Och ibland måste man lyssna

Det kändes inte helt bra i magen igår efter frukost så jag valde att avstå ett pass inne på snön. Kärleken ska köra en multisporttävling i helgen så han vilade också och istället hängde vi ett tag i landslagets vallabuss där vår kompis Berglund stod och mätte elitens skidor. De testar ca 500 par skidor där i tunneln så att eliten får bra grejer att åka på. Säkert 40 par per åkare testas och kontrolleras noggrant.

Sedan började vi färden hemåt och magen var verkligen på kivigt humör. Det blev lite bättre framåt eftermiddagen när vi gjorde ett stopp i Köping hos goda vänner men när vi åkte därifrån var inte kroppen game och hade lagt till sig men en huvudvärk utom denna värld. Hela vägen hem fick jag kämpa mot illamåendet som huvudvärken orsakade. Krasch rätt i säng när vi kom hem alltså. Min fine man masserade mitt huvud och kom med kalla handdukar att lägga över pannan.

Ny dag, fortfarande risig i kistan. Det blir en vilohelg i soffan, det är ju bra grejer på TV i alla fall, och så får jag heja på Kärleken i tävlingen hemifrån.

Några bilder från bussen. De kan valla men kanske inte stava…

20120803-101425.jpg

20120803-101456.jpg

20120803-101522.jpg

Annonser

Vallateamet in action

Likt Marit Björgen, Charlotte Kalla, Justyna Kowalczuk och de andra tjejerna i världseliten har jag mitt eget vallateam. Granted, inte lika stort men väldigt dedikerat och exklusivt. Kärleken är fenomenal på att valla skidor! I’d be lost without him!

I vilket fall håller vi på att preppa för min avresa på kick-off med jobbet till Vemdalen imorgon. Förkylning byr-bye, hello skidåkning! Övriga kollegor satsar på carving och after ski, jag satsar på svett och sportdryck. Jag har lyckats lura med mig en och en halv kollega ut i spåret men hoppas självklart kunna få ut fler av dem. Mellan passen ska vi självklart ägna oss åt roliga saker som affärsplan och visionsdokument.

Vad jag gör här uppe på vinden när Kärleken vallar? Det jag gör bäst; peppar, moraliskt stöd och generellt tittar på. Och så bloggar förstås!

Med Gitta i attacksnö

Det var kanske inte riktigt i det här vädret jag tänkte att
Gitta skulle få sin första längdskidupplevelse. Vi åkte till
Hellasgården för att ta de första frånskjuten men det var bara
total misär. Spåren var knappt spår, omklädningsrummen ville de ha
60 pix för och överallt satt det arga lappar från personalen om vad
man fick och inte fick göra. Nevertheless, ut och åka skulle vi.
Hade inte mer än lagt ned skidorna innan jag insåg att jag hade fel
valla. Gled inte framåt en meter. Det fastnade massa snö i
fästvallan och när det var som värst fick jag stanna var tredje
meter och skrapa av. Gitta hade lite bättre valla för snöstormen
och skidade på som hon aldrig gjort annat! Jag spår en ljus
skidframtid där! Mhm.