Godiset är borta!

Efter en dryg månad utan godis har jag ätit i två dagar. And I’ve had it! Det är inte så gott egentligen och det saboterar för kroppen. Både jag och Kärleken är bottoms-up-människor. Vi äter godis om det står framme och tills det tar slut. Att bara ta en finns inte på kartan.

Så ikväll, när vi båda kände att det var nog, hade vi en liten ceremoni vid papperskorgen och slängde ut allt vi har i huset. 2011 kommer att vara ett godisfritt år!

Bara för att förtydliga, det handlar inte om ett godisförbud utan om en livsstilsomläggning. Ett förbud är negativt, begränsande och framför allt tidsbestämt. Det här är ett första riktigt försök till att sluta med godis helt och hållet. Min kropp ska inte få dåliga belöningar när jag gjort något bra. Istället ska jag bygga den stark på bra bränsle!

Den som har lust att haka på får gärna droppa en kommentar så jag kan följa upp hur det går framöver.

Vit månad avklarad

Nu är det gjort. En hel månad utan godis, glass, tårta eller kakor. Det har varit både lättare och svårare än jag trodde. Lättare för att jag inte hade några problem med att säga nej när det bjöds, svårare för att vår kultur är upphängd på att vi ska äta sött när vi umgås och jag har spenderat massa tid runt godisätande folk. Jag kan konstatera att jag egentligen aldrig haft ett godissug men att jag äter om det finns. Och då äter jag tills det tar slut. =)

Kommer jag att rusa iväg och köpa godis nu på direkten? Nej, det kommer jag inte. Lekte en stund med tanken på en jul helt utan godis eller kanske ett helt år men det kändes så drastiskt. Fast å andra sidan, eftersom jag har 1 av 12 månader avklarade redan så vore det ju knasigt att börja om vid ett senare tillfälle.

Andra skillnader då?
Märker inte av att jag skulle ha blivit piggare, smalare, lättare av att inte äta godis. Det kan, som jag tidigare sagt, ha med att göra att den senaste perioden varit väldigt jobbfylld och att träningstimmarna gått ned. Det kan alltså vara så att om jag inte hade haft vit månad just nu kunde jag varit tyngre istället och att det är det som är vinsten. Bara spekulationer dock. Jag kan inte säga att jag saknat godis eller känt mig sträng mot mig själv. Det har bara varit en kul grej liksom.

 

1 dag kvar

På min vita månad. Och det börjar bli svårt. Leverantörerna kommer in här med stora korgar med julgodis och det finns ungefär en årsförbrukning twist kvar från igår. En människas karaktär har testats med mindre och fallit men jag står pall. En endaste ynkligaste dag kvar. Imorgon är det över.

Inspirationsbild

Om en liten stund ska vi äta julbord med jobbet och det brukar ju vara som det är med sådant; man äter i regel mer än man borde. Jag har ju lite hjälp av min vita månad så att jag håller mig borta från godiset men jag kommer kanske inte vara lätt som en fjäder imorgon bitti.

Då passar det bra med lite inspirationsbilder tänkte jag. För att kontrastera lite menar jag. Min landsmaninna Marit Bjørgen är sjukt cool. Hon kör sitt eget race, vinner varenda tävling fair and square, snackar inte massa skit om konkurrenterna, håller humöret uppe -hon är en fantastisk förebild! Hon är inspirerande på många sätt men bilden nedan visar vilken otrolig fysik hon har. Tänk om man kunde få en sådan kropp!

Poängen med en träningsblogg

Är att man ska träna och sedan blogga om det. Men de senaste tre veckorna har jag knappt tränat alls. Och jag verkar bli sjuk av det! De gånger jag har tränat den senaste tiden svarar inte musklerna riktigt som de brukar och jag får inte upp puls eller fighting spirit. Huvudvärken, det senaste tillskottet i min åkommepark, verkar inte helt ge med sig. Den ligger liksom som en konstant mössa överst i huvudet. Trött, grinig och sur för att jag inte får träna. Vet inte vad er diagnos blir men min säger ond cirkel.

Dags att bryta den med andra ord! Man kan ju inte köra igång för hårt direkt, då skadar man sig ju bara men jag kommer att, starting monday, dra upp träningen igen. No matter what! Jag mår dåligt om jag inte tränar. Det verkar bara vara så. För att inte tala om det dåliga samvetet som gnager varje gång jag går förbi gymmet utan träningskläder.

Den vita månaden då? Jo, det går bra. Inte en endaste godisbit har jag ätit. Inte heller har det blivit bullar, tårta eller något annat. Det enda som smugit ned är några pepparkakor till glöggen men då med ädelost på så det räknas som mat. 😉 Fast jag känner att det var lite otaktiskt att ha en vit månad i december. Don’t know ‘bout you, men för mig är jul förknippad men godis och lussebullar och generellt sockerintag  långt över normala månader. Dessutom, eftersom jag inte tränat så mycket så har jag inte sett några resultat riktigt av att inte äta godis. Det har inte hänt något med vikten, jag känner mig inte piggare (snarare tvärtom) och allt det hälsogurus säger verkar vara bara bluff och båg. Ska hålla i det dock. Två veckor kvar.

Tills imorgon, mys på i era mjukisbyxor och moffa chips, för imorgon är Heidi ”Anna Anka” Wold tillbaka och det dåliga samvetet kommer som ett e-mail i inkorgen!

Peace out!

Middagsfrestelser

Istället för träning finner jag mig på en middag med kollegorna och två före detta kollegor som vi tackar av genom att de får bjuda på mat. Helt fair deal om du frågar mig. Givetvis bjuds det på gott efter maten men jag finner det förvånansvärt lätt att stå emot faktiskt. Nu är jag en vecka in i den vita månaden och det går rätt bra faktiskt men jag misstänker att morgondagen kommer bli jobbig. Fredagsmys utan fredagsmys liksom. Vi får väl se hur det blir.

Imorgon blir det ingen träning heller för jag ska till naprapaten och få fortsatt behandling på höften. Man får inte träna samma dag som man får behandling. Ser fram emot lördagen och Saras tretimmarsutmaning!

Ser mörkt ut med träning idag

Det är galet mycket på jobbet just nu. Så galet att jag knappt hinner äta lunch. Jag hade planerat ett konditionspass idag på gymmet men just nu känns det inte riktigt görbart. Kommer nog sitta kvar länge, länge på kontoret istället.

Tyvärr gör inte kollegorna det lättare genom att stoppa Rocky Road Brownies under näsan på mig. ”Du kan ta bara liiite, juh.” Jag står ståndaktigt emot. Vit månad. Jag har klarat tre dagar hittills. Pepp på det!