Mördarpass: Stakning i 90 min

Om ni verkligen vill träna armar rekommenderar jag stakning i 90 minuter. Om inte jag har träningsvärk imorgon är jag i mycket bättre form än jag någonsin varit. Inget träningspass på gymmet kan mäta sig med att staka en längre tid, I tell you. Mage, axlar, rygg och triceps fick sig en rejäl genomkörare idag. Känns fint!

Passet gick väldigt bra trots att vi idag ätit alldeles för lite. I rak motsats till resten av semestern, haha. Faktiskt har vi bara lyckats äta frukost och middag idag. Där emellan blev det lite russin och mjölk. Inte helt optimalt. När jag stod där och stakade kände jag att det är väldigt långt kvar till att klara halvvasan. Jag har ju bestämt mig för den och den långa skejtvasan. Totalt med de båda loppen blir det alltså 9 mil. Jag har en del träning framför mig som sagt.

Dagens bild är på min blåsa jag fått i handen som tack för att jag kämpat så hårt. Lite halväckligt men ni har ju genomlidit bilder på mina fotblåsor och då tänkte jag att ni klarar av även detta.

Natt, natt!

Ny kategori: Heidi Testar

Idag blev det en tur till ett annat SATS än jag brukar gå till. Tillsammans med min sköna kompis Therese blev det ett spinningpass nu på morgonen på SATS Regeringsgatan och det var när jag kom dit jag kom på att jag faktiskt betalar det där guldkortet för att kunna träna på olika anläggningar men inte utnyttjar det särskilt mycket. Eftersom omväxling förnöjer har jag nu bestämt mig för att dra runt på lite olika SATS-anläggningar och testa dem. Mina ”hemmaanläggningar” är Odenplan och Bromma och de ska jag också recensera men först ut blir alltså Regeringsgatan.

Det är en ganska anspråkslös entré men när man kommer ner i lokalen är det väldigt stort och trevligt. Personalen i receptionen var jättetrevlig och önskade mig välkommen. Det kändes bra så ett plus där. Omklädningsrummet var faktiskt en positiv upplevelse. Det brukar ju inte vara något speciellt med omklädningsrum men detta var riktigt fint. Högt i tak, sådana där bra höga skåp utan konstiga vinklar och det luktade riktigt fräscht och rent. Väl ute i gymmet blev jag också positivt överraskad. Det var högt i tak, ganska rymligt och så fanns det en klättervägg! Skoj!

Som jag nämnde tidigare blev det ett spinningpass på 30 minuter också. Passet var bra men jag vet inte om jag blev spinningfrälst. Jag svettades som en karl och visst kändes det i benen men… jag vet inte. Det var inte helt outhärdligt men det kändes fånigt att sitta i en sal med träningscyklar och låtsas att man cyklade upp för en backe. Å andra sidan är det väldigt bra att cykla för mina knän så det blir helt säkert fler pass men kanske inte så ofta.

Efter spinningen blev det lite styrka. Jag botaniserade bland vikter och stänger och lyckades träna rygg, axlar och biceps. Som vanligt när jag inte har någon som pushar på mig och säger vad jag ska göra blir det mest lite fjuttande men bättre-än-nollprincipen gäller så jag är nöjd. Avslutade med mage på pilatesboll, balansplatta och stretch. Jag tar mig sällan tid att stretcha, vilket är jättedumt, så from now on ska jag bli bättre även där.

Summering då, denna första recension i kategorin Heidi Testar. SATS Regeringsgatan får höga poäng, vi drar till med 9 av 10. Nästa gång jag går dit ska jag testa klätterväggen!

Försökte ta lite bilder men det blev inte jättebra. Har bytt ner mig till en iPhone 3G eftersom min 3Gs gick och dog och kameran är avsevärt sämre på den här. Det var också lite halvknivigt att ta kort på sig själv samtidigt som man tränade men den suddiga turkosa klumpen mitt i bild är jag.

Vilodag med ok samvete

Jag var rejält stel i kroppen när jag vaknade imorse. Det var på ett sätt skönt men man är ju rätt tung då. Trots det hade jag bestämt mig för att gå till gymmet men halvvägs ut genom dörren hade jag bara verkligen ingen lust. Mitt högra knä gör lite också lite ont så jag bestämde mig för att ta en vilodag. Då får musklerna vila lite extra inför ett spinningpass jag bokat in imorgon bitti. Spinning är egentligen inte min grej men en kompis ska gå och det är roligare med sällskap. Jag har i och för sig ingen direkt erfarenhet av spinning, har testat en gång men då var det inte så roligt. Vi får se hur det är imorgon. Jag kanske blir spinning addict!

So peace out så hörs vi imorgon!

Skitnöjd! – Brunnsviken runt!

Det här inlägget kommer att bli rörigt eftersom jag dikterade det medan jag sprang. Det förändrades för varje kilometer allt eftersom terrängen förändrades och ljuset försämrades. Men för att göra det här löppasset rättvisa måste jag börja från början. Fast först måste jag säga: Fy fan vad jag är bra! Brunnsviken runt på strax under en och en halv timme!

Men från början var det ja. Dagen har spenderats på gående fot. Först vimsade vi runt lite på lunchjakt och sedan begav vi oss ut till IKEA, Kärleken och jag. Fyra timmar senare hade vi såsat runt hela varuhuset, plockat på oss otaliga saker, fikat och satt oss i en taxi hem med alla våra pinaler. Jag var ganska trött i benen när vi kom hem och inte direkt på humör för att laga käk så vi köpte hem thai. En stor portion Pad Thai senare kände jag att magen var stor som en badboll och jag kände mig allmänt värdelös. Bara för att bli av med den svullna känslan tog jag mig ut för en liten löptur. Jag hade inte tänkt springa så långt, bara några kilometer för att i alla fall ha något vettigt att blogga om. Målet var en badstrand vid Brunnsviken jag hört talas om och så skulle jag vända men när jag kom dit hade jag inte alls lust att vända, kroppen kändes stark och jag hade bra fart i steget, och dessutom kunde jag inte med att vända, det hade känts som ett nederlag. Istället började jag diktera ett blogginlägg om Brunnsviken runt och när idéen väl satt sig hade jag sprungit så långt att det var poänglöst att vända.

Min runda runt Brunnsviken blev nog en smula oortodox. Jag sprang på märkliga stigar som blev smalare och smalare och jag föreställde mig att jag skulle bli överfallen och flyta runt i vattnet på morgonen. Hade ingen telefon med mig och inte berättat för Kärleken var jag skulle springa heller, dumt av mig. Jag gav mig ut ganska sent, runt 21, så det var inte många ute vilket då spär på rädslan lite. Men det var inget mot vad som skulle komma senare. Jag sprang först på motsatt sida av Hagaparken. Det var vackert och den botaniska trädgården var mysig. Sedan kom jag till stället där man måste över en bro och därifrån blev det faktiskt riktigt läskigt. Jag brukar inte vara rädd av mig men nu sprang jag först under en oupplyst bro sedan kom jag genom ett kolonilottområde och därifrån blev det skogsstigar på riktigt! Det fanns några vägskyltar som ledde mig till smala, smala stigar och ljuset försvann ju mer och mer så att det blev svårt att se var man satte fötterna bland rötter och stenar. Helt plötsligt tog stigen slut. Jag fattade ingenting. Jag hade kommit fram till en klippa och först funderade jag på om jag skulle vända men det kunde jag inte med. Jag hade faktiskt ingen lust att springa på de mörka, smala stigarna så jag klättrade uppför klippan och hittade stigen igen! Skitskumt! Till slut hittade jag till det som måste vara den ”vanliga” springvägen för den var betydligt bredare och gruslagd. Sedan var det bara att springa på, skrämde skiten ur en tonårig kille som gick och pratade med sina vänner och inte alls var beredd på att jag skulle springa förbi, och så hamnade jag mitt i SAS Business Park. Nu började det bli mörkt på riktigt så jag valde att hålla mig på de upplysta vägarna inne i Hagaparken och därifrån var det bara raka spåret hem.

Det var det om själva rundan. Nu kommer ett litet stycke om min egen insats. Först och främst kan jag ställa mig på samma sida som de som säger att man kan mer än man tror. Jag trodde aldrig att jag skulle orka springa hela vägen och jag hade sagt till mig själv att jag skulle vara nöjd om jag orkade springa till Hagaparken och därifrån gå hem. Nu gjorde nog rädslan att jag höll ett högre tempo än jag annars skulle orkat hålla men jag sprang på bra och kände mig fräsch hela vägen. Hade ett bra tempo och kroppen kändes riktigt bra. Mot slutet var jag förstås trött och hade lite ont i fötter och benhinnor men jag hade nog orkat en eller två kilometer till. Jag vet inte exakt hur långt jag sprungit, jag hade som sagt inte telefonen med mig för att mäta sträckan men jag har hört 1,4 mil nämnas av mina grannar som sprang där igår. Det kändes som att det skulle vara lite längre än så, men det kanske är sträckan runt och så tillkommer de extra kilometrarna till och från Hagaparken där man startar. Den som vet får gärna upplysa mig. Jag är riktigt stolt över mig själv! Så här långt tror jag inte att jag sprungit någon gång tidigare. För ett par år sedan kunde jag inte springa alls! Nu ska jag njuta av den här lilla segern och milstolpen. Jag är visst inte i helt kass form trots allt!

Halvt på vagnen

Idag är det lite bättre än igår. Jag körde BodyPump på morgonen och inte ätit helt vansinnigt galet. Några godisbitar blev det eftersom söta Clara kom förbi och bjöd och då kan man ju inte säga nej…

Passet kändes rätt bra. Jag har stagnerat lite känner jag. Har inte riktigt kommit någon vart just med tyngderna men det går i alla fall inte bakåt så det är bra. Fick inte ont i axlarna, även om de är svaga fortfarande, och utfallen gjorde jag utan vikter och då fick jag inte ont i knäna. Det känns bra i musklerna ändå utan vikter.

Killar brukar jag ju tjata en del om. Eller avsaknaden av dem. Idag på passet var det sex killar plus en manlig instruktör. Och typ 30 tjejer… Kan någon kille tala om var ni håller hus? Eller är det hemligt? Har ni fest eller?

Från en dag till en annan

Om jag var duktig igår så sjönk min ranking avsevärt idag. Det här blir ett klagoinlägg så vill du inte vältra dig i min självömkan kan du sluta läsa nu.

Nu när jag tänker på det verkar det vara en slags varannan-dag-cykel som körts den senaste tiden. Duktig, kass, duktig, kass… Jag är rätt less på det faktiskt och jag är rätt less på min karaktär som inte står emot massa scheiss. Jag har ätit kakor, godis och mat i mängder och av onyttig kaliber. Jag gjorde misstaget att kliva upp på vågen och det var inte roligt. Jag vet att man inte ska titta på vågen så mycket, särskilt inte om man tränar och bygger muskler men det finns en gräns för hur mycket muskler man lyckas bygga på två veckor. Det mesta av uppgången är nog mest fett är jag rädd. Jag kände det när jag var ute och sprang igår, det går lite tyngre än vanligt.

Idag blev således sista dagen på matsemestern även om faktiskt har riktig semester hela veckan ut. I went out with a bang och käkade pizza till middag idag och avslutade med lite smaskig choklad. NO MORE! Blir nyttigare från och med nu fram till jul! (Det är ambitionen i alla fall…)

Jag har bokat en bodypump imorgon förmiddag som får inleda den här veckans träning. Idag blev en vilodag eftersom jag varit på resande fot hela dagen. Nu ska jag bara bli kvitt äckelkänslan av att ha ätit för mycket så ska allt ordna sig!