Ofrivillig träning

Normalt sett tycker inte jag det gör något med lite bonusträning men idag kunde strömavbrottet i tunnelbanan inte kommit mer olägligt. För att ersätta en enda tunnelbaneavgång krävs 10-15 bussar och tunnelbanan går kanske varannan minut. Ni förstår ju själva trängseln och att det var svårt att komma på en buss. Jag valde att promenera eftersom jag inte hade tid eller lust att stå och vänta.

Problemet är då benhinnorna. Trots träningsskor (inte de kassa löpardojorna) så sitter jag nu på kontoret med värkande ben. Promenaden är inte lång; vad kan det vara? Fem km mellan Odenplan och Alvik? Men det är fullt tillräckligt med trassliga ben. På plussidan kan dock läggas ett strålande väder med härlig och värmande sol. Tog några fina höstbilder på vägen!

Dessutom, den enda dagen jag klär mig casual med träningsskor, tror ni inte att vi då får ett superviktigt kundbesök till kontoret? Murphy, jag har ett par saker jag vill ta upp med dig!

Motvillig vilodag

Hade en ordentlig överläggning med mig själv imorse om jag skulle ta med mig träningsväskan eller inte. Jag hade först tänkt träna på morgonen men kom fram till att jag behövde sömnen mer än träningen, sedan tänkte jag lunchträna men kom på att jag hade möte och ikväll är det ett seminarium jag håller i.

Efter mycket tvekan packade jag väskan med argumentet att jag inte var säker på att lunchmötet skulle bli av och att det inte gör kläderna något att åka väska lite fram och tillbaka idag. Tog alltså med den men vände halvvägs till tunnelbanan för att jag fick ett sms om att mötet skulle bli av och att jag ikväll också ska släpa på datorn.

Blev lunchmötet av? Nej. Är jag piggare för att jag sov imorse? Nej. Är jag grinig och trött för att jag har vilodag? Helt säkert. Det är visserligen tävling på lördag och man ska inte träna hårt nära inpå en tävling så att man blir trött (vilket jag lärde mig den hårda vägen på Running for change) men nu är jag riktigt, riktigt seg. Och lackar ur på mina stackars kollegor.

Jag säger som min far (den brittiske vägarbetaren ni vet) brukar säga: En dag uten trening, er en dag uten mening.