Insbruck och österrikiskt gym

Dagens väder var lite för instabilt för att ränna runt på fjället så vi hoppade in i vår lilla hyrbil och gasade iväg till Insbruck. Där finns en Olympiastadion, en slags triumphbåge och så föddes visst Mozart där. Vi var inte så intresserade av det utan gick direkt på träningsklädshoppingsbonanza. Det finns nämligen väldigt många sportbutiker här. Många inriktar sig på vandring såklart men cykel är också stort. Hittade en Giantmtb på rea som jag blev sugen på men det är ju lite knepigt att frakta hem den…

Dagens skörd blev en jacka från Odlo, ett par shorts och en top från Adidas. Sen lite annat smått och gott från andra butiker som rör andra (inte lika stora!) delar av mitt liv. Det blev också en riktigt god lunch på Insbrucks huvudgata. Stan är väldigt fin och den har en mäktig backdrop i form av bergen som tornar upp sig bakom husen. Rekommenderar ett besök!

Men, som ni vet, en dag uten trening er en dag uten mening. På väg hem stannade vi till på ett gym vi hade sett längs vägen. Det var faktiskt riktigt fräscht och välutrustat med typ allt man behöver. Vi fick till ett bra pass och det var inte många kvadratcentimeter torra på kläderna när vi var klara. Tjejernas omklädningsrum dolde några sköna element. Jag menar, det är klart man ska ha en Afroditestaty och murgröna! Lägg till några Les Mills-planscher (senaste releasen, eller hur Soffan?) och saken är klar!

20120725-201435.jpg

20120725-201456.jpg

20120725-201515.jpg

20120725-201538.jpg

Annonser

Morgonwalkis med Olga

Började dagen med en skön powerwalk med Olga. Hon har flyttat in nästgårds så min plan är att tvinga med henne ut på morgoneskapader framöver. Vi körde Hagaparken och mördarbacken. På väg upp stötte vi på Stefan som blivit helt besatt av den där backen. Han har liksom tänkt sig att han ska besegra den men det går inte. Det spelar ingen som helst roll att du är i ditt livs bästa form, den kommer att knäcka dig ändå och skicka upp pulsen till max. Tricket är att smeka sig uppför. Liksom mysa i stigningen och hålla ned blicken mot underlaget. Att bli övermodig och fokusera på att bräcka den och hålla blicken mot toppen kommer bara rendera en ordentlig näsbränna när du trampar fel, halkar och landar på just näsan.

Any how. Vi körde på bra i en timme och när jag kom hem förväntade jag mig att komma till en tom lägenhet. Kärleken hade nämligen klivit upp samtidigt som mig och hoppat i träningskläder han också men vad upptäcker jag? Den latmasken ligger fortfarande och drar sig i soffan! Haha!

20110615-150154.jpg

20110615-150505.jpg

Sol i sinne, träning inne

Vilket VÄDER vi har den här påsken! Har aldrig upplevt det så fint någon gång! Det sved lite i kroppen när jag promenerade bort till gymmet i solen. Man kan inte ens titta ut på det fina vädret eftersom gymmet ligger två trappor ned i en källare men vill man vara fin måste man väl tåla lite…

När jag väl kommit över solångesten fick jag till ett rätt fint benpass. Rehaben är nu mer som vanlig benträning så jag får ta i ordentligt i benpress och utfall. Nu börjar jag också att få tag i rumpmusklerna ordentligt, det har jag inte fått innan. Bencurl och benspark är dock fortfarande total disaster. Ingen ordning där alls. Det gör ont och musklerna verkar ha blivit felkopplade i smällen.

I övrigt så glömde jag halva min träningsgarderob hemma hos päronen så jag fick börja passet med att köpa mig en ny fin träningstopp. Det blev en tight historia från Nike och här gäller det att man ser till att hålla på träning och kosten. Minsta lilla kilo extra kommer definitivt att synas. INGENTING går att dölja i den här toppen. Men skön är den. Och lila!

20110425-133624.jpg

I forgot to tell you…

Det har dumpit ner en inbjudan i min postlåda. Idrottsnämden och Stadsbyggnads- och idrottsborgarrådet (märklig kombo) Regina Kevius har bjudit in mig till en mottagning för SM-medaljörer i Stadshuset i maj! Nästan en Nobelmiddag ju! Fast de glömde skriva ut dresskoden.

Jag har läst någonstans att om man inte skriver ut dresskoden så är det högtidsdräkt som gäller. Alltså full galastass. Är inte så säker på att det gäller här. Får klura på’t. Gissar att det inte är träningskläder heller…

Sorry för att fotot blir spegelvänt. Av någon anledning fotar macen på det viset.

Eye of the tiger

För första gången sedan tremilen på skidor förra söndagen tog jag på mig träningskläder idag. Och inte vilka träningskläder som helst utan min mysiga fightingpyjamas, min gi. Karate stod på schemat och jag var lite nervös för hur kroppen skulle reagera och agera.

Det gick bra på det stora hela, kände att teknikerna kom ungefär som de skulle och jag var rätt nöjd med en hel del av det jag presterade. På plussidan var också att höften inte krånglade som den brukar, jag hoppas att det är ett permanent tillstånd.

Det börjar fladdra i magen inför kommande tävlingar och vi pratade lite om mitt motstånd efter träningen. Det visar sig att Hanah, min främsta konkurrent som jag ser det, är på väg att gå ner en viktklass, det är ju lite snöpligt eftersom jag har ju bestämt mig för att slå henne på riktigt i år. Byter hon viktklass går ju inte det. Jag kommer i alla fall träna på som om jag skulle möta henne. Man vet ju inte om hon byter tillbaka till +68 igen.

Tog en bild på gänget efter träningen. De frågade oroligt var bilden skulle hamna. ”Inte Facebook väl?” Och jag ba: ”Nej, nej. Den hamnar på bloggen!” Här är i alla fall Stephanie, Philip/Filip (Vet inte hur han stavar), Joanna och Bertil. I bakgrunden står Mr Miyagi himself, Ramon Malavé. Vår tränare och boss. Längre ned hittar ni en klädsamt skär jag!

Poängen med en träningsblogg

Är att man ska träna och sedan blogga om det. Men de senaste tre veckorna har jag knappt tränat alls. Och jag verkar bli sjuk av det! De gånger jag har tränat den senaste tiden svarar inte musklerna riktigt som de brukar och jag får inte upp puls eller fighting spirit. Huvudvärken, det senaste tillskottet i min åkommepark, verkar inte helt ge med sig. Den ligger liksom som en konstant mössa överst i huvudet. Trött, grinig och sur för att jag inte får träna. Vet inte vad er diagnos blir men min säger ond cirkel.

Dags att bryta den med andra ord! Man kan ju inte köra igång för hårt direkt, då skadar man sig ju bara men jag kommer att, starting monday, dra upp träningen igen. No matter what! Jag mår dåligt om jag inte tränar. Det verkar bara vara så. För att inte tala om det dåliga samvetet som gnager varje gång jag går förbi gymmet utan träningskläder.

Den vita månaden då? Jo, det går bra. Inte en endaste godisbit har jag ätit. Inte heller har det blivit bullar, tårta eller något annat. Det enda som smugit ned är några pepparkakor till glöggen men då med ädelost på så det räknas som mat. 😉 Fast jag känner att det var lite otaktiskt att ha en vit månad i december. Don’t know ‘bout you, men för mig är jul förknippad men godis och lussebullar och generellt sockerintag  långt över normala månader. Dessutom, eftersom jag inte tränat så mycket så har jag inte sett några resultat riktigt av att inte äta godis. Det har inte hänt något med vikten, jag känner mig inte piggare (snarare tvärtom) och allt det hälsogurus säger verkar vara bara bluff och båg. Ska hålla i det dock. Två veckor kvar.

Tills imorgon, mys på i era mjukisbyxor och moffa chips, för imorgon är Heidi ”Anna Anka” Wold tillbaka och det dåliga samvetet kommer som ett e-mail i inkorgen!

Peace out!