Kristinaloppet – så j-a jobbigt!

Nu sitter vi i bilen tillbaka till Västerås, mamma och jag har tagit oss genom Kristinaloppet nu. Och fy fään vad jobbigt det var! Jag orkar inte riktigt samla tankarna för att avlägga rapport, det kommer i ett senare inlägg.

Knäppte dåligt med bilder, fokus var på annat idag, men fick en precis innan start och en i omklädningsrummet efter målgång.

20130209-133526.jpg

20130209-133552.jpg

Annonser

Mot Kristinaloppet!

Imorgon äre lopp. Kristinaloppet 30 km. Förra året åkte jag på 2.15 med ungefär samma fysiska form som jag har nu så jag hoppas på ungefär samma tid. Fast det är lite sämre före i år. Prognosen säger -7 och snö.

Ett litet orosmoment är att jag trampade snett på väg till jobbet och det gör fortfarande ont. Förhoppningsvis går det över till imorgon så att det inte ska påverka nåt. Annars är det väl bara att göra som vanligt och ignorera att det gör ont någonstans!

Kärleken och jag på väg till delstopp Västerås.

20130208-183805.jpg

Inspirerad

Helgen har varit lika uppdateringsfattig som träningsdito. Lördagen ägnades åt absolute nothingness. Behövdes efter en ganska intensiv vecka. Dagen har spenderats i Västerås som bärhjälp åt föräldrarna som rensade i sina gömmor och åkte ett antal vändor till återbruket.

Helgen har också inneburit en hel del inspiration. Framför allt har den kommit nu på söndagskvällen. För första gången på ett ganska långt tag känner jag att det kliar i mig att hugga tag i något nytt och jag känner en rastlöshet som jag har saknat. Just rastlösheten brukar vara något som först sätter mig i klistret med någon utmaning jag accepterar utan någon som helst konsekvensanalys före, och som sedan visar sig vara en bra grej. Just nu gäller rastlösheten framför allt 2013. Visst, det är ett bra tag kvar av 2012 – och det kommer att rocka hela vägen till dörren på samma sätt som året i övrigt, men 2013… Det är något sparkling över de siffrorna. Magiskt. Som en portkod till något helt fantastiskt. Nu ska jag börja klura ut vad det är!

20121118-222632.jpg
En bild från promenaden hem till hotellet en sen kväll i Madrid.

Recap efter brutal negligence

Hej allihoppa!

Sorry för trögt flöde här senaste veckan. Bloggandet har liksom inte fått plats i huvudet. Det är fullt upp på jobbet, med bröllopsplanerande och en hel del träning faktiskt. Allt annat åker dock bort så jag har inte ens hunnit läsa alla mina favoritbloggar! Så Sara, Terese, Cath. Soffan, Helena, Erika med flera- jag hoppas att ni lever och mår bra!

Jag tänkte köra en snabbgenomgång (ett ord jag plockade upp i schlageryran för ett tag sedan) på veckan som gått:

Måndag
Startade dagen med spinning 06.30 på SATS Hötorget och ett pass som jag trodde bara skulle vara vara 45 minuter. Därför blev jag väldigt förvånad när klockan passerade tio över sju och instruktören inte visade någon tillstymmelse till att dra ned på tempot. Det var ganska många låtar jag trodde var sista låten tills jag insåg att det var en 55-minutersklass. Puh! På kvällen träffade jag två medlemmar ur mitt ”team”, Streckgubbs-Uffe och Naprapat-Göran.

Tisdag
Var en vilodag eftersom Göran knäckt ut mig så verkade det dumt att det första man gör vara att knäcka allt tillbaka med träning.

Onsdag
Körde alla streckgubbarna och fick till min förvåning lite träningsvärk dagen efter. Känns bra!

Torsdag
Sergeantens träningsprogram stod på schemat igår och även om jag inte lyckades pumpa ut mig alldeles var det ett skönt och bra pass. Kände dock av knät en del eftersom det är svårt att träna utan att använda det. Provade brudklänningen igår också bara för att formchecka och den satt som den skulle. Måste hålla vikten fram till the W-day så att den inte rasar av!

Fredag
Spinning igen och den här gången ett confirmed 45-minuterspass för Terese. Hon har alltid en förmåga att köra en bra blandning låtar och blandar friskt olika genrer. Om du vill ha ett riktigt roligt pass ska du köra för henne! För egen del strulade det en del. Först fick jag byta cykel mitt i uppvärmningen eftersom jag upptäckte att jag slog knäna i styret när jag skulle ställa mig upp och eftersom vreden var så hårt åtdragna så var det bara att hoppa till nästa. Sen kunde jag trycka på igen men efter halva passet fick jag tagga ner för knät började strejka. Jag glömmer ibland att spinningen ska vara rehab egentligen, inte kondispass. Det är bara en bonus när jag får till det. Men det svider i en när man måste dra av på tempo och motstånd för att det gör ont.

Det var en riktig snabbrepris! Dagens bild är från stretchmaschinen som jag mös i lite igår. Nu är det race på jobbet och till helgen blir det ett besök i Västerås. Någon där i krokarna som vill hooka up och ses?

20120615-085819.jpg

Positionsförflyttning

Började dagen sådär okristligt tidigt vid femsnåret. Då var det bara att masa sig ur den otroligt sköna sängen, kisa mot spegeln och hoppas att man satte mascaraborsten på något så när rätt plats i ansiktet, packa ned tandborsten och kånka ner allt till den väntande taxin.

Efter det lade vi, Kärleken och jag, vårt reseöde i SJs händer för en liten stund. Ni vet, det kan vara riskabelt – särskilt under vinterårstiden. Allt gick dock över förväntan och vi ankom Västerås på minuten på utsatt tid. Därefter var det bara att hoppa in i mina pärons bil och påbörja transporten upp till fjällen. Vi hade ganska mycket packning (ingen i min familj reser någonsin lätt och vi hade i alla fall nio par skidor på fyra personer) så det var trångt i bilen. Mest plats hade faktiskt hunden, han tronade fint i bakluckan med oceaner av utrymme. Själv satt man inklämd bakom farsan med väskor, filtar, jackor och dator. Jag gjorde ett fåfängt försök till att jobba men det gick inte, jag fick inte plats att skriva med armarna. Betade av några jobbmöten i alla fall. Telefonmöte is the shit!

Efter dryga fem timmar i bil kom vi så fram till Idre, vårt vinterparadis. Vi firar alltid nyår här och det var riktigt skönt att komma fram. Sprang genast upp på loftet för att ta en bild av solnedgången för er skull. Nu sitter jag och bloggar istället för att jobba. Har ju lite att göra eftersom nästan ingenting blev gjort idag under dagen. Och jag är så trött! Men jag vill kunna vara ledig och fokusera på träning under helgen här så det är lika bra att få det gjort ikväll.

Hej vad långt det blev. Hoppas ni har orkat att läsa ända hit ned! Imorgon blir det nog någon slags summering av året och lite blickar framåt. Jag har hört att det är populärt såhär års.

Kram på er!

Nedan en bild på min arbetsplats i bilen och på solnedgången.

Yes! Back on track!

Idag blev det äntligen träna av! Kärleken, pappa och jag drog ut på en långtur rullskidor och inlines från Västerås till Skultuna och tillbaka med lite intervaller i backe i mitten. Hur skönt som helst att komma igång igen efter två kolasega dagar.

Idag testade jag min nya utrustning och handskarna gjorde en enorm skillnad för händerna. Lite ont i tummarna men annars inga blåsor. Funderar dock på om jag köpte en storlek för stora för handskarna korvar sig lite när man åker. Dessutom åkte jag, för första gången på säkert 15 år, med hjälm. Förmodligen har det varit ren tur att det inte hänt en olycka under alla år jag åkt inlines men det är ju dumt att ge obidolyckan en chans. Official story: Det var Kärleken som tvingade mig…

27 km blev det i alla fall och jag var riktigt trött sista backen hem. Inget krut alls för en spurt. Då vet man att man tränat på riktigt!

På bilden här nedanför ser ni två av tre åkare. Pappa och jag poserar vid vattenpausen i Skultuna. Min pappa är som pappor flest och bryr sig lite om färg och form på utrustning. Därför valde han för dagen röda tights, vit tischa och en orange reflexväst han hävdade inte var för kort. Jag sa att han såg ut som en brittisk vägarbetare. Som krona på verket har han en cykelhjälm med leopard/tigermönster på. Fint va? 😉