Let 2012 begin!

Den absolut vanligaste taggen just nu måste vara nyårslöfte. Helt säker på det. Själv har jag bara ett och det är egentligen ett dåligt mål för man kan liksom inte bocka av det och säga ”klar!”. Mitt löfte till mig själv är att jag ska strukturera upp träningen mer. Det måste bli ordning på torpet efter en höst där jag varit tvungen att ägna mig åt rehab och enbart styrketräning men också varit lite väl snäll mot mig själv vad gäller träning i största allmänhet. Något som resulterat i ett par kilo för mycket runt magen. Rent kroppsligt är det inget problem men det stör mig varje gång jag ser mig i spegeln. Inte så att det blir någon vikthysteri eller så, det är bara lite toning som gäller.

Många gör tillbakablickar också men jag känner inte riktigt för att göra det. 2011 har varit ett ganska blandat år med egentligen få ljuspunkter. Det började ju med två knäskador, en i varje knä, och fortsatte med trassel, operation och höftproblem. Dessutom har jag fortfarande ont i armbågen jag stöp på två gånger under rullskidpasset på barmarkslägret i augusti.

2012 ska däremot bli ett toppenår. Jag känner det i hela kroppen. Det är svårt att sätta konkreta mål eftersom jag inte riktigt vet status på knän och annat men någon gång under 2012 ska jag ta på mig dräkten och stå på mattan igen. Få rejäla blåsor under tassarna och bara älska det! Jag ska också få löpningen att fungera igen så att jag kan springa som jag gjorde innan.

För att nå det här måste jag alltså strukturera upp träningen. Och följa upp den. Starting, ja, imorgon blir det veckoplanering och avstämningar löpande.

Självklart måste jag ta upp årets största utmaning, #nocandy2011. Och jag klarade av det! Inte en enda ”riktigt” godisbit har jag ätit på ett helt år! Det trodde jag ALDRIG när jag bestämde mig för att köra för ganska precis ett år sedan. Jag vette 17 om jag ska börja igen, det har ju inte direkt varit svårt att avstå, men den officiella utmaningen är i alla fall över. Jag har lite dålig koll på hur det har gått för de andra, vad säger ni? Hur gick det?

Paula,  live healthier

Sanna, sanape

Annelie

Anna-Carin, Carnebro.

Lisa, Silverscreen.

Johanna, Ett liv i rörelse.

Cath, Supertjejklassikern

Maria Hägglöf

Slutligen fick jag till ett fantastiskt sista träningspass 2011 så man kan verkligen säga att året fick ett fint avslut. Två mil klassiskt i krispigt vinterväder med klarblå himmel och sol som faktiskt värmde. Tekniken flöt bättre än någonsin, helt säkert för att jag lagt in två teknikpass den senaste veckan. Lyckades till och med chocka Kärleken med min stakning. Det ni!

Avslutar med en den allra första bilden som dök upp när jag bildgooglade 2012. Det är någon form av apocalyptisk bild, 2012 ska ju jorden gå under. Igen. Nåväl, den får representera starten istället. Out with a bang!

Gott nytt år!

Sugar indulgence weekend

Det är ju lite ironiskt att jag i fredags var så stursk och att jag typ hela helgen sedan har fullständigt hoppat på sockertåget igen. Men så är det. Det var så alldeles för tråkigt att vara utan så jag tog mig en undantagshelg som innehållit diverse gott som kladdkaka och hembakta bullar (I make some mean kanelbullar!).

Jag har också rehabbat hemma med bland annat gummibandsgång och spegelkarate. Det sistnämnda är att stå och göra stillastående och kontrollerade sparkar. Faktiskt mycket jobbigare än man tror.

Annars har jag hunnit med att köpa brudklänning som sitter som ett smäck så årets mission är att inte ändras för mycket i storlek och gå på utflippad 70-talsfest.

Vad har ni gjort i helgen?

#Nocandy2011 still in effect!

Helt plötsligt kom det fram stora godisskålar på kontoret så här lagom till eftermiddagen. Det är ganska ovanligt att det händer så det blev lite ståhej över det. Själv har jag lyckats ge alla Dåligt Samvete genom att högt (och lite pompöst!) proklamera att jag minsann inte äter godis! Det är ju så att vi är inne i slutet av #nocandy2011.

Jag har lite dålig koll på hur det har gått för de andra men jag har faktiskt klarat det så här långt utan en enda regelrätt godisbit, alltså lösgodis eller choklad och sånt. Snart tio månader! Det har hittills bara varit riktigt svårt en enda gång och det var i påskas. Totalstoppet har varit lyckat alltså. Det här sockerstoppet jag håller på med kommer nog inte att vara lika länge, det är mer en typ av experiment. Det har nästan gått fyra veckor utan kakor och bullar – och det går förvånansvärt bra. Jag har inte dött. Å andra sidan har det inte hänt något annat heller. Samma med godisstoppet. Det har inte inneburit någon förändring alls tycker jag. Jag är inte piggare, mår bättre generellt, har bättre hud, starkare naglar, you name it av saker folk säger händer när de slutar äta sötsaker. Jag tror det är buffel och båg, jag. Vad tror ni?

Half time! #nocandy2011

Vet ni? Jag har helt missat att uppmärksamma det själv men i fredags passerade vi det första halvåret i #nocandy2011. Ett helt halvår har gått utan att en enda godisbit passerat läpparna. Visst, jag äter annat som definitivt klassas som onyttigt men inget regelrätt godis.

Det känns bra att ha slutat äta godis men jag tycker inte att jag fått någon egentlig förändring i varken beteende eller kroppsligt välmående. Det har väl i och för sig i sin grund att jag inte uteslutit socker men det tycker jag vore oerhört tråkigt så det har jag ingen lust med. Fast jag borde kanske detoxa en vecka eller så för just nu har jag en vansinnig bakelsecraving… Kan inte sluta tänka på tårta. Nästa år kanske det blir #nocakeandcookies2012.

4 månader utan godis!

I och med helgen har vi också klarat oss genom en tredjedel av utmaningen #nocandy2011. Fyra månader utan en endaste godisbit har det blivit nu och jag måste säga att den senaste månaden också har varit den svåraste. Sötsuget är på intet sätt borta och jag har varit väldigt nära att hoppa av vagnen ett par gånger. Särskilt påsken var svår. Mycket svårare än jag trodde att det skulle vara.

Lyckligtvis har jag kunnat stå emot och det känns ganska bra faktiskt. Samtidigt längtar jag efter att året ska vara slut så jag blir av med ett ”inte”. Även om det gör att det är lättare att stå emot så skulle det nog kännas skönare utan förbud. Just nu är jag mest glad för att maj inte innehåller några högtider som firas med godis. Det kommer att underlätta.

Påskutmaningen har börjat

Nu har påsken definitivt börjat men jag står stark. #nocandy2011!

En fredagsdumle

Min kollega Magnus har kommit över en låda Dumle som han har myst med hela veckan. Idag ville han vara generös och bjöd alla på en Dumle var (han har faktiskt bjudit de andra dagarna också). Han är lycklig som ett barn när han går runt med den där lådan!

Jag tackade dock nej #NOCandy2011 regerar och faktiskt har jag inte varit sugen på att ta en endaste. Godissuget är borta! Jag måste säga att det känns väldigt bra. Är fortfarande en tårtjunkie av rang men det är ju en annan sak…

#NoCandy2011 och muffin top

Igår var det ju första mars och det betyder att vi gått igenom två månader utan att äta godis. Hittills har jag faktiskt inte ätit en enda regelrätt godisbit men det har ju blivit en del annat. Det är ju inte optimalt men jag är ändå nöjd över att jag faktiskt slutat med godis i alla fall.

För de andra verkar det gå minst lika bra om inte bättre. Paula kör med en 21-dagars modell just nu för att komma in i nya rutiner och Maria förbereder sig mentalt inför påsk. Nu är det bara 10 månader kvar av utmaningen!

För övrigt, där jag hittade bilden nedan stötte jag också på uttrycket Muffin Top. Det är den där lilla kudden på magen som skjuter ut över byxlinningen. Det var lite gulligt tycker jag, eller hur? Själv har jag alltid kallat det fjortisbulor eftersom fjortisar (oavsett faktisk ålder) är de som aldrig har vett att täcka dem med kläder.

Nu blev det sådär igen

På dragning hos kund. Inget annat ätbart att tillgå. Inget mellanmål nedpackat. Jag åt en bulle, det gjorde jag. God var den också. Min hade vaniljkräm i mitten. #nocandy2011 verkar vara inne i en första kris. Hur går det för er andra?

Jag åkte dit

Jag kunde inte stå emot. Förkylningen har gjort mig svag. Med blixtens hastighet hade jag nappat åt mig en bulle. Det var god men så här efteråt känns det extremt onödigt. Den tillför verkligen inget livsförbättrande.Nu måste jag bli frisk snart, orkar inte mer snorande och icketränande.