Konstant dåligt samvete

Nu är jag tillbaka där den här bloggen startade. Jag har dåligt samvete över att jag äter för mycket skit och tränar för lite. För en utomstående kanske det verkar som om jag tränar mycket men really I don’t. Det görs bara mycket väsen av det.

Och tyngre blir jag för att jag är så sjukt glad i allt med fett och socker i. Har jag börjat är det omöjligt att sluta. Och jag skulle ju liksom ner en hel massa i vikt för att 1. Underlätta för knäna 2. Bli en snabbare skidåkare. Så jag har helt enkelt inget val, jag måste sätta mig på diet igen. Maj blir 31 dagar med viktnedgång som fokus. Nu får det vara slut med tramset!

NO MORE OF THIS!

20130426-223318.jpg

Annonser

Godis är äckligt, godis är äckligt

Godis är äckligt, godis är äckligt, godis är äckligt, godis är äckligt, godis är äckligt, godis är äckligt…

Om man upprepar något tillräckligt många gånger blir det sant. Tydligen. Själv har jag oerhörda problem med att hålla mig borta från skålen påskgodis som står i köket här på jobbet. Men hittills har jag hållit mig. Kör med tricket att inte börja.

Måste bli av med en del vikt i år. Funkar inte att vara så tung som jag är nu när jag ska prestera nästa vinter. Det är bara att bita i den äckliga… jag menar goda broccolin.

Broccoli är gott, broccoli är gott, broccoli är gott…

20130402-131409.jpg

Hälsa, vikt och träning

Dunno what it is, men helt plötsligt fylldes mitt flöde av blogginlägg om ideal, hälsa, vikt och träning. Komplicerade och svåra saker att bena ut, särskilt när de står i relation till varandra. I teorin är det plättlätt. Ideal är dåliga om det innebär att folk svälter sig själva eller på annat sätt sabbar sin hälsa. Om man tränar för att uppnå ett visst ideal eller nå en viss vikt riskerar man att alla de positiva effekterna av träningen försvinner och man uppnår definitivt inte hälsa. Och kombon av alla de här sakerna verkar också leda till ångest.

Vi har alla varit där. Man har stått på vågen och önskat att det inte var just de siffrorna som lyste tillbaka från displayen. Vi har alla ätit allt för mycket av något som definitivt inte klassas som hälsokost. Vi har ondgjort oss över de hemska smala idealen men i hemlighet önskat att vi såg ut som omslaget på valfritt nummer av Fitness Magazine. Vi har också alla någon gång stått framför spegeln och nypit i en valk (riktig eller inbillad) eller önskat att någon kroppsdel sett annorlunda ut.

I kvällens flöde hittade jag Fredrik (som länkade till Hanna) och Sara (som länkade till Sofy, Jessica och Therese).

Hanna beskriver dilemmat bäst tycker jag.

Det finaste som finns är att inte bry sig om sin vikt, men ändå vara smal. Att inte bry sig om sin vikt och vara tjock är inte okej. Att vara smal, och verkligen kämpa för att vara smal, är inte heller okej. Det är omöjligt att göra rätt, om man nu inte har fötts med en sån där mytomspunnen ämnesomsättning.

Anledningen till att jag också skriver om det här är för att jag någonstans tröttnat på den eviga diskussionen. Idealen, vikthetsen, medias roll, yada yada.

Någonstans måste man själv stå upp för sig själv, ta ansvar för sitt eget mående och bestämma vilken roll ångesten ska få spela i ens liv. För egen del gillar jag att jag får ångest om jag äter för mycket skit, om jag väger för mycket. För jag vet att det inte är bra för mig ur ett hälsoperspektiv att göra det. Om jag äter för dåligt funkar inte min maskin och jag kan inte träna som jag vill. Om jag äter för mycket blir kroppen tyngre och jag kan inte göra det jag vill och riskerar skador (och sådana har jag fullt tillräckligt av ändå). Alltså behöver jag ångesten.

Självklart ska man inte låta ångesten ta överhanden. Och jag vet att det är inte alltid något man styr över själv heller, hamnar ibland i skapligt osunda tankespiraler själv, men jag tror att det många gånger handlar om att vidga sina vyer och försöka få lite perspektiv. Vill man se ut som en av tjejerna på träningstidningsomslagen måste man tvinga sig själv genom en ganska extrem diet och deffa ordentligt. Och offra saker. Är man beredd på det, go ahead! Jag är det inte. Jag gillar mina kompisar Häagen och Dazs. Jag myser med en varm croissant med smör och aprikosmarmelad på. Inte direkt hälsokost per se men i små mängder mår jag bra av det. Jag skulle helt kollapsa om jag skulle leva på linser och strimlad kål med tonfisk bara för att det är nyttigt.

Det jag försöker säga med detta nu jättelånga inlägg är att hälsa är inte hur man ser ut, det är inte idealen (det har det aldrig varit), det är inte vad man väger, det är inte hur mycket du tränar – det är hur du mår. Och att det finns ett visst spann där både kroppen och knoppen mår bra. Det gäller bara att hitta sin jämnvikt. Och att det är OK att halka av den ibland och noja över det. Så. Any thoughts?

Invägning vecka 7: det händer saker!

Det gör det verkligen. Klev upp på päronens våg och den visade 71,9. Det är ett helt kilo sedan förra veckan! Total nedgång om man räknar från starten är -1,5. Det blir ju mer om man räknar de extra kilona under midsommarhaveriet men eftersom det var en uppgång efter start räknar jag det inte.

Jag är som sagt hemma hos päronen och vägde mig på deras våg men jag kontrollvägde mig på vågen hemma igår och då visade den 72 så dagens siffra är fullt rimlig.

Nu ska jag ut i Rocklunda och testa hur mycket av förkylningen jag har kvar i kroppen! Med mig ska jag ha mamma och den unsnoozeable väckarklockan, Voffisen. Han kom in och väckte mig vid sju och vägrade ge upp innan vi klev upp. Så här såg det ut imorse. Han stod vid sängkanten och tjatade: ”Kliv upp annars slickar jag på dig!”

20110726-095828.jpg

Vad ska man skriva om idag då?

Tja, det händer ju inte så mycket i träningsväg just nu. Jag mår avgjort mycket bättre idag, är på kontoret och har flängt runt på stan i massa ärenden men träna är ju lite för tidigt att göra än. Således har jag nada att skriva om.

Hur ska man då fylla ett helt blogginlägg med massa text när man inte har något att skriva om? Och gör så att inlägget engagerar, får folk att tycka saker, hejar och peppar, planerar och funderar. Det är inte alldeles lätt ska jag säga. Det är då man får ”gå in i sig själv” och fundera högt på saker som andra kanske också går och funderar på. En sådan sak verkar vara vikt.

Ni läser ju mina inlägg och vet att jag just nu håller på att logga allt jag äter för att vinna över Löparbästisen i försten ned fem kilo. Även andra bloggare funderar just nu på vikten och vad den gör för det egna välbefinnandet. Och det är väldigt prestationskopplat. Man outar sin vilja att gå ned i vikt för att dels få pepp av andra, dels få den där extra skjutsen av att man har talat om vad man vill och därmed också får stå för det. En logisk följd av det är att man skapat sig ett projekt som man måste fullfölja annars är man en som ger upp, misslyckas, är en dålig människa – i sina egna ögon och det man tror att andra ser. Den negativa spiralen vrider sig ytterligare ett varv. Ytterligare ett måste, ytterligare ett ok som redan ligger över ganska tungt lastade axlar. För det var ju inte i ärlighetens namn det första projektet man satt sig på att göra, eller hur?

Det krävs väldigt mycket om man vill gå ned i vikt. Det krävs determination, karaktär, vilja, pannben – och hjälp. Det är jättesvårt att göra det själv. Särskilt om man ska bryta gamla invanda mönster behöver man någon som står bredvid och kikar ned i korgen på ICA eller på tallriken på lunchen. Invanda mönster betyder faktiskt att hjärnan kopplar av och handlar på rutin. Inte lätt att vara uppmärksam på det man gör då.

Det jag vill ha sagt med allt det här är att man aldrig ska känna sig som en dålig människa. En väg är aldrig spikrak, en viktresa aldrig en ständigt nedåtgående kurva kantad av broccoli. Man ramlar av vagnen ibland. Man äter ibland fel saker. Man handlar ibland på rutin. Men tänk på att varje gång du känner dig som en dålig människa för att du ätit en portion för mycket, en tårtbit istället för en knäckemacka till mellanmål – det är ingen katastrof. Det blir ett extra varv träning bara. Ingen fara på taket. Var glad och må bra. Typ så.

Mina vikttips blir alltså som följer:

Logga allt du äter. Och var ärlig. Det är bara du själv som ska läsa och det är bara digsjälv du ljuger för om du inte skriver upp allt. När du ser svart på vitt vad du äter kan du förändra.

Träna. Energin som går in måste förbrännas tillsammans med det som redan finns lagrat. Inga konstigheter. Mindre in, mer ut = lättare kropp.

Säg ditt mål högt men be samtidigt om hjälp. Låt andra hjälpa dig loss ur rutiner och vara karaktär åt dig när du själv inte orkar vara stark.

 

Invägning vecka 5: Åt rätt håll

Vågen stannade på -trumvirvel- 73 kg. Det betyder – 1,2 kg sedan förra veckan och att jag passerat startvikten med 0,4 kg. Det är nästan ikapp på den första viktnedgången då jag vägde 72,9. Det känns riktigt bra att ha tappat lite av vikten jag verkligen inte behöver och jag tror att det mesta kan tillskrivas att jag sedan i fredags håller järnkoll på vad jag äter. Appen jag berättade om tvingar mig att fokusera på hur mycket energi jag får i mig och hur mycket man gör av med när man tränar. För det här med viktnedgång is simple really: energi in – energi ut. Det svåra är bara att ha karaktär…