And then life happened

Hej gänget!

Jag är verkligen ledsen för det dåliga bloggandet just nu. Jag har inte hunnit med varken träning eller bloggande. Det har varit ganska hektiskt på jobbet och då har sömn prioriterats hårdare än vanligt. Man måste ju trots allt välja vilken arena man ska prestera på.

Till helgen tänkte jag vara tillbaka och svettas igen. Eller kanske redan imorgon. Det börjar bli abstinens på att inte ha tränat sedan löpturen i tisdags. Fast å andra sidan har jag dragits med lite småblessyrer som faktiskt mår bra av att vila lite så det är egentligen inte så tokigt att ta det lite lugnt med svettandet.

Det blev en mörk bild tagen i smyg på ett möte på kontoret. Må så gott så länge så hörs vi i helgen!

Solig morgonlöpning

Igår kom jag sent hem från jobbet och jag verkade ha lite sömnunderskott för jag slocknade i soffan nästan direkt. Vaknade till när Kärleken kom hem från träningen och somnade sedan om tills han petade på mig och sa åt mig att gå och lägga mig på riktigt. Sov sedan till 6 när det var dags att kliva upp. Så skönt!

Blev sedan en runda morgonlöpning i Hagaparken med en tidigare kund som flyttat in ett par kvarter bort. Solen värmde ordentligt redan nu på morgonen och det hade varit riktigt skönt att ha semester just nu. Tänk så mycket man kunde träna då!

Veckans invägning: krismöte

1,8 kg. Så mycket har jag gått upp senaste veckan och man behöver inte vara Sherlock för att veta att det var helgens matintag som är boven. Det betyder att jag ligger plus 1,3 från när jag började. Det känns sådär alltså. Det är dags för krismöte och en rejäl omstart.

Det dåliga samvetet är tillbaka!

Halleluja!

Efter en kortare bloggpaus över midsommar är jag nu tillbaka för att rapportera om midsommarens eskapader. Den har gått i Vasaloppets tecken i och med firandet i Mora hos skidcoachen Svahn med familj, Staffan Larsson med familj och sportchefen för Vasaloppet Tommy med familj. Förutom det vanliga, dans kring stång, sill och kaloriintag som vida överstiger socialstyrelsens rekommenderade mängd har det också tränats lite. Det var skidgång/stavlöpning i Hemus (stort friluftsområde som Vasaloppsspåren går genom) och så cyklade vi i Vasaloppsspåren från Mora till Oxberg.

Skidgångspasset på midsommarafton blev ca en timme långt med löpning upp och ner för diverse backar. Mattias Svahn var med och pekade på vilka backar vi skulle kuta i. Själv cyklade han eftersom han dragit upp en sträckning i en brännbollsmatch på liv och död med barnen dagen före… Det var ett rätt ok pass tyckte jag själv men jag fick inte riktigt futt på kroppen och kom inte riktigt upp i puls.

Träffade också Magnar Dalen som kom förbi på en kaffe. Han stannade till på väg hem efter en repa runt i Europa på dryga 600 mil på tio dagar. Med sig hade han ca 250 par skidor han plockat ut på Fischerfabriken till finska landslaget. Han plockade ju ut mina klassiska skidor där förra året och jag är väldigt nöjd med dem måste jag säga. Hoppas finska laget blir lika nöjda med sina!

Dagen efter, midsommardagen alltså, blev det en cykeltur på tre mil i terräng från Mora till Oxberg. Det kom vi på under midsommarmiddagen. Det var fru Larsson, fru Svahn och så jag. Lånade mountainbike och cykelskor av Staffan och lyckades välta direkt på uppfarten. Jag är ju inte van vid att fötterna sitter fast när jag cyklar! Men när vi väl kom igång så gick det bra, välte bara en gång till efter det, också det i stillastående. Det var faktiskt riktigt kul att cykla, kanske måste investera i en hoj alltså…

Gårdagen gick i resandets tecken och dagen kickades igång med en skön morgonpromenad. Invägningen imorgon kommer inte att bli rolig efter helgens ätande. Kärleken hade klivit upp på vågen imorse och konstaterat en ökning på 3 kg! Hoppas verkligen inte att jag också gått upp så mycket.

Dagens lunchrunda

Blev inte som vanliga lunchrundor. Jag sprang nämligen mellan affärer istället för i spåret och försökte hitta en klänning till midsommar. Idag åker nämligen Kärleken och jag till skidcoachen Mattias med familj för en traditionell Dalamidsommar. Och jag har inget att ha på mig. Träningskläder har jag med mig i massor i alla möjliga former och färger men inte ett enda lämpligt plagg när man ska vara fin. I alla fall inte om man ska se somrig ut.

Kammade noll och nu är jag blöt om fötterna. Får hoppas på butikerna i Mora för last minute panikshopping imorgon förmiddag.

Dagens väder…

Twitterintervaller

Förra veckan var vi några som pratade träning på Twitter och av okänd anledning kom vi in på träning i backe. Helt plötsligt hade vi bestämt oss för att köra ett backpass tillsammans.

Idag var det dags att leverera. Paulina, Helen, min kollega Håkan som jag lurade med nu på eftermiddagen och så jag möttes i Hagaparken och joggade i samlad trupp bort till mördarbacken. Där var sedan planen att vi skulle köra olika vägar upp och så många vi orkade. Det blev fyra. Det låter kanske futtigt men mördarbacken är brant och lång. En vansinnigt jobbig kombo. Därefter blev det jogg i några kilometer till.

In alles var jag ute i en och en halv timme. Det var ett helt ok pass men jag kände mig tung och ur form. Benen tog helt slut och andningen lät som jag var astmasjuk. Men jag är nöjd för det var inget myspass, det ska gudarna veta.

Här är vi alla fyra och längre ned är det Håkan som blev lite trött efter sista intervallen.

Myspass!?

Kärleken sulade till mig imorse med: ”Du måste träna lite hårdare och lite mer kondition. Du måste sluta med dina myspass.”

Myspass?! Jag kör väl inga myspass? Jag har ju typ konstant träningsvärk. Fine, ibland blir det kanske inte fulla spjäll men myspass? Det var en oväntad bassning.

Bara för det blev det två timmars träning på SATS Stadshagen. Först en boxklass och så en timme på crosstrainern. Boxklassen var inget höjdhopp den här gången heller. Instruktören får liksom inte fart på gruppen och intervallerna är för korta samtidigt som kombinationerna är för krångliga och ologiska för att man ska bli riktigt trött. Fast Löparbästisen gillar verkligen klassen så vi får kompromissa och gå på något annat varannan gång.

Men myspass? Aldrig! Kärleken är den som myser i soffan med träningskläder. DET om något är ett myspass!

Goda knänyheter!

Imorse fick jag svaret från magnetkameraundersökningen på meniskknät och menisken är hel! Den är bara lite, eh, stukad. Typ. Hur man nu stukar menisken. Jag ska käka en kur antiinflammatoriskt igen och så hålla mig borta från att belasta knät med styrketräning ett tag. SÅ SKÖNT! Nu är det bara att flytta fokus till korsbandsknät och få ordning på det.

Invägning vecka 2 och kollisar

Tisdag morgon och upp på vågen. Resultatet? Ingen förändring. Fortfarande 72,9 och det är jag nöjd med med tanke på helgens och gårdagens splurge in carbs. Jag kan inte sluta äta kollisar, det är ju de som är goda! Mackor, flingor, pasta… Mmm… Nu ska jag ju i och för sig inte sluta äta dem, bara dra ned men det har visat sig vara riktigt svårt. Och så är jag så himla hungrig hela tiden just nu. Konstigt det där.

Kommande vecka blir det nog knepigt att hålla sig borta från onyttigheter. Midsommar innebär ju, precis som alla andra av våra storhelger, en massa mat och gärna onyttig sådan. Jag ska göra mitt bästa för att hålla kaloriintaget på en hyfsat rimlig nivå.

Heidi testar: World Class Vasastan

Idag blir det ett lite ovanligt inlägg i Heidi testar-kategorin. Inget SATS-center utan World Class stod på schemat. Genom en tidigare kund som också visade sig vara en kick-ass bodypumpnstruktör fick jag möjlighet att prova anläggningen i Vasastan.

Och jag måste säga att det är något av det fräschaste i gymväg jag varit på! Allt var helt, rent och snyggt! Det är väl en ganska ny inrättning; allt såg i alla fall väldigt nytt ut. Inrett i svart och rosa, mycket glas med mönster på, levande ljus (!) lite här och där, fina gardiner… SATS Odenplan ligger efter med hästlängder!

Fredrika heter tjejen som lockade mig dit och jag vill å det varmaste rekommendera att ni går på hennes pass. Grymt peppande och positiv. Jag tyckte att passet var väldigt bra för att vara bodypump som ju normalt inte tillhör mina favoriter. Blev ordentligt svettig och trött i musklerna framför allt i överkroppen som är min svagare halvdel.

Tack så väldigt mycket Fredrika för att jag fick komma. Nu kommer jag seriöst att överväga att byta anläggning.

Självklart spexade vi lite efter passet. Det hör till.