Om att trotsa smärtan

Vi är inne på, vad jag tror, den värsta smärtdagen. Att åka skidor var helt otänkbart, då använder jag magmusklerna och överkroppen för mycket men cykel tänkte jag borde funka. Därför hyrde vi cyklar här på hotellet (riktiga grejer! Merida har ställt hit sina värstingar som man får hyra för en billig penning) och drog en repa.

I Österrike cyklade jag i spinningbyxor men det var allt annat än bekvämt så jag köpte en cykelstass som var på rea idag innan vi gav oss ut. Vilken skillnad för bakdelen! Det var nästan mysigt att sitta där på sadeln. Repan blev 36 kilometer lång och bestod mest av skogsväg men även ett par riktigt teknikkrävande bitar. Det har ju regnat en del så det var kladdigt och lerigt och det stod ganska klart att vi inte direkt är några mtb-proffs! Men det blir man ju inte på en gång sådär (även om jag skulle vilja det…). Så nu när har jag kläderna är det bara att skaffa hoj också. Meridacykeln var riktigt bra, blev väldigt sugen på en faktiskt. Vi får se hur det utvecklar sig.

Eftermiddagen tillbringades i sängen. Magen sa stopp helt och hållet och jag försökte sova och vila bort smärtan. Jag hoppas verkligen att det vänder till imorgon så jag kan åka lite mer skidor. Det är ju trots allt därför vi åkt till avkroken Torsby.

Visar upp nya stassen!

Annonser

Ingen sommar utan lite snö!

Det är kanske inte ett påstående som sådär jättemånga skrver under på. De flesta vill ju ha massa sol, värme och timmar i plurret. Ni som varit med här ett tag vet ju att jag är lite tvärtom. Sålunda befinner Kärleken och jag oss nu i Torsby och myser i snön i skidtunneln.

Idag blev det ett lugnt pass skate i drygt en timme. Det är knivigt att hitta tekniken efter ett långt uppehåll och i vintras åkte jag ju mest klassiskt så det tog ett tag innan jag kände att jag hade bra balans i åkningen. Kondis har jag ju förstås ingen heller eftersom jag inte tränat det sedan skadan i maj (om man inte räknar förra veckans mastodontpass för hjärtat!). Hursom, det gick sakta och var inte så långt men det var bra! Senare på eftermiddagen tog vi en tur ned i gymmet här på Valbergsängens Sporthotell. Det har definitivt sett sina bästa dagar, allt är ruskigt slitet, men det har ju sin charm det också. Där blev det dock mest fjuttande. Jag blir alltid lite ställd när ett gym inte har de sakerna som ingår i mitt träningsprogram och då blir det liksom lite kaos i träningen.

I alla fall borde allt vara perfekt men det är det inte. I likhet med förra året brottas jag just nu med en liten magkatarr. Det är så himla typiskt! Klarade mig så bra under förra veckan (det var ju för väl, hade varit kris annars!) men nu hade jag velat trycka på och fortsätta med mycket träning. Istället svider det ordentligt i magen och det blir bara värre och värre. Förra året när vi var här var jag sängliggande i två dagar och det har jag verkligen ingen lust med nu. Åter omeprazol som om det vore godis och försöker genom besvärjelser bli kvitt den. Håll tummarna för att jag lyckas!

Dagen i bilder: snötime och gymtime

20120731-214508.jpg

20120731-214524.jpg

Åka skidor med magkatarr

Var inte min bästa idé. Det tog inte lång tid innan kroppen strejkade och även om jag försökte åka lugnt så ville det sig inte. Minutrarna i snön blev ganska dyra men vad gör väl det; man kan inte åka till Torsby utan att ha åkt en meter skidor! Särskilt inte när man tillbringat hela torsdagen liggandes i sängen. Det var i alla fall skönt att få känna på lite vinter efter massor av dagars värme och svettande.

Igår gjorde vi den här semesterns sista förflyttning innan hemresa. Nu är vi i Nysäter för att fira en av mina bästa vänners 30-årsdag. Vi bor på ett litet B&B i en pytteliten stuga i trädgården. Det känns lite tråkigt att semestern snart är slut, hade gärna haft en vecka till men that’s life. Nästa gång man är ledig är det jul!

20110806-073746.jpg

20110806-104645.jpg

Fixing the problem

Innan vi åkte ut på vår roadtrip packade jag en liten apotekspåse med allsköns grejer som skulle kunna vara bra att ha om man gör illa sig eller så. I den finns bland annat fyra solkrämer med olika spf (varav en med manetskydd -gillar inte brännisar), allergitabletter och ögondroppar, sårtejp, plåster i alla möjliga dimensioner, en elastisk binda ifall man stukar foten, fotcreme för ömma tassar, myggmedel och vanliga värktabletter. Jag stod och höll i en karta Omeprazol men tänkte att jag har inte känt av magen på länge, det behövs säkert inte. Vad tror ni jag behöver?

Vad ska man ha Omeprazol till? tänker kanske ni. Jo, jag har typ kronisk magkatarr. Den kommer och går lite och för det mesta kan jag hålla den i schack genom att äta regelbundet och inte dricka kaffe eller så mycket alkohol. Den här semestern har det blivit lite si och så med ätandet. Jag har ju ätit men inte var tredje timme som jag gör hemma och definitivt inte hälsosamt och i lagom mängder. Dessutom är det lite svårt att känna när det är på gång. För mig känns magkatarren i början som att jag är väldigt hungrig. Jag har svårt att skilja på signalerna. Därför äter jag skitmycket en period innan för jag tror att jag hela tiden är hungrig. Då brukar jag upptäcka det ganska fort och kunna avvärja det ganska lätt men den här gången försöker jag ju gå ner i vikt och då är jag ju hungrigare än jag brukar eftersom jag äter mindre.

Nu har jag i alla fall besökt Torsbys apotek och införskaffat klargula kapslar. Nu återstår bara att se hur fort jag kan vända det. Kärleken håller på att valla skidor men jag tror att jag måste skippa förmiddagspasset för att låta medicinen verka och inte pusha kroppen så hårt idag. Får hoppas att det blir bättre framåt eftermiddagen.

20110804-101703.jpg

Vartannat-pass-form

Min kropp uppför sig väldigt märkligt för ögonblicket. Det verkar som att den bara presterar på vartannat pass jag kör. Först hade vi det där hemska löpförsöket i söndags då kroppen bara vägrade flytta på sig. Sedan sprang jag en mil utan större problem i Skatås med Kärleken och Triathleten. Idag skulle jag springa igen men kroppen ville inte alls. Fick håll på alla möjliga konstiga ställen, håll som inte släppte förrän långt efter att jag kommit hem, kräkkänslor när jag sprang och trots att pulsen inte var hög alls var jag helt slut. Har haft ont i magen större delen av dagen faktiskt och, om jag får bli lite privat, av någon anledning har jag varit väldig kissnödig precis hela tiden. Och det fast jag inte druckit några direkta mängder vatten heller. Är inte det lite konstigt?

Vi har förflyttat oss också. Nu håller vi till i Torsby ett par dagar. Imorgon ska vi åka skidor! Nedanstående skylt hittade vi och sprang efter. De skojade inte när de skrev ”hårda”. Upp och ner över diverse stenar och myrar! Synd bara att kroppen strejkade så att det blev ett hårt pass to match.

20110803-225527.jpg

Det kan ha varit något jag glömt

Igår var det verkligen full sommar och vi hade lämnat Torsby och snön för en långpromenad längs Mälaren. Solen stod högt på himlen, inte ett moln så långt ögat kunde nå och självklart plockade vi fram solkrämen. Jag är ofta ganska noga med att smörja in mig för jag bränner mig så lätt men igår gick det nog lite snabbt. Kan ni se ett område jag missade?

Nu funderar jag på vad jag ska träna. Lite jogging eller ett mördarpass på gymmet? Det är ett svårt val känner jag. Har ingen lust med varken det ena eller det andra. Eller är det någon som har ett annat förslag på lämplig svettig aktivitet?

20110605-134516.jpg

En kändis i spåret

På dagens schema stod klassisk åkning och vi hoppade i underställ och pjäxor för en ny vända i tunneln. Klassisk åkning är verkligen inte min starka sida. Jag är en riktig rookie där faktiskt.

Samtidigt som vi åkte tränade också Sandra Hansson och en till från teamet United Bakeries. Hon är en av Sveriges bästa långloppsåkare och jag passade på att ta en bild. Hon berättade att hon såg oss på parkeringen igår (vi gick ut när hon gick in) och att hon trodde att vi var från finska landslaget med tanke på våra blåa kläder. Det var ju smickrande men när hon såg oss åka tror jag att den illusionen rök ;)!

I alla fall sprattlade jag mig runt hälften av gårdagens sträcka, 1,3 mil. Måste verkligen öva den klassiska tekniken till vintern.

Nu bär det av hemåt för denna gången. Sitter och svettas i solen på ett fik i Ekshärad. Längtar tillbaka till snön och minusgraderna. Det är tur att det vänder om tre veckor och går mot vinter igen! 🙂

20110603-150747.jpg