Efter en dryg månad utan godis har jag ätit i två dagar. And I’ve had it! Det är inte så gott egentligen och det saboterar för kroppen. Både jag och Kärleken är bottoms-up-människor. Vi äter godis om det står framme och tills det tar slut. Att bara ta en finns inte på kartan.
Så ikväll, när vi båda kände att det var nog, hade vi en liten ceremoni vid papperskorgen och slängde ut allt vi har i huset. 2011 kommer att vara ett godisfritt år!
Bara för att förtydliga, det handlar inte om ett godisförbud utan om en livsstilsomläggning. Ett förbud är negativt, begränsande och framför allt tidsbestämt. Det här är ett första riktigt försök till att sluta med godis helt och hållet. Min kropp ska inte få dåliga belöningar när jag gjort något bra. Istället ska jag bygga den stark på bra bränsle!
Den som har lust att haka på får gärna droppa en kommentar så jag kan följa upp hur det går framöver.
Dåligt samvete 
Så sant. Jag begriper inte varför jag äter godis eller ens blir sugen på det, för det är inte gott och min kropp mår verkligen dåligt av det. I’m up for that challenge – godisfritt liv!
way to go!! känner mig också rätt äcklad efter allt sött nu i jul. känslan och suget efter en omstart kittlar under fötterna!
Pingback: Det kittlar under fötterna | Träningsglädje
Jag är med, kände verkligen hur jag åt bara för att det fanns igår och det är ju ALDRIG bra!
Åh! det skulle jag också behöva göra, vet ibland inte varför man äter, det sker bara automatiskt. Jag är med!
Yep, december är en ständig frossarmånad och efter nyår kör jag ett beprövat koncept som funkar för mig: Bara mat utan tillsatt socker! I möjligaste mån förstås. Det tar någon vecka innan suget försvinner, men sen mår man så mycket bättre.
För mig så är det en föööör stor förvandling att bara sluta med godis på en sekund… Så jag kommer att äta godis på lördagar bara… Fast i lördags så åt jag fruktsallad med en kula glass… Så jag tror det börjar ändras… Jag har inte ens varit sugen på godis heller! Så jag är med, ska försöka göra så gott jag kan! 🙂