en klättervägg! Skoj!

Som jag nämnde tidigare blev det ett spinningpass på 30 minuter också. Passet var bra men jag vet inte om jag blev spinningfrälst. Jag svettades som en karl och visst kändes det i benen men… jag vet inte. Det var inte helt outhärdligt men det kändes fånigt att sitta i en sal med träningscyklar och låtsas att man cyklade upp för en backe. Å andra sidan är det väldigt bra att cykla för mina knän så det blir helt säkert fler pass men kanske inte så ofta.

Efter spinningen blev det lite styrka. Jag botaniserade bland vikter och stänger och lyckades träna rygg, axlar och biceps. Som vanligt när jag inte har någon som pushar på mig och säger vad jag ska göra blir det mest lite fjuttande men bättre-än-nollprincipen gäller så jag är nöjd. Avslutade med mage på pilatesboll, balansplatta och stretch. Jag tar mig sällan tid att stretcha, vilket är jättedumt, så from now on ska jag bli bättre även där.

Summering då, denna första recension i kategorin Heidi Testar. SATS Regeringsgatan får höga poäng, vi drar till med 9 av 10. Nästa gång jag går dit ska jag testa klätterväggen!

Försökte ta lite bilder men det blev inte jättebra. Har bytt ner mig till en iPhone 3G eftersom min 3Gs gick och dog och kameran är avsevärt sämre på den här. Det var också lite halvknivigt att ta kort på sig själv samtidigt som man tränade men den suddiga turkosa klumpen mitt i bild är jag.