22 kilometer rullskidor i motvind

Jepp, det var dagens pass. Och fy satan vad jobbigt det var! Det blåste kraftigt också och ibland tog vinden tag i stavarna så att det var jobbigt att sätta ned dem i asfalten. Jag har aldrig åkt så här långt på rullskidor förr och 22 km är ju egentligen inte så långt så det var ju på tiden. Det är verkligen dags att jag får upp styrkan i kroppen så att jag orkar längre sträckor än så. Enligt pulsklockan har jag förbrukat lite drygt 1600 kcal. Något som jag tänkte ägna eftermiddagen åt att äta ikapp!

Kraschade på gräsmattan när jag kom hem och Voffisen undrade väldigt varför jag låg där helt platt och inte ville leka. Det krävdes en viljeansträngning av rang för att ta sig upp igen vill jag lova!

20120518-152956.jpg

Inte en dag till inne!

Stod verkligen inte ut med en dag till inne när snön ligger på backen utanför. Det kändes typ kriminellt så jag baxade ut kroppen trots fortsatta förkylningssymptom. Däremot tog jag det lugnt och höll mig till klassisk teknikträning nere på skidstadion. Fram och tillbaka, fram och tillbaka med diverse övningar för att få till tyngdöverföring, balans och frånskjut. Folk tittade på mig som om jag var tokig där jag åkte utan stavar, med en bara en skida eller stavarna framför mig som ett ljus men det gjorde det bara lite roligare. Teknikträning är i regel inte så skoj och klassisk sådan är faktiskt rätt trist. Jag tycker det är mycket roligare att åka skejt men ibland måste man varva lite. Särskilt om man måste hålla pulsen nere.

En sak som eliten gör hela tiden som motionärer verkligen borde satsa på är att filma sin åkning. Då ser man direkt vad man gör tokigt och kan ändra på sin åkning. Det krävs ibland bara små justeringar som gör att man åker mycket mer ekonomiskt och därmed kan åka lite längre och lite fortare. Själv upptäckte jag idag att jag glider för kort på varje frånskjut i diagonalen så det ska jag öva vidare på imorgon. Jag får lite ont i ryggen av att åka klassiskt men det är nog bara för att jag inte är tillräckligt stark i bålen och har strechat lite dåligt.

Nu på eftermiddagen trängde hela familjen ihop sig i soffan och kikade på premiären av Tour de Ski och den korta prologen. Justyna Kowalczyk var för tuff för Marit Bjørgen idag men Petter Northug visade direkt vem som är chef. Ska bli en riktigt spännande Tour. Det är skönt att veta vad man ska titta på varje dag framöver, det är så jobbigt att behöva välja annars ;).

Jag precis klar med excersisen.20111229-172620.jpg

Värdens bästa skidvoffis!

20111229-172714.jpg

”Jag ser att du har godis. No need to hide, fram med det!”

20111229-172753.jpg

Invägning vecka 7: det händer saker!

Det gör det verkligen. Klev upp på päronens våg och den visade 71,9. Det är ett helt kilo sedan förra veckan! Total nedgång om man räknar från starten är -1,5. Det blir ju mer om man räknar de extra kilona under midsommarhaveriet men eftersom det var en uppgång efter start räknar jag det inte.

Jag är som sagt hemma hos päronen och vägde mig på deras våg men jag kontrollvägde mig på vågen hemma igår och då visade den 72 så dagens siffra är fullt rimlig.

Nu ska jag ut i Rocklunda och testa hur mycket av förkylningen jag har kvar i kroppen! Med mig ska jag ha mamma och den unsnoozeable väckarklockan, Voffisen. Han kom in och väckte mig vid sju och vägrade ge upp innan vi klev upp. Så här såg det ut imorse. Han stod vid sängkanten och tjatade: ”Kliv upp annars slickar jag på dig!”

20110726-095828.jpg

Påskpyssel

I min familj tar vi i ordentligt när vi startar projekt. Vårt stora påskaftonspyssel blev att städa garaget. Nu bor ju jag inte här längre så jag hade inte så många pinaler där men det var lite viljornas kamp över vad som skulle kastas och vad som fick äran att vara familjeklenoder lite till. Allt bars ut på uppfarten, synades och sedan styrdes det som skulle tillbaka in i garaget med preussisk precision av lillebror. Det blev liksom dagens styrkepass.

Fast det räckte ju inte. Man måste träna nåt på riktigt också! Efter vilodagen i fredags (långfredag vet ni) behövde man ju röra lite på sig. Lillebror och jag snörde på oss de snabba skorna och gav oss ut med voffis. Först var hunden överlycklig över en promenad men när han insåg att vi hade andra planer dämpades glädjen något. För när vi kom bort till spåret kunde jag inte låta bli att börja jogga. Knäna funkade hyggligt och vi höll ett väldigt lugnt tempo i ca 6 km. Jag är nöjd över att jag klarade att jogga så långt, både med hänsyn till knäna och kondisen. Farten struntar jag i just nu.

Voffis då? Har ni någonsin sett en flatcoated retriever som inte gillar att springa? Vi fick dra honom efter oss hela vägen. Vid ett tillfälle hittade han ett vattenfyllt, lerigt dike att hoppa ner i. Mysigt! Bara att spola av hemma…

20110424-073205.jpg