På sa bra humör att jag blir andfådd

JAG ÄR FRISK!!! I alla fall känns det så. Ta i trä men jag känner mig äntligen, äntligen frisk! Jag har en inneboende glädje idag som har fått mig att brista ut i små dance moves och plåga kollegor med allsköns glädjeyttringar. Knäppt – helt klart!

På lunchen tog jag en tur förbi gymmet med kollegan Tessan och kroppen svarade! Jag kände liksom igen mig själv igen och kunde träna som jag tog för givet förut. Jag tar det fortfarande lugnt, lugnt. Jag vill verkligen inte förivra mig och dra på mig något nytt nu när kroppen ändå är lite försvagad.

Det blev 10 min på crosstrainern som uppvärmning och så ett pass core i 30 min. Jag har aldrig varit på ett corepass tidigare så jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Mitt hjärta sjönk lite när instruktören började med en slags hippie-hurtig uppvärmning och jag tänkte ”jaja, jag ska ju ta det lugnt ändå”. Men det var bra! Magen fick verkligen jobba och det behöver den verkligen. Tror nog att core-pass ska bli en regelbunden del av träningen, hippie-viben till trots.

Sedan såg jag att Sara kör en 10-veckors utmaning som jag funtar på att haka på. Har gått i liknande tankar själv ändå och det är alltid roligt när man är flera. Exakt vad jag ska ha som mål vet jag inte. Vågen är inte intressant, jag är mer sugen på synliga resultat som definierade muskler och att jag kan lyfta tyngre och springa snabbare. De första veckorna ska såklart ängas åt att låta kroppen komma ikapp huvudet. Lugnt och stabilt mot toppformen!

På lunchrundan stötte jag på det här erbjudandet men det passar illa med målet så jag avstod. Men sötsugstarmen gjorde sig högst påmind.

20120402-142805.jpg
Hit vill jag igen!
20120402-142847.jpg

Annonser

Let 2012 begin!

Den absolut vanligaste taggen just nu måste vara nyårslöfte. Helt säker på det. Själv har jag bara ett och det är egentligen ett dåligt mål för man kan liksom inte bocka av det och säga ”klar!”. Mitt löfte till mig själv är att jag ska strukturera upp träningen mer. Det måste bli ordning på torpet efter en höst där jag varit tvungen att ägna mig åt rehab och enbart styrketräning men också varit lite väl snäll mot mig själv vad gäller träning i största allmänhet. Något som resulterat i ett par kilo för mycket runt magen. Rent kroppsligt är det inget problem men det stör mig varje gång jag ser mig i spegeln. Inte så att det blir någon vikthysteri eller så, det är bara lite toning som gäller.

Många gör tillbakablickar också men jag känner inte riktigt för att göra det. 2011 har varit ett ganska blandat år med egentligen få ljuspunkter. Det började ju med två knäskador, en i varje knä, och fortsatte med trassel, operation och höftproblem. Dessutom har jag fortfarande ont i armbågen jag stöp på två gånger under rullskidpasset på barmarkslägret i augusti.

2012 ska däremot bli ett toppenår. Jag känner det i hela kroppen. Det är svårt att sätta konkreta mål eftersom jag inte riktigt vet status på knän och annat men någon gång under 2012 ska jag ta på mig dräkten och stå på mattan igen. Få rejäla blåsor under tassarna och bara älska det! Jag ska också få löpningen att fungera igen så att jag kan springa som jag gjorde innan.

För att nå det här måste jag alltså strukturera upp träningen. Och följa upp den. Starting, ja, imorgon blir det veckoplanering och avstämningar löpande.

Självklart måste jag ta upp årets största utmaning, #nocandy2011. Och jag klarade av det! Inte en enda ”riktigt” godisbit har jag ätit på ett helt år! Det trodde jag ALDRIG när jag bestämde mig för att köra för ganska precis ett år sedan. Jag vette 17 om jag ska börja igen, det har ju inte direkt varit svårt att avstå, men den officiella utmaningen är i alla fall över. Jag har lite dålig koll på hur det har gått för de andra, vad säger ni? Hur gick det?

Paula,  live healthier

Sanna, sanape

Annelie

Anna-Carin, Carnebro.

Lisa, Silverscreen.

Johanna, Ett liv i rörelse.

Cath, Supertjejklassikern

Maria Hägglöf

Slutligen fick jag till ett fantastiskt sista träningspass 2011 så man kan verkligen säga att året fick ett fint avslut. Två mil klassiskt i krispigt vinterväder med klarblå himmel och sol som faktiskt värmde. Tekniken flöt bättre än någonsin, helt säkert för att jag lagt in två teknikpass den senaste veckan. Lyckades till och med chocka Kärleken med min stakning. Det ni!

Avslutar med en den allra första bilden som dök upp när jag bildgooglade 2012. Det är någon form av apocalyptisk bild, 2012 ska ju jorden gå under. Igen. Nåväl, den får representera starten istället. Out with a bang!

Gott nytt år!