Konstant dåligt samvete

Nu är jag tillbaka där den här bloggen startade. Jag har dåligt samvete över att jag äter för mycket skit och tränar för lite. För en utomstående kanske det verkar som om jag tränar mycket men really I don’t. Det görs bara mycket väsen av det.

Och tyngre blir jag för att jag är så sjukt glad i allt med fett och socker i. Har jag börjat är det omöjligt att sluta. Och jag skulle ju liksom ner en hel massa i vikt för att 1. Underlätta för knäna 2. Bli en snabbare skidåkare. Så jag har helt enkelt inget val, jag måste sätta mig på diet igen. Maj blir 31 dagar med viktnedgång som fokus. Nu får det vara slut med tramset!

NO MORE OF THIS!

En sista guilt free sockertrip

Det är ett par timmar kvar av min semester och då måste man se till att njuta lite extra. För mig, och för många andra, är det onyttigheter som bäst markerar att det är något extra så jag valde en skål hallonsorbet med chokladsås som sista sanktionerade sockertrip. Nu blir det, igen som för många andra, en uppstramning och återgång till rutinerna. Semestern har inte direkt varit en resa down healthy road. I Österrike var det fri fart på frukostbuffén och det har blivit dessert efter varenda middag. Att magen har brakat ihop hör väl till viss del ihop med det men framför allt är jag för dålig på att äta ofta när jag har semester. Det blir för stora måltider och för sällan helt enkelt.

Det ska bli ganska skönt att återgå till rutinerna alltså! Nu väntar vi på OS-final i 100 m med Bolt såklart innan det blir sängdags.

Sugar indulgence weekend

Det är ju lite ironiskt att jag i fredags var så stursk och att jag typ hela helgen sedan har fullständigt hoppat på sockertåget igen. Men så är det. Det var så alldeles för tråkigt att vara utan så jag tog mig en undantagshelg som innehållit diverse gott som kladdkaka och hembakta bullar (I make some mean kanelbullar!).

Jag har också rehabbat hemma med bland annat gummibandsgång och spegelkarate. Det sistnämnda är att stå och göra stillastående och kontrollerade sparkar. Faktiskt mycket jobbigare än man tror.

Annars har jag hunnit med att köpa brudklänning som sitter som ett smäck så årets mission är att inte ändras för mycket i storlek och gå på utflippad 70-talsfest.

Vad har ni gjort i helgen?

#Nocandy2011 still in effect!

Helt plötsligt kom det fram stora godisskålar på kontoret så här lagom till eftermiddagen. Det är ganska ovanligt att det händer så det blev lite ståhej över det. Själv har jag lyckats ge alla Dåligt Samvete genom att högt (och lite pompöst!) proklamera att jag minsann inte äter godis! Det är ju så att vi är inne i slutet av #nocandy2011.

Jag har lite dålig koll på hur det har gått för de andra men jag har faktiskt klarat det så här långt utan en enda regelrätt godisbit, alltså lösgodis eller choklad och sånt. Snart tio månader! Det har hittills bara varit riktigt svårt en enda gång och det var i påskas. Totalstoppet har varit lyckat alltså. Det här sockerstoppet jag håller på med kommer nog inte att vara lika länge, det är mer en typ av experiment. Det har nästan gått fyra veckor utan kakor och bullar – och det går förvånansvärt bra. Jag har inte dött. Å andra sidan har det inte hänt något annat heller. Samma med godisstoppet. Det har inte inneburit någon förändring alls tycker jag. Jag är inte piggare, mår bättre generellt, har bättre hud, starkare naglar, you name it av saker folk säger händer när de slutar äta sötsaker. Jag tror det är buffel och båg, jag. Vad tror ni?

Idag är jag syndig

Om gårdagen var äckligt hälsosam så har pendeln svängt åt andra hållet idag. En kollega från Holland hade med sig den holländska specialiteten Stroopwafels till kontoret and let me tell you, these babies innehåller säkert ett dagsbehov energi. Tur att jag har vilodag idag då. Haha!

Poängen med en träningsblogg

Är att man ska träna och sedan blogga om det. Men de senaste tre veckorna har jag knappt tränat alls. Och jag verkar bli sjuk av det! De gånger jag har tränat den senaste tiden svarar inte musklerna riktigt som de brukar och jag får inte upp puls eller fighting spirit. Huvudvärken, det senaste tillskottet i min åkommepark, verkar inte helt ge med sig. Den ligger liksom som en konstant mössa överst i huvudet. Trött, grinig och sur för att jag inte får träna. Vet inte vad er diagnos blir men min säger ond cirkel.

Dags att bryta den med andra ord! Man kan ju inte köra igång för hårt direkt, då skadar man sig ju bara men jag kommer att, starting monday, dra upp träningen igen. No matter what! Jag mår dåligt om jag inte tränar. Det verkar bara vara så. För att inte tala om det dåliga samvetet som gnager varje gång jag går förbi gymmet utan träningskläder.

Den vita månaden då? Jo, det går bra. Inte en endaste godisbit har jag ätit. Inte heller har det blivit bullar, tårta eller något annat. Det enda som smugit ned är några pepparkakor till glöggen men då med ädelost på så det räknas som mat. 😉 Fast jag känner att det var lite otaktiskt att ha en vit månad i december. Don’t know ‘bout you, men för mig är jul förknippad men godis och lussebullar och generellt sockerintag  långt över normala månader. Dessutom, eftersom jag inte tränat så mycket så har jag inte sett några resultat riktigt av att inte äta godis. Det har inte hänt något med vikten, jag känner mig inte piggare (snarare tvärtom) och allt det hälsogurus säger verkar vara bara bluff och båg. Ska hålla i det dock. Två veckor kvar.

Tills imorgon, mys på i era mjukisbyxor och moffa chips, för imorgon är Heidi ”Anna Anka” Wold tillbaka och det dåliga samvetet kommer som ett e-mail i inkorgen!

Peace out!